Ny avhandling om kampen för välfärdsarbetets värde

Tröjtryck kommunalstrejken

När Corona tog sig in på äldreboenden i våras lyftes den fråga som välfärdsarbetare har försökt flagga för i åratal: Nämligen att man får den välfärd man bäddar för. Hur är det att verka i en yrkesgrupp som sällan får uppskattning vare sig i lönekuvertet eller på annat sätt? Om detta skriver genusvetaren Kristin Linderoth i en ny avhandling om kommunalarbetarstrejken 2003.

Strejken 2003 är den största i Kommunals historia. De röda jackorna med parollen Vi tar fajten! syntes överallt i Sverige. Frågan om vad välfärdsarbetet egentligen är värt ställdes på sin spets. I den första bok som skrivits om strejken undersöker Kristin Linderoth hur några av de som var med ser tillbaka på vad de gjorde och varför de gjorde det, samt vilka lärdomar de har dragit.

– Det har varit speciellt att skriva färdigt avhandlingen under Coronavåren, säger Kristin Linderoth. Det har framgått med stor tydlighet det som kommunalare länge har pekat på, det vill säga vad dåliga löner och osäkra timanställningar inom exempelvis äldrevården leder till.

Strejken 2003 var en stor mediehändelse men det allmänna eftermälet var att den var misslyckad. Kommunal nådde inte upp till lönekravet för alla grupper och många kände sig svikna av den fackliga ledningen som avblåste strejken väldigt abrupt.

Kristin Linderoth har intervjuat fackligt aktiva om hur strejken har påverkat dem och deras fackliga engagemang. Fram träder en något annorlunda bild.

– Strejken handlade om mer än själva löneökningen, säger Kristin Linderoth. Att strejka var ett sätt för kommunalarna att kliva fram som ett kollektiv och kräva erkännande för det viktiga välfärdsarbete de utför.

Under strejken som varade i fem veckor kände de att de fick uppskattning och bekräftelse. De var påhejade och tyckte att de hade det svenska folket i ryggen. De som Kristin Linderoth har intervjuat berättar om kämpaglöd, sammanhållning och en nytändning i det fackliga engagemanget.

Har detta hållit i sig?

– Den sortens solidaritet och kampanda som kan uppstå i strejker, och som uppstod i Kommunalstrejken, är en färskvara. Den behöver nytt bränsle för att leva kvar eller växa sig starkare. Efter strejken återgick mycket till den vanliga fackliga vardagen. Men strejken lever kvar hos de jag intervjuat som en illustration av hur fackligt arbete kan vara när det är som mest intensivt och roligt.

Idag talas det mycket om fackens stora medlemstapp. Ur ett fackligt perspektiv, skulle det stärka facken om de utlyste fler strejker?

– En strejk kan innebära facklig revitalisering, men för fackliga ledningar är det ett vågspel. Kommunalstrejken pressades till stor del fram underifrån. Centralt fanns en oro över att det skulle sluta i besvikelse om strejken inte blev en tydlig seger. Samtidigt är fackliga ledningar beroende av att aktiva på lokal nivå bygger upp höga förväntningar och mobiliserar för att vinna. Men om medlemmarna inte upplever att strejken får nå sin fulla potential finns det förstås risk att folk blir desillusionerade.

Genom Coronan har arbetsförhållanden för kommunalare som jobbar i välfärden åter hamnat i rampljuset. Tror du att synligheten blir mer långvarig den här gången?

– Det beror till stor del på hur tuffa Kommunal vågar vara, och på hur mycket uppbackning de får från andra fackförbund, allmänheten och politiska organisationer.

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!
I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 4800 forskare.