Idé om en maxinkomst är fortfarande relativt ny i samhällsdebatten, även om det på olika håll har forskats på ämnet. En maxinkomst kan utformas på olika sätt – antingen inkomst från arbete eller inkomst från ägande (exempelvis räntor, utdelningar och aktievinster) eller både och.
– En maxinkomst innebär att det finns ett tak för hur mycket man kan tjäna – antingen genom att allt över en viss summa beskattas fullt ut eller genom höga skatter så att det fungerar som ett tak. Historiskt inom forskningen har man pekat på både möjliga fördelar, såsom minskade inkomstskillnader och ökade skatteintäkter, och möjliga nackdelar, såsom minskade drivkrafter för arbete och investeringar, säger Kajsa Emilsson, forskare i social politik och hållbarhet vid Lunds universitet.
Hon är just nu med i två olika forskningsprojekt som på olika sätt studerar frågan om rika och klimatomställningen. Forskningsfältet är ganska nytt, särskilt kopplingen mellan extrem rikedom och klimatpåverkan. Tanken är bland annat att utmana tanken om vad välfärd innebär, och om det är hållbart att alltid sträva efter högre materiell standard.
Välbelagt att rika släpper ut mer
Att rika släpper ut mer är väl belagt. Forskning visar att den rikaste procenten står för utsläpp som är cirka tio gånger högre än de med lägst inkomster. Enligt en undersökning från Oxfam, framtagen tillsammans med Stockholm Environment Institute, skulle det ta 30 år för en medelsvensk att släppa ut lika mycket som Sveriges rikaste 0,1 procent gör på ett år.
Trots att 99 procent av Sveriges befolkning har minskat sina utsläpp, har de allra rikaste i landet i stället ökat sina. På global nivå är skillnaderna ännu större. En individ som tillhör den rikaste 0,1 procenten i världen släpper ut mer koldioxid under en enda dag än vad en person från den fattigaste hälften av jordens befolkning gör under ett helt år.
I ett av forskningsprojekten undersöker Kajsa Emilsson och hennes kollegor befolkningens attityder till att på olika sätt begränsa de mest extrema rikedomarna och därmed deras konsumtion och utsläpp.
Är inte detta en klassisk höger- eller vänsterfråga?
– Frågor om jämlikhet, hög beskattning och klimatpåverkan är en tydlig vattendelare mellan höger och vänster. Men vi försöker undersöka det utifrån en demokratiaspekt och hur människor resonerar om hur man skulle kunna omfördela resurser. Men det är en polariserande fråga och många nationalekonomer skulle säkert se annorlunda på det och i stället fokusera på saker som att innovation skapar mervärde och att det ska belönas.
Många blir superrika just för att de startat innovationer och företag som genererar arbetstillfällen och tillväxt. Finns inte en risk för att ett inkomsttak slår undan benen för den möjligheten?
– Det finns vissa som argumenterar för att så är fallet medan andra menar att det skulle kunna bidra till att bland annat minska de rikas oproportionerligt höga koldioxidutsläpp, men även att minska ekonomisk ojämlikhet genom att omfördela resurser, säger Kajsa Emilsson.
Undersöker attityder till maxinkomst
Bland annat frågar man om vid vilken nivå man skulle beskatta inkomster. Det skulle exempelvis kunna handla om ett absolut tak av vad man får tjäna, eller att man exempelvis beskattas hårt, kanske 80-90 procent, över en viss inkomst.
– Vi frågar också om man ser positivt på att bli undantagen maxtaket om man ger exempelvis halva sin höga inkomst till något samhällsnyttigt. Kan det ha någon påverkan på folks inställning till maxtak?, säger Kajsa Emilsson.
Är detta ens realistiskt att genomföra, eller är det utopisk forskning?
– Ja, jag skulle nog säga att det är utopiskt. Det är radikala förslag, men det finns ett behov av att tänka väldigt annorlunda. Kanske kan det väcka nya sätt att tänka, då det finns ett behov av begränsningar om vi ska nå klimatmålen, säger Kajsa Emilsson.
Tanken på förbud får många att reagera
I enkätsvaren ser forskarna att människor inte är främmande för tanken att något behöver göras, men så fort det innebär att man bestämmer vissa begränsningar eller förbud så är det många som slår bakut.
I en undersökning från 2023 uppgav ungefär 25 procent av den svenska allmänheten att de skulle kunna tänka sig en maxinkomst. Men det beror också på metoden och hur man ställer frågorna. I en internationell studie där frågorna var annorlunda ställda och fokuserade på en maxinkomst i kombination med lyxkonsumtion var stödet runt 46 procent.
– Det finns de som tycker att ett maxtak är rätt väg att gå, men också många som tycker att de som blivit rika förtjänar det och att de får göra vad de vill med sina pengar, säger Kajsa Emilsson.
Det handlar också om var man sätter gränsen för att vara rik. I Sverige tjänar de en procent rikaste i genomsnitt 2,3 miljoner kronor om året.
– När vi ställde frågan var gränsen går svarade förhållandevis många 100 000 kronor i månaden. Det var lite förvånade, för det är en relativt stor grupp som har den inkomsten i Sverige, berättar Kajsa Emilsson.
