Välkomna till studievägledarpodden.

Om du tänker söka in på universitet
eller högskola för första gången-

-och är osäker på vad, hur och varför
du ska välja, då har du kommit rätt.

I detta avsnitt ska vi prata om
hur man tar examen-

-genom fristående kurser eller program.

Vad är bäst? Kan man verkligen
få examen utan att gå ett program?

Är det bara program som ger jobb?

Ja, det finns många frågor
inom detta ämne.

Vi börjar med att hälsa Anna Selfvén
och Astrid Johnson välkomna.

-Tack så mycket.
-Tack så mycket.

Ni jobbar på allmänna studievägledningen
på Lunds universitet.

Nu ska vi prata om examen
och olika vägar till examen.

Om vi börjar från början,
vad är en examen?

En examen visar att man
uppfyller kraven för en utbildning-

-och att man är klar med den.

Då får man ett examensbevis som visar
att man har fördjupade kunskaper-

-och att man har fått
en akademisk utbildning.

Och vägen dit kan se olika ut.

Man kan studera på olika sätt.

På vilka sätt kan det vara?

Först och främst
är det viktigt att poängtera-

-att all universitetsutbildning
är uppbyggd av kurser.

När du ansöker till en utbildning kan du
antingen välja att söka till ett program-

-där lärosätet har satt ihop
ett paket av kurser.

Men du kan också välja
att söka en kurs fristående.

Då söker du bara till en kurs
eller en termin i taget.

Om vi börjar med program, vad är program?

Ja, som jag sa så är det någonting
som är förutbestämt.

Det här ska utbildningen
i huvudsak innehålla.

Man ska då som student
följa en viss programstruktur.

Ibland kan den vara ganska fast och det
finns inte mycket alls att kunna påverka.

Men många gånger är det också
en rekommenderad programstruktur-

-där man i slutändan kan läsa saker i en
lite annan ordning än i programstrukturen.

Inom ett program finns det många gånger-

-flera olika valbara inriktningar
eller fördjupningar-

-som vi också kallar för huvudämne.

Men det brukar ibland finnas
valbara terminer-

-när du har ett utbud av kurser
att välja bland.

Och mot slutet av programmet-

-brukar det finnas mer valfria kurser
som du helt och hållet kan välja själv.

När du har blivit antagen till programmet
har du förtur till flertalet kurser.

Du vet att du kommer att kunna gå
de här kurserna som du har att välja på-

-när du väl har blivit antagen
till hela programmet, så att säga.

-Astrid, har du någonting att tillägga?
-Mmm.

När man läser ett program så är det
generellt mer schemabunden undervisning.

Sen beror det på
vilken typ av program som du studerar.

Läser du mot en yrkesexamen-

-där man har en tydlig yrkesprofilering
som sjuksköterska eller läkare-

-då är det också så
att du har praktik där.

Så det är en av de stora skillnaderna.
Det är praktik i många program.

Och det brukar vara
lite mindre valbart också i de programmen.

Om vi fortsätter
med fristående kurser, Anna?

Fristående kurser är något
vi är väldigt stolta över här i Sverige.

Det är ganska unikt
för vårt utbildningssystem.

Det räcker att vi går
till vårt grannland Danmark.

Där har man inte möjligheten
att läsa kurser fristående.

Där söker man till program. Alltid.

Det som är speciellt
är att du kan läsa bara en kurs-

-och mer binder du inte upp dig till.

Då får man tänka på
att man måste söka till varje ny termin-

-och att planera en termin i taget framåt.

Detta kan vara en väldigt stor fördel
om man känner att man vill pröva sig fram.

I slutändan, om man väljer att fortsätta
läsa på det sättet fram till en examen-

-så har man en oerhört stor frihet
att skapa sin egen unika profil.

Man kanske inte hittar ett program
som motsvarar ens förväntningar-

-eller önskemål.

Sen kan man inom vissa ramar,
inom vissa examensregler-

-föra samman dessa olika kurser som man
har läst till en examen i slutändan.

Det kan också vara
en bra introduktion till vidare studier-

-om man är nyfiken på att börja studera-

-men man är osäker på vilket ämne
som man är mest intresserad av.

Det kan ju vara så att man är
intresserad av väldigt många ämnen.

Då kan det vara bra att börja
med en fristående kurs för att se:

"Är det detta som jag vill fortsätta med?"

När man läser fristående kurser
så finns det också stor valfrihet-

-på hur många poäng man ska läsa.

Och ska man läsa på heltid?

Heltid, om man läser det
när man läser en kurs-

-så motsvarar det 30 högskolepoäng
i en termin.

Det finns kurser som är på 7,5 poäng.
Det kan finnas kurser som är på 15 poäng.

Då är det, som sagt var, stor valfrihet-

-och det finns
väldigt många ämnen att välja på.

Så här kan man sätta ihop
mindre delkurser under en termin-

-som summerar i 30,
eller kanske ännu fler poäng.

Ja, det går jättebra. Man får titta så att
det fungerar med schema och tentor.

Men det brukar kunna ordna sig.

Och sen är det så här,
tar du dina poäng så har du ju de poängen-

-och de kan du senare tillgodoräkna dig,
eventuellt, när du läser ett program.

Det var lite som du sade, Anna.

I slutet av ett program
så har du ofta en valfri termin.

Då kan man tillgodoräkna sig de poängen
som man har tagit i fristående kurser.

Om man vill sätta ihop en examen själv
via fristående kurser-

-vad behöver man tänka på,
vad finns det för regler?

Om man säger att man vill ha det som man
kallar en filosofie kandidatexamen-

-då läser man 180 högskolepoäng.
Då motsvarar det tre års heltidsstudier.

Då är det viktigt att tänka på
att man måste ha ett huvudämne-

-som är 90 högskolepoäng.

Detta huvudämnet, det är där
man fördjupar sig successivt.

Vi brukar kalla det för att man får
en progression i ett ämne.

Då får man det som kallas
en generell examen.

Och det man ska tänka på
just när det gäller det här huvudämnet-

-och de här 90 poängen i progression
som man behöver-

-som Astrid nämnde,
så behöver man läsa en grundkurs.

Sen behöver man också
läsa en fortsättningskurs-

-och sen behöver man läsa en kandidatkurs.
De här kurserna bygger på varandra-

-men man behöver inte läsa dem
exakt i den ordningen.

Du kan flika in
med något annat ämne emellan.

Du skulle kunna läsa två grundkurser-

-innan du väljer vilket
du vill gå vidare med i fördjupning.

När man är uppe på
den högsta kursen, kandidatkursen-

-skriver man en kandidatuppsats.

Det är ofta det vi kallar för
examensarbete eller kandidatarbete.

Den omfattar 15 högskolepoäng-

-så det är ett stort avslutande arbete
man gör i sin utbildning.

Det är obligatoriskt att skriva
en sån här uppsats för att ta ut examen.

Glöm inte det.

Bortsett från dem
behöver man ha 90 poäng valfria kurser.

Det kan vara vad som helst.

Det skulle kunna vara mer av huvudämnet,
breddningskurser i huvudämnet.

Det skulle också kunna vara ämnen från
samma fakultet, från andra fakulteter-

-och till och med från andra universitet
i Sverige, eller studier utomlands-

-som man kan baka ihop med huvudämnet.

Men titeln på examen
blir ju samma som huvudämnet.

Har man huvudämnet företagsekonomi-

-så blir det en filosofie kandidatexamen
i företagsekonomi.

Man kan ta examen på två olika sätt.
Vilken examen är bäst?

Ja, den frågan får vi ganska ofta.
Vi skulle väl snarare vilja vända på det-

-och ställa motfrågan till studenten
som frågar:

"Vilken väg är bäst för dig?"

För läser du till en viss examen-

-så spelar det ingen roll om du har gått
vägen via program eller kurser-

-om det resulterar
i samma examen i slutändan.

Till exempel, hos oss har vi både
ekonomie kandidatexamen-

-och politices kandidatexamen
som är samhällsvetarutbildning.

Båda de här utbildningarna
kan du ta två vägar.

Det finns egentligen ingenting
som är bättre eller sämre.

Det finns bara två olika sätt
att göra det på.

Det kan vi väl också säga-

-att det är innehållet i utbildningen
som är det centrala och viktiga.

Då kvittar det om du har läst
ett program eller fristående kurser.

Det syns inte ens alla gånger
på vilket sätt du har studerat-

-om du har gått programmet eller inte.

Så det spelar ingen roll.

Är det så att man
har börjat läsa fristående kurser-

-för att man har varit osäker på
vad man vill-

-då kan det vara smidigast
att fortsätta den vägen-

-istället för att försöka passa in dig
i programstrukturen.

Det kan vara av praktiska skäl som man
fortsätter på den vägen. Eller hur?

Men finns det i något avseende
någon begränsning-

-när man läser fristående kurser?

Alla kurser som finns i programmen
erbjuds inte som fristående kurser.

Det kan vara så
att man har tittat på ett program-

-och så hittar man någon kurs
som man vill söka som fristående kurs.

Då finns inte den att söka, för den är
skräddarsydd för just det programmet.

Så det ska man tänka på.

Och det här som jag nämnde innan,
om man läser en yrkesexamen-

-så är det en del som är reglerade yrken-

-som man inte kan läsa
som fristående kurser.

Du måste läsa dem som ett program.

Exempel på detta som vi nämnde, läkare,
sjuksköterska, socionom, jurist.

Sen kan man ju vända på det
och säga tvärtom.

Det finns vissa ämnen
som du inte kan läsa i ett program.

Det måste du läsa som fristående kurser
och göra din egen examen.

Då har vi till exempel vissa språk,
vi har konsthistoria...

Då gör man sin egen examen.

Nej, men det viktiga är ju egentligen
att man-

-upplyser sig om
vilka möjligheter som finns-

-för de alternativen
som är relevanta för mig.

Vet jag att jag vill studera
nationalekonomi eller sociologi?

Och på vilka sätt
kan jag läsa till en examen?

Och vad är för mig
för- och nackdelarna med olika sätt?

Är det någon kurs
som jag inte kan få fristående?

Är den viktig för mig?
Då kanske programmet är bättre.

Är det mer flexibelt för mig
att läsa sociologi fristående-

-för att jag kan kombinera det
hur jag vill?

Då kanske det är det bättre valet.

Så att man själv är medveten om
de valen man gör.

Där hjälper ju vi studievägledare
jättegärna till.

Vi pratar mycket med studenter som är
intresserade av fristående kurser-

-och hjälper dem längs vägen.

Och en annan sak som jag vill lyfta fram-

-är att man har inte mindre möjligheter
att komma iväg-

-och få internationell erfarenhet
bara för att man läser fristående kurser.

De studenterna är inkluderade i-

-Lunds universitets
universitetsövergripande utbytesavtal.

Och det finns andra internationella
möjligheter som man kan ta del av.

Bra att du sade det,
för den frågan får vi väldigt ofta.

Är det någonting avslutningsvis
som ni vill lägga till?

Det viktigaste är någonstans,
att är man motiverad och vill plugga-

-att våga starta, att våga komma igång.

Och börjar du med fristående kurser-

-så kan det alltid resultera i
programstudier längre fram.

Men också vice versa.
Börjar du med ett program-

-så behöver inte det vara skrivet i sten
att du ska fullfölja det.

Du kan avsluta, du kan ta poängen med dig-

-och bygga vidare på egen hand
till en examen.

Så man kan alltid byta.

Och den kunskapen
som man får med sig när man studerar-

-den kan ingen ta ifrån dig.
Den har du alltid med dig.

Rent innehållsmässigt tycker jag att man
ska ta chansen när man är student-

-att prova att utveckla
olika delar av sig själv.

Man kanske har en tanke om
att "det här vill jag ta examen i"-

-"men samtidigt
är jag intresserad av japanska."

Ta då en termin och läs japanska.

För det är också sånt som kan
spetsa en utbildning och göra dig unik.

-Tack så mycket.
-Tack.

Denna podcast är producerad för Lunds
universitets allmänna studievägledning.

Jag som producerat och modererat
heter Ulf Palmblad-

-och studerar journalistik
på Lunds universitet.