Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Diabetesforskarnas samarbete kan bana väg för ny innovation

Forskare i labb. Foto: Kennet Ruona.
Charlotte Ling leder en forskargrupp inom epigenetik och diabetes vid Lunds universitet. Emma Nilsson och Jones Ofori är två av medarbetarna. Foto: Kennet Ruona.

Metformin beskrivs ofta som en trotjänare för behandling av typ 2-diabetes, men alla blir inte hjälpta av läkemedlet. Forskare vid Lunds universitet har upptäckt en kombination av biomarkörer som kan förutsäga vilka personer som får nytta av behandlingen. Nu fortsätter arbetet med att bekräfta resultaten i en större patientgrupp, med målet att utveckla ett test som kan användas av sjukvården.

Läkemedlet metformin har använts för behandling av typ 2-diabetes under flera decennier. Metformin sänker blodsockret hos många patienter och kan förebygga följdsjukdomar av diabetes. Men det är inte alla patienter som svarar på behandlingen och de riskerar därför att få förhöjda blodsockernivåer. En del patienter får biverkningar av metformin, som till exempel magproblem. 

– Många patienter som får biverkningar lider i det tysta, helt i onödan. Det är viktigt att berätta för sin läkare eftersom det finns andra läkemedel att få, säger Mats Martinell, läkare och en av forskarna som ingår i Excellence of Diabetes Research in Sweden (EXODIAB), ett av Lunds universitets strategiska forskningsområden.

Stor respons

Vid Lunds universitet pågår ett forskningsprojekt som tar reda på vilka patienter som får nytta av metformin och vilka som bör få ett annat läkemedel. Forskningen har lett fram till upptäckten av en kombination av biomarkörer, som med ett blodprov kan förutsäga vilka individer med typ 2-diabetes som kommer att ha nytta av läkemedlet och vilka som med hög sannolikhet kommer att få biverkningar. Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science Translational Medicine i september förra året. 

– Jag har fått mycket respons och det är många med typ 2-diabetes som skriver till mig. I somras var det faktiskt en äldre herre som knackade på dörren till mitt sommarhus. Han hade googlat efter experter och hittat mitt namn. Han hade typ 2-diabetes och fick metformin, men mådde inte bra av läkemedlet och undrade vad han skulle göra, säger Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitet och en av huvudförfattarna till studien.

Upptäckt av epigenetiskt mönster

Tre befolkningsstudier utgjorde basen för upptäckten – Alla nya diabetiker i Skåne (ANDIS), Alla nya diabetiker i Uppsala län (ANDiU) och Optimized program of personalized treatment of type 2 diabetes (OPTIMED) i Lettland. Totalt ingick 363 individer som nyligen hade fått typ 2-diabetes i studien. Forskarna undersökte blodsockernivåerna hos alla deltagare innan de började ta metformin och följde upp med nya mätningar ett och ett halvt år senare. Det var 121personer som fick en tydligt god effekt av behandlingen, medan det var 91 individer som inte fick sänkta blodsockernivåer. Genom att mäta DNA-metyleringar i blodets celler hos deltagarna kunde forskarna upptäcka ett epigenetiskt mönster, som fungerade som en slags biomarkör. Metylering av DNA är en kemisk process som styr genernas funktion.

– Vi hittade en kombination av biomarkörer som gav en bra separation mellan den grupp som svarade väl på behandlingen med metformin och den som inte svarade väl, Charlotte Ling.

Samarbete över universitetsgränserna

Mats Martinell är universitetslektor i allmänmedicin vid Uppsala universitet och projektledare för ANDiU i Uppsala. Han är även medförfattare till studien som publicerades i Science Translational Medicine. 

–  Jag är väldigt glad över att vår befolkningsstudie i Uppsala hjälpte våra forskarkollegor vid Lunds universitet. Vi behöver samla in prover från deltagare i olika geografiska områden för att ta fram den kunskap som behövs. Modern forskning sker inte på enskild forskares labb, utan i samarbete över universitetsgränserna. Tillgången till befolkningsstudier är avgörande för att vi ska kunna validera våra resultat. Det är grundbulten i all vetenskaplig metodik, säger Mats Martinell. 

Stöd för forskningsprojektet

Många med typ 2-diabetes har frågat Charlotte Ling om det redan nu finns ett test de kan göra för att se om de kommer att bli hjälpta av metformin. Charlotte Ling har visserligen skickat in en ansökan om patent för sin upptäckt, men det återstår mycket arbete innan det kan komma ut en produkt på marknaden. Forskarna behöver undersöka om deras resultat stämmer i andra och större patientgrupper. 

– Just nu söker vi med ljus och lykta efter patientkohorter som vi kan använda oss av för att validera våra resultat. Det är en utmaning eftersom vi behöver hitta patienter som har lämnat blodprov innan metformin sattes in. På sikt hoppas jag att forskningen kan bidra till utvecklingen av ett testkit som kan användas inom sjukvården för att testa vilka som kommer att ha nytta av behandlingen, säger Charlotte Ling, som nyligentilldelades omkring 700 000 kronor i medel av The European Foundation for the Study of Diabetes (EFSD) och Novo Nordisk Fonden för sitt forskningsprojekt inom precisionsmedicin.

Mats Martinell ser att det finns ett stort behov av nya innovationer inom vård och behandling för patienter med typ 2-diabetes. 

–  Alla produkter som minskar lidandet för patienter och underlättar sjukvårdens arbete med att ge individanpassad vård och behandling är värdefulla. Det vore fantastiskt om forskningen kan bidra till minskade kostnader för sjukvården, säger han.

 

 

Charlotte Ling

Fakta: Epigenetik och DNA-metylering

Epigenetiska förändringar uppstår på grund av bland annat miljö- och livsstilsfaktorer och påverkar genernas funktion. I kroppens celler finns vår arvsmassa, DNA, som innehåller gener. Generna ärver vi och de kan inte ändras. DNA-metylering, som är en del av epigenetiken, innebär att kemiska föreningar, så kallade metylgrupper, sätter sig på generna vilket påverkar deras funktion.

När de första studierna inom epigenetik och typ 2-diabetes gjordes för mer än tio år sedan analyserades DNA-metyleringar på utvalda kandidatgener eller små delar av arvsmassan. Med senare teknik blev det möjligt att analysera arvsmassans samtliga gener i dess minsta beståndsdelar där metyleringarna sitter. I dag går det att studera hela epigenomet med en teknik som heter ”hel-genom-bisulfit-sekvensering” (WGBS). Epigenomet inkluderar förutom DNA-metylering även olika histonmodifikationer och små icke-kodande RNA.

Fakta om EXODIAB

Diabetes är en av våra stora folksjukdomar. Det strategiska forskningsområdet EXODIAB har som målsättning att utveckla nya behandlingar och läkemedel som kan förhindra eller bota sjukdomen. Ett annat viktigt mål är att ge bättre förutsättningar för individanpassad vård och behandling av patienter med diabetes.

EXODIAB integrerar forskning inom olika områden med kliniska studier och befolkningsstudier (epidemiologi) och skapar plattformar för samarbeten mellan akademin och industrin.

Forskningen utvecklas i samarbete mellan Lunds universitet och Uppsala universitet. Det strategiska forskningsområdet engagerar omkring 300 medarbetare vid Lunds universitet.

www.exodiab.se

Fakta om ANDIS och ANDiU

Forskningsprojektet Alla nya diabetiker i Skåne (ANDIS) startade 2008 med målsättningen att registrera alla nya fall av diabetes i regionen. Ett mål med befolkningsstudien är att bidra till bättre diagnosticering och behandling av olika typer av diabetes.

Befolkningsstudien Alla nya diabetiker i Uppsala (ANDiU) etablerades 2012. Alla som har fått diabetes och bor inom Uppsala län blir tillfrågade om att delta. Syftet med ANDiU är att studera om gentest kan användas för en mer exakt diagnostik, riskbedömning av följdsjukdomar och för att förutse mediciners effekt.

De två befolkningsstudierna är en viktig del av forskningen som bedrivs inom det strategiska forskningsområdet EXODIAB.