Dagens gig är en återgång till ett mycket äldre sätt att organisera arbete, snarare än en nyhet. Normen med heltidsarbete, att hela ens årsinkomst kommer ifrån ett enda arbete, är egentligen rätt unikt för det industriella 1900-talet. Vi vet ifrån tidigare historisk forskning att ytterst få människor kunde försörja sig på en enda typ av arbete: bönder sålde hantverk vid sidan om jordbruket, hantverkare i städerna hade kor och en åkerplätt, och till och med 1700-talets statstjänstemän var ofta tvungna att ha arbeten vid sidan om för att klara livhanken.
Marcus Falk har bland annat undersökt material om dödsbon i Skåne från 1570 till 1860. Vid tidigt 1700-tal märks att folk ute i stugorna hade det knapert, och dessutom blir under århundradets livsmedel dyrare samtidigt som lönerna halkar efter. Vid seklets slut är människorna fortfarande fattiga, men de äger samtidigt mycket fler saker och har det rent materiellt bättre.
Till exempel i den lilla orten Fru Alstad, norr om Trelleborg, där bondhustrun Truen Olofsdotter dog år 1718 och efterlämnade make och åtta vuxna barn. Hon dog relativt fattig, jämfört med den genomsnittliga bonden under samma period och hennes bouppteckning räknar upp bland en lång lista av hushållets verktyg och otaliga tunnor och kärl, endast två små järngrytor samt cirka en sida av olika täcken och kuddar. Cirka 60 år senare, 1781, så dog frälsebondhustrun Elna Nilsdotter i samma ort, och efterlämnade make och fem omyndiga barn. Även om hon var mer eller mindre lika fattig som Truen varit 63 år tidigare, så verkar hon ha haft ett betydligt mer välutrustat hem. Hon hade en kopparkittel, en järngryta, och två stekpannor, och utöver den lika långa listan av täcken och kuddar så inkluderas även hennes garderob med 27 olika klädesplagg.
Till skillnad ifrån många andra delar av Sverige så har södra Sverige en relativt stor mängd bevarat material ända ifrån 1600-talets andra hälft. Detta ger oss möjlighet att för det här området gå tillbaka och se utvecklingen under hela 1700-talet. En period som vi sedan tidigare vet präglades av stora ekonomiska skiften.
Att vanligt folk under särskilt knapra perioder behövde arbeta mer för att få ekonomin att gå ihop var vid mitten av 1700-talet ingenting nytt. Det som var nytt, däremot, var att det denna gång sammanföll med en period av kraftigt sjunkande priser för vanliga konsumtionsvaror – kläder, porslin, kastruller, hushållstextiler. Att dessa hushåll direkt kunde översätta en ökning i arbetstimmar till bättre materiella levnadsförhållanden var med stor sannolikhet drivande till att de, även när lönerna äntligen började vända, fortsatte att öka sin arbetsinsats.
Skillnaden mot dagens gig-ekonomi är dock att även om 1700-talets bönder och arbetare ofta var tvungna att hitta dessa extra arbeten under perioder för att få mat på bordet, så var det inte deras enda arbete. De kombinerade dessa tidiga ”gig-arbeten” med mer säsongsbundet arbete, så som jordbruk och boskapsskötsel, och kunde därmed bättre sprida ut sitt arbete under året och få en stabilare inkomst. Inkomst från jordbruksarbete var knaper, men om hela familjen arbetade var det för många oftast nog för att i alla fall överleva. Allt arbete utöver detta gav i stället en inkomst som dessa hushåll kunde använda för att förbättra sina förutsättningar och öka sin konsumtion.
Både Truen och Elna levde i bondehushåll vars huvudsakliga inkomst kom ifrån att bearbeta jorden. De hade båda plogar, en stor mängd djur av olika slag och en betydande mängd spannmål och utsäde, vilka tillsammans utgjorde majoriteten av värdet i de båda hushållens bouppteckningar. Utöver detta så hade de båda även en spinnrock och vävstol i hemmet. Det är dock troligt att de två kvinnorna inte använde dessa i samma utsträckning, då den stora mängd spunnet och färgat garn som Elna hade i hemmet, nästan 15 kg, tyder på att hon spann och vävde för försäljning.
Även om Truen 60 år tidigare hade kunnat spinna och väva i samma utsträckning, så fanns inte samma efterfrågan på hennes produktion och inte heller lika mycket som Truen kunde ha gjort med den extra inkomsten. Även om hon kunde ha köpt ett silver- eller tennstop för de extra pengarna, 1700-talets version av sparkonto för många bönder, så kunde hon också välja att arbeta mindre eller i en mer bekväm takt. Det är troligt att den större mängd prisvärda konsumtionsvaror som fanns tillgängliga för Elna 60 år senare gjorde det mer värt att arbeta mer, då hennes arbete lättare kunde översättas på andra sätt i en bekvämare vardag.
Det här är en av de aspekter där dagens gig-ekonomi skiljer sig som mest från dess motsvarighet på 1700-talet. Även om priset på mat ökade i förhållande till lönerna så fortsatte andra varor att bli billigare och dåtidens arbetare kunde genom att arbeta mer förbättra sina materiella levnadsvillkor. I dag ökar alla priser i samma takt, och folk måste ofta arbeta mer bara för att inte få det sämre.