– Syftet är att bidra med nya aspekter som kan främja fortsatt forskning och utveckling av individualiserad rehabilitering vid bröstcancer, säger hon.
Att ingen cancerupplevelse är den andra lik vittnar Evelina Lindén om. Och på Åsa Mohlins skrivbord tornar de självbiografiska böckerna om bröstcancer upp sig. Här finns den senaste, Kristina Sandbergs En ensam plats (2021), Yvonne Hirdmans Behandlingen: 205 dagar i kräftrike (2019) och Agneta Klingspors Stängt pga hälsosjäl (2010).
– Sjukdomsberättelserna ger oss individuella perspektiv på livssituationen efter bröstcancerdiagnosen. Dessa berättelser kan kanske ge oss ledtrådar till varför dagens bröstcancerpatienter inte tycker att de får sina rehabiliteringsbehov tillgodosedda, säger Åsa Mohlin
Bara ögonblicksbilder
Hon menar att vårdpersonalen bara får ögonblicksbilder av patientens situation vid sjukvårdskontakterna – den mesta av tiden som patienten lever med sin cancersjukdom är utanför sjukhuset.
– Vi missar både helheten och detaljerna, vilka vi kan få tillgång till genom sjukdomsberättelserna där författarna själva väljer vad de vill skildra och inkludera i sina berättelser – det vill säga – deras urval av vad som är viktigt och av betydelse att berätta om.
Olika rehabiliteringsbehov
Kvinnor som drabbas av bröstcancer utgör en stor och heterogen grupp – därför ser också rehabiliteringsbehoven olika ut, säger Åsa Mohlin. Olika faser av sjukdomen kan också innebära olika rehabiliteringsbehov.
– Att använda sjukdomsberättelser i både forskning och i utbildning av vårdpersonal kan vara ett sätt att uppmärksamma denna patientgrupps specifika rehabiliteringsbehov – genom att just främja det individuella perspektivet.
