Logopedstudent Sofie Dahlström har undersökt patientens tandstatus, oralmotorik och tungans rörelse och står nu redo att mata henne med dryck och snacks. Samtidigt för Fanny Silfwerbrand, neurologoped och handledare på programmet, ner det långa videoendoskopet (FUS) genom patientens näsa.
– FUS står för fiberendoskopisk undersökning av sväljningen och innebär att man undersöker sväljstatus hos bland annat patienter med stroke eller neurologiska muskelsjukdomar och MS och ALS. Det är vanligt att dessa patienter får problem med att svälja vilket gör att de inte kan äta på ett säkert sätt, förklarar hon.
Varierad utbildning
Det är Sofie Dahlströms andra dag på den verksamhetsförlagda utbildningen på neurologiavdelningen vid SUS i Lund och hon har redan fått känna på hur varierade arbetsdagarna kan vara.
– Igår fick vi börja med en akutbedömning av en strokepatient som är inlagd och har sväljproblem. Sedan hade vi röstbehandling med en Parkinsonpatient som behövde öka röststyrkan för att kunna tala bättre.
Tillsammans med sin handledare besökte hon de olika avdelningarna och träffade patienter och andra personer i yrkesteamet. Framförallt dietister och logopeder har ett nära samarbete på Neurologen. En stor del handlar också om att ge råd och stöd till anhöriga, för att de ska få realistiska förväntningar på patientens förutsättningar.
Genom den lilla kameran längst ute på videoendoskopet kan man bland annat se stämbanden och svalget på skärmen, och logopedstudenterna Lovisa Ågren och Anette Norman Hallstäde studerar uppmärksamt bilderna. Karamellfärgen i vätskorna innebär att det syns tydligt om något skulle bli kvar i svalget när patienten svalt. Vanligast är att börja med det mest lättflytande som den kolsyrade drycken, därefter kräm och sedan lite mer tuggvänliga konsistenser.
Det är studenternas femte termin på utbildningen och de har redan hunnit vara ute på praktik ett par omgångar under tidigare terminer – dels inom barnhabilitering, dels inom barnlogopedi.
– Man får en livskris varje termin! Precis när man trodde att man visste inom vilket område man ville jobba, dyker det upp något ännu mer intressant, säger Sofie Dahlström.
Student på äldre dagar
Anette Norman Hallstäde är med sina femtio år äldst av studenterna. Hon har arbetat som förskollärare hela sitt liv, men kände att det var dags att prova på något nytt.
– Ska man jobba tills att man är 68 år är det faktiskt lönt att sätta sig på skolbänken igen. Det har varit mer utmanande att börja plugga som vuxen än jag hade föreställt mig, men det är så spännande och jag känner att det här är ett jobb som passar mig.
Utbildningen är tvärvetenskaplig och studenterna läser allt från anatomi och medicin till lingvistik och psykologi. Just det tvärvetenskapliga och att kunna bli expert inom så många områden, gör att det är så roligt tycker Lovisa Ågren.
– I början kanske man blev lite avskräckt när vi pluggade tidsadverbial och fonetik, när man helst ville ut och träffa patienter och göra sväljbedömningar. Men de olika ämnena vävs ihop på ett sätt som vi först nu, under termin fem, förstår fullt ut.
Hennes första praktikveckor på logopedmottagningen för barn var lite nervösa. Men det var ändå skönt att få börja med en så ung patientgrupp, eftersom de inte märker om något skulle bli ”fel”. Föräldrarna visar också mycket uppskattning.
– När man jobbar med barn och språkträning är det en tillgång om man är lite påhittig och tänker utanför boxen. För att vara en bra logoped tror jag också att man behöver vara både lyhörd och uthållig och kunna vänta in patienten. För rätt som det är kommer det något, avslutar Lovisa Ågren.
