– Delat boende är en lågt hängande frukt för att sänka koldioxidutsläpp. Därför ville jag fördjupa mig i varför människor bor ensamma, säger Tullia Jack, som också har forskat om andra förändringar som individer kan göra för att bidra till minskade klimatutsläpp. (se faktaruta nedan)
Tullia Jack närmade sig frågan genom att djupintervjua ett 20-tal ensamboende personer med olika bakgrunder, med varierande ålder, socioekonomisk situation och kön. Gemensamt för flera av dem var att ensamboende inte varit ett aktivt val.
– Många av de som jag intervjuade ville gärna bo med någon annan gärna en kärlekspartner men även kompisar eller i kollektivboende. Ensamboendet var något som bara blivit så, säger Tullia Jack. Hon tillägger att bostadsmarknaden inte underlättar för delat boende: nybyggen är designade för kärnfamiljer eller singlar, och det är svårare för människor som inte lever i parrelationer att dela på ett hyreskontrakt eller ta ett banklån.
Tullia Jack delade in de ensamboende som hon intervjuat i fyra grupper: de nyinflyttade till en stad, de som ”vuxit ifrån” delat boende, de med utflugna barn och de som aktivt sökte ensamheten.
Bland de nyinflyttade till städer fanns en stor öppenhet att dela bostad med andra, men det är ofta enklare att hitta en egen bostad än att hyra in sig i ett kollektiv om man saknar kontakter. Dessutom är utbudet av kollektivboenden begränsat.
De som upplever att de åldersmässigt har ”vuxit ifrån” delat boende har ofta tidigare delat bostad, till exempel under studietiden eller av ekonomiska skäl. Flera menar att dynamiken i kollektivboenden i längden blev för krävande, eller att boendeformen uppfattas som något som hör ungdomen till. Samtidigt upplevdes det som att de som söker kollektivboenden blir allt yngre.
Personerna i gruppen ensamstående med utflugna barn hade ofta inte reflekterat så mycket över sin boendesituation; barn flyttar ut och kollektiva boendeformer för seniorer är ganska ovanliga.
Sen fanns de som av olika skäl aktivt sökte ensamheten och som gav uttryck för ett starkt behov av avskildhet och att inte störas av andra.
Männen mer missnöjda med ensamboende
Tullia Jack såg ett mönster att det framför allt var männen som var missnöjda med att bo ensamma och såg det som stigmatiserande. Bland kvinnorna däremot – särskilt de äldre med förhållanden bakom sig - fanns fler som absolut inte ville dela bostad med en partner igen och hänvisade till tidigare förhållanden med ojämn fördelning av hushållsarbetet.
Ett återkommande tema i intervjuerna var ofrivillig ensamhet och brist på sociala nätverk. Hälften tog spontant upp att de kände sig ensamma och att de kände sig isolerade, berättar Tullia Jack.
– En del som bor ensamma saknar det passiva sociala kapital som ofta är en följd av att man delar boende. Man har kanske många bekanta, men ingen att vända sig till om det verkligen kniper eller om man behöver praktisk hjälp i vardagen, säger hon.
Den sociala biten menar Tullia Jack är ytterligare en drivkraft mot att ett klimatvänligare delat boende; vissa– inte alla - tror hon hade mått bättre av att bo med andra.
Men för att nå dit krävs vissa åtgärder. Några av de som Tullia Jack lyfter fram är att skapa fler flexibla former av delat boende, ekonomiska incitament för att dela bostad och lösningar som gör det enklare att matchas med rätt personer att bo tillsammans med – samtidigt som individens behov av privatliv respekteras.
I slutänden handlar det inte om att tvinga människor bort från ensamheten, utan om att göra det lättare och mer attraktivt att dela – både för klimatets skull och för människors välbefinnande.