Trångboddhet i samhället

Crowded living in the society

Författare

Mia Gorusanovic
Emma Erson

Summary, in Swedish

Trångboddhet har länge varit ett omtalat ämne inom svensk bostadspolitik. År 1946 gjordes de första statliga åtgärderna för att motverka trångboddhet, som en följd av de dåliga boendeförhållandena som rådde i Sverige. En av åtgärderna var att en trångboddhetsnorm formulerades, kallad trångboddhetsnorm 1 idag, i syfte att ge vägledning åt befintligt och nytt bostadsbestånd. Enligt trångboddhetsnorm 1 skulle det bo högst två personer per rum, utan köket medräknat. I samband med att boendeförhållandena i Sverige har utvecklats och blivit bättre har även trångboddhetsnormerna förnyats.

I dagens samhälle har trångboddhet kommit att bli en omdebatterad fråga och framställs ofta som en problematisk boendesituation. Däremot behöver inte trångboddhet ses som ett problem i alla situationer, eftersom den även kan vara självvald. Trångboddhet som är självvalt benämns enligt Boverket som frivillig trångboddhet och motsatsen som ofrivillig trångboddhet. Idag finns det dock inget etablerat system för att kunna urskilja frivillig och ofrivillig trångboddhet, vilket gör det svårt att komma åt den problematiska trångboddheten.

Syftet med detta examensarbete är att studera trångboddhetens utbredning i Malmö. Vidare ska de hushåll som är trångbodda enligt den gällande trångboddhetsnormen analyseras och urskiljas med frivillig respektive ofrivillig trångboddhet utifrån hushållens individuella preferenser och boendesituation. Slutligen ska en utredning göras av den nu gällande trångboddhetsnormen i jämförelse med vad enskilda hushåll har för uppfattning av trångboddhet.

Studien utgörs huvudsakligen av en kvantitativ undersökning i form av en enkätundersökning där boende i Malmö med fokus på trångbodda människor har blivit tillfrågade att medverka. Undersökningen ger svar på vilka hushåll som är trångbodda respektive upplever sig trångbodda samt hushållens skilda bakgrunder. På detta vis har olika bakgrund hos hushåll kunnat skildra hushåll som är trångbodda enligt norm och hushåll som upplever sig trångbodda.

Från resultatet av studien framgår det att utbredningen av trångboddhet skiljer sig mellan olika grupper. De grupper som är mest drabbade av trångboddhet är bland annat utlandsfödda, de som bor i lägenhet, de som har bott i Sverige i mindre än ett år och inkomstsvaga. Däremot är det mindre sannolikhet att ett hushåll är trångbott om hushållet ser sitt boende som långsiktigt och inte vill flytta från sin nuvarande bostad. Det har även visat sig att om ett hushåll har kunnat välja storlek på sin bostad vid inflyttning är det mindre sannolikt att hushållet är trångbott.

En annan del av studien består av att undersöka vilka hushåll som är frivilligt respektive ofrivilligt trångbodda. Detta genomförs genom att en modell utformas där trångbodda hushåll kan bedömas utifrån inkomst samt preferenser för sin bostad och sitt bostadsområde. Utifrån dessa aspekter kan hushåll appliceras i modellen som antigen frivilligt eller ofrivilligt trångbodda. Resultatet av modellen visar att många trångbodda hushåll är frivilligt trångbodda och faller därför inte inom den trångboddhet som anses vara problematisk. Med hänsyn till resultaten borde det därför etableras ett system för urskiljning av frivillig och ofrivillig trångboddhet för att få kännedom om vilka hushåll som faller inom den problematiska trångboddheten och är i behov av stöd.

Vidare visar resultaten att vad enskilda hushåll uppfattar som trångbott inte stämmer överens med vad Boverkets trångboddhetsnorm definierar som trångbott. Därför förespråkar författarna antingen en uppdatering av gällande trångboddhetsnorm med förtydligande av dess syfte och funktion, eller att tillintetgöra dagens trångboddhetsnorm och fokusera på bostadsbidraget (som delvis fokuserar på trångboddhet) samt användning av EU:s riktlinjer vid internationella jämförelser.

Summary, in Swedish

Dags för Boverket att uppdatera sin definition av trångboddhet

Boverket har över tid formulerat olika normer för trångboddhet. Den norm som är aktuell idag är trångboddhetsnorm 3 som formulerades år 1974. Studier och samtal med Boverket, Riksrevisionen och andra yrkesverksamma inom området visar däremot att användningen av trångboddhetsnormen idag är bristande, samt att den saknar syfte och funktion. 277 trångbodda hushåll har i en enkätundersökning fått ge sin bild av trångboddhet, vilket har visat ett tydligt resultat på att hushållens uppfattning av trångboddhet inte överensstämmer med Boverkets definition.

Trångboddhet har länge varit ett omtalat ämne inom svensk bostadspolitik. År 1946 gjordes de första statliga åtgärderna för att motverka trångboddhet, som en följd av de kritiska boendeförhållandena som rådde i Sverige. En av åtgärderna var att en trångboddhetsnorm formulerades, idag kallad trångboddhetsnorm 1, i syfte att ge vägledning åt befintligt och nytt bostadsbestånd. Enligt trångboddhetsnorm 1 ska det bo högst två personer per rum, köket oräknat. I samband med att boendeförhållandena i Sverige har utvecklats och blivit bättre har även trångboddhetsnormen förnyats. Den senaste trångboddhetsnormen, på ordningen den tredje, formulerades år 1974. Gränsen för att undvika trångboddhet enligt trångboddhetsnorm 3 är att samtliga hushållsmedlemmar (inklusive barn) ska ha ett eget sovrum, förutom makar och partners som kan dela, kök och vardagsrum oräknat. I dagens Sverige är ca 15% av alla hushåll trångbodda enligt Boverkets definition av trångboddhet, trångboddhetsnorm 3.

Idag är det över 40 år sedan den nu gällande trångboddhetsnormen formulerades. Vilket syfte och vilken funktion normen har idag, samt hur väl den speglar samhällets uppfattning av trångboddhet kan ifrågasättas. En fråga vi ställer oss är vad samhällets egentliga trångboddhetsnorm är. Svaret på det borde kunna beskrivas av hur enskilda hushåll upplever trångboddhet. 809 hushåll i Malmö, varav 277 av dessa är trångbodda enligt trångboddhetsnorm 3, har i en enkätundersökning fått ge sin bild av trångboddhet. Resultatet av denna undersökning visar att vad hushåll upplever som trångbott inte speglar Boverkets trångboddhetsnorm. Andelen hushåll som är trångbodda enligt norm är nästan dubbelt så stor som andelen som upplever sig trångbodd. Ett av många resultat som undersökningen visar är att av hushåll som bor i lägenhet är 38% trångbodda enligt trångboddhetsnorm 3, men endast 22% upplever sig trångbodda. Detta indikerar på att Boverkets definition av trångboddhet inte överensstämmer med hushållens uppfattning av trångboddhet.

Faktumet att betydligt färre hushåll upplever sig trångbodda än vad trångboddhetsnormen definierar som trångbott, visar att Boverkets trångboddhetsnorm inte speglar enskilda hushålls uppfattning av trångboddhet. Med hänsyn till resultatet skulle Boverkets trångboddhetsnorm snarare kunna spegla en gräns för en god boendestandard.

Om Boverkets trångboddhetsnorm ska kunna fylla en funktion i dagens bostadspolitik och vara användbar i praktiken, bör den först och främst spegla hushållens uppfattning av trångboddhet. Kanske har det därför blivit hög tid att uppdatera normen för att göra den aktuell till dagens bostadssituation, alternativt låta den ersättas av bostadsbidragets funktion.

Avdelning/ar