Andelen gymnasieelever som arbetar har stigit med sex procent på tio år, och för tjejer nästan det dubbla. Cirka 60 procent av gymnasisterna har någon form av arbetslivserfarenhet och en fjärdedel jobbar året runt. Ibland liknar det mer ett heltidsjobb än ett extraknäck, menar Anna Kallos, som nyligen lagt fram avhandlingen, Not a Real Job? Teenage Labor and Low-Wage Service Work in Sweden.
– Gymnasister fyller i dag en central roll i lågavlönade serviceyrken som handel och restaurang och arbetsgivarna verkar ha satt i system att behandla dem dåligt. Det är vardagsmat för ungdomarna att inte få ut rätt lön, att utlovade arbetstimmar dras tillbaka med kort varsel, eller att de skickas hem tidigare utan ersättning, säger Anna Kallos.
Avhandlingen bygger på SCB-statistik och ett 40-tal intervjuer med ungdomar från olika bakgrunder. Bilden är tydlig: arbetsvillkoren är bristfälliga, men protesterna uteblir. ”Det är ju bara ett extrajobb”, säger många, eller ”jag gör det mest för att få arbetserfarenhet”.
Två grupper sticker ut
Två grupper sticker ut. Dels högpresterande tjejer som tar många pass på kvällar och helger, dels ungdomar från mindre bemedlade familjer i socialt utsatta områden. Anna Kallos tror att den sistnämnda gruppen jobbar långt mer än vad som framgår i statistiska undersökningar, bland annat på grund av det stora bortfall som ofta finns vid enkäter. Trots att dessa ungdomar ofta jobbade mer än 15 timmar i veckan nämnde de inte att deras inkomster skulle vara viktiga för familjen.
– Det är stigmatiserande att säga att man jobbar för familjens skull. Denna grupp betonar särskilt starkt behovet av att göra sig anställningsbar, som om de vill försöka distansera sig från den stereotypa bilden av arbetslösa som finns av unga i utsatta områden, säger Anna Kallos.
Hon pekar på en strukturell risk: politiska förslag om sänkta arbetsgivaravgifter kan låta som en väg till minskad arbetslöshet – men de kan lika gärna permanenta en ordning där arbetsgivare ser tonåringar som billig, utbytbar arbetskraft. Det riskerar ytterligare försämra arbetsmiljön för hela branschen.
– När dessa sektorer blivit alltmer beroende av gymnasister och unga studenter som arbetskraft, som alla uppfattar jobbet som temporärt, fossiliseras villkor som inte borde accepteras. Arbetsförhållandena spiller dessutom över på de som stannar inom yrket i 10–20 år. Det här är kunskap som fackförbund borde ta på stort allvar, säger Anna Kallos.
Anna Kallos har disputerat med avhandlingen Not a Real Job? Teenage Labor and Low-Wage Service Work in Sweden.
Läs mer om hennes forskning https://portal.research.lu.se/sv/persons/anna-kallos