Coronakrisen intensifierar en värderingsförskjutning som var på gång redan tidigare: Att på olika sätt knyta an till det lokala kommer att värderas högre jämfört med mer långväga och besök och relationer. Det menar Ola Thufvesson som forskar på platsers attraktivitet vid institutionen för service management och tjänstevetenskap, Lunds universitet.
– En tvåveckors semester på Söderåsen kan få högre status än en weekendresa till New York. Även om flyget fortsätter att vara superbilligt.
Med förändringen följer en större vilja att förvalta vår närmiljö och skapa vackrare vardagsmiljöer, tror han.
– Vi har haft ett mönster nu att folk har kunnat strunta i hur det ser ut runtomkring där de bor. Man kan ju alltid dra iväg, åka till Italien och spela golf eller till Barcelona och shoppa. Det har varit lite som om att hus primärt byggts för att förvara människor och platsen runtomkring ska man kunna lämna.
Det kanske blir mer och mer tydligt att medelklasskonsumenten inte bara har ett ansvar mot miljön och klimatet utan nu även mot sin plats.
Kvarterskonditorn och de små butikerna i centrum – det lilla och unika – har varit mer sårbara under coronakrisen jämfört med de stora kedjorna som har en större ekonomisk uthållighet. Men i samma veva har de också fått en revansch mot kedjejättarna och e-handeln, enligt Thufvesson.
– Deras öppna vädjan om stöd har hörsammats och på nära håll påmint oss om en vad en ”död” stadskärna faktiskt kan innebära. Kanske börjar man snart tala eller tänka i termer av platsmoral eller platskärlek, funderar han.
– Det kanske blir mer och mer tydligt att medelklasskonsumenten inte bara har ett ansvar mot miljön och klimatet utan nu även mot sin plats.
Men bär vi inte alla på en rastlös längtan att utforska nya platser som inte kan tillgodoses på alltför nära håll?
Nja, det finns två sorters resande, påpekar Thufvesson: De som reser för att upptäcka platser ordentligt och de åker iväg för klimatombytets skull och kanske för att checka av ett antal sevärdheter. Och det är väldigt få av oss som hör till den förstnämnda kategorin.
– Vi har anammat ett beteende och gör såsom det förväntas av oss. Vi är en del av en norm där en resa har ansetts vara den bästa upplevelsen. Och resandet har fyllt en funktion att bekräfta det rådande globala, ekonomiska systemet.
Och det där med att det inte går att upptäcka nya platser på nära håll håller inte Ola Thufvesson med om.
– Jag har flera studenter som åker på utbyten. Ofta vill de åka långt bort, till exempel till Australien. Där äter de kinesmat och lever i en anglosaxisk miljö som är väldigt lik vår. Men få känner exempelvis till att Bornholm är en gammal skånsk ö eller att Polen är som ett stort friluftsmuseum på temat ”Sverige för inte så länge sedan”. De här ungdomarna får en väldigt konstig geografi som är väldigt fragmentarisk.
Också de prylar vi väljer att omge oss med är ett sätt att bekräfta vår identitet. Men efter e-handelns inträde är det inte länge status att omge sig med sådant som är tillverkade på andra sidan jordklotet.
– Ett exempel är bryggerinäringen. På 90-talet var det fräckt att köpa lageröl från Nya Zeeland, även om den smakade som Pripps blå. Idag finns det bryggerier i varenda kommun som arbetar med många sorters öl och smaker.
Men visst kommer vi fortsätta att resa, säger Thufvesson. Men då favorisera det lite långsammare resandet. De mer långväga resorna kommer att motiveras med att göra något annorlunda. Det kommer uppstå nya subkulturer och substatussystem. En återgång till nattågen och de långväga direkttågen i Europa har redan börjat.
– Att leka sommar i november och dra iväg till Mauritius eller Kanarieöarna räcker inte, det kommer nog anses lite omoraliskt.