I Frankrike har länge pågått en hätsk strid om könsinkluderande språk, där kritiker varnar för svårlästa texter. En ny avhandling visar dock att formerna fungerar som tänkt. De gör kvinnor mer synliga i läsarens föreställningar, utan att försämra läsbarheten i någon större utsträckning.
I franskan har alla substantiv ett genus och är antingen maskulina eller feminina. Dessutom används den maskulina pluralformen även för blandade grupper av människor, som till exempel olika yrkesgrupper. Detta gör att många oftare föreställer sig män när de läser eller hör en beskrivning av en sådan grupp.
En motrörelse är det moderna, så kallade könsinkluderande språket. Istället för den maskulina formen används alternativa former för att benämna grupper bestående av både kvinnor och män. Dessa former har dock mött stort motstånd, både från politiker och forskare, som hävdar att de inte gör någon skillnad och dessutom gör texter oläsliga.
– Jag testade dessa två påståenden med enkäter och experimentella metoder, bland annat ögonrörelsemätning. Resultaten visar att deltagarna lättare föreställde sig kvinnor i en grupp om de läste en könsinkluderande form i stället för en maskulin form, säger Julia Tibblin, forskare i franska vid Lunds universitet.
Språkbruk formar våra föreställningar
Forskningsområdet är ganska nytt. När Julia Tibblin började 2020 fanns det bara en handfull liknande studier – men om tyska språkformer. Det har bland annat lett till att hennes forskning fått mycket uppmärksamhet både inom och utanför akademin.
– Det finns två föreslagna strategier att gå när man ska skapa könsinkluderande former i franskan. Ett sätt är att gå runt det genom att göra könsneutrala konstruktioner, till exempel att i stället för att säga ”forskare” säger man ”forskningsgruppen”, eller att ”studenterna” byts ut mot ”personer som studerar”. Det andra är att använda både den feminina och maskulina formen. Antingen kan man skriva ut båda formerna helt, eller så kan man dra ihop båda formerna till ett ord, säger Julia Tibblin.
Om vi tar exemplet ”studenter” (étudiants) blir de könsinkluderande formerna antingen de två formerna tillsammans i ett uttryck:
• ”les étudiantes et les étudiants”
eller ett nytt ord som består av de båda formerna ihopdragna med en eller två punkter mellan:
• ”les étudiant·es”.
Två studier som Julia Tibblin gjort med nästan 1200 fransktalande visar att båda dessa former gör att läsare föreställer sig fler kvinnor i gruppen jämfört med könsneutrala former, som ”personer som studerar”, och med den maskulina formen. I enkäterna har hon inte använt könsstereotypa ord som exempelvis ”brandman”.
Handlar om vana
Kritiken att formerna skulle vara svårlästa har hon undersökt med hjälp av ögonrörelsemätning med 75 personer. Undersökningen visar att skillnaden i läshastighet är mycket liten. Formen med punkt tar längst tid att läsa och kan initialt förvirra, men inte mer än så.
– Det verkar också som att man vänjer sig vid könsinkluderande former med tiden, och att de är lättare att läsa för personer med positiva attityder till könsinkluderande språk, säger Julia Tibblin.
Politiskt laddad fråga
Intresset för könsinkluderande former har kommit och gått genom åren. Redan på 1960‑talet använde den franska författaren och filosofen Simone de Beauvoir ett sådant språkbruk i vissa av sina romaner. Sedan dess har det mest använts i politiska aktivist- och feministgrupper.
Formerna har alltså växt fram underifrån, men 2017 publicerades en lärobok där de användes, vilket skapade en mediestorm och ett starkt motstånd i Frankrike. Franska akademin rasade och talade om ett ”dödligt hot” och ett ”förfall av franska språket”. Dåvarande utbildningsministern förbjöd också formerna i officiella dokument.
– Just nu har senaten röstat igenom ett lagförslag som vill förbjuda dessa former i officiella texter. Frågan är fortfarande mycket politiskt laddad i Frankrike, säger Julia Tibblin.
I EU som helhet ser det däremot ljusare ut. Europarådet (Council of Europe) uppdaterade sina riktlinjer 2024 och i dem rekommenderas könsinkluderande former, särskilt i texter som jobbannonser och utbildningsbroschyrer. Rekommendationerna är dock inte bindande, utan användningen ska bedömas utifrån sammanhang.
– De inser att det behövs. Formerna kan vara avgörande för vem som känner sig tilltalad. Med enbart den maskulina formen faller kvinnor bort – både från den som anställer och den som söker jobbet eller utbildningen, säger Julia Tibblin.
– Jag tror att de här formerna är här för att stanna. Nu ser man dem i olika textgenrer – på reklamaffischer i tunnelbanan i Paris och i universitetsbroschyrer till exempel. Formen med en punkt har fortfarande en stark vänsterfeministisk klang, men används också för att signalera ”vi är moderna och jämställda”, säger Julia Tibblin.
