– En tidig upptäckt av barn med troliga ätsvårigheter är sannolikt viktig för att barnet inte ska få större svårigheter längre fram, säger Kajsa Lamm, logoped och forskare vid Lunds universitet.
– Men ju mer svårigheter ett barn har, desto svårare att veta var man ska börja hjälpa, säger Maria Råstam, specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatri och professor emerita vid Lunds universitet i samma ämne.
Trots olika professioner är de två forskarna överens om att:
- PFD (Pediatric Feeding Disorder), ätsvårigheter hos barn, är inte ovanligt och kräver professionell hjälp från vården.
- Dessa barn vill i allmänhet äta, men kan inte.
- Orsaken/orsakerna till att barnet inte kan äta överlappar ofta varandra på ett komplext sätt. Orsakerna till PFD är en eller flera av dessa domäner:
– Medicinskt, som neurologisk skada eller nedsatt mag-tarmfunktion
– Svårigheter i ätförmåga – som sensoriska ätsvårigheter och benägenhet att svälja fel
– Nutritionsmässigt – att barnet lider brist på näring och energi
– Psykosocialt – som att föräldrars stress över situationen påverkar barnet negativt - PDF:s inneboende komplexitet kräver att olika professioner inom vården samarbetar och tar ett samlat grepp för att hjälpa varje barn på det sätt just hen behöver. Denna så kallade multimodala vård är en bristvara i Sverige.
En del av problemet med att vården inte står rätt rustad för PFD, är att diagnosen ännu inte har fått någon medicinsk kod (se faktaruta). Däremot ligger den gamla, missvisande diagnosen ”Matvägran hos spädbarn eller barn” envist kvar (kod F98.2), och den får många logopeder att se rött, säger Kajsa Lamm.
– Så länge folk fortsätter tro att det handlar om trots eller barnets egen inställning till ätandet kommer inte rätt vård och hjälp att erbjudas.
Tillsammans med forskare från Umeå kunde hon i fjol visa i en studie att antalet barn i Västerbotten som fått diagnosen PFD har blivit långt fler mellan 2012 0ch 2022. Det var framför allt bland barn under fem år som diagnosen kunde fastslås. Studien fångade dock framför allt upp de allvarligare fallen.
Det är hög tid att PFD får en egen medicinsk kod även i Sverige, säger Kajsa Lamm och Maria Råstam. Utan en sådan ligger det multimodala, samlade vårdperspektivet långt bort för många av patienterna, konstaterar de. Utöver de egna professionerna läkare och logoped, kan dietist, arbetsterapeut, fysioterapeut och psykolog också behöva ingå i teamet kring ett barn med PFD.
Maria Råstam forskar bland annat om ätstörningsdiagnosen ARFID (Avoidant/restrictive food intake disorder, på svenska undvikande/restriktiv ätstörning). Diagnosen introducerades 2013, och används för personer som har så långvarigt restriktivt ätande att det leder till näringsbrist och viktförlust. Många barn med ARFID behöver få i sig näring så kallat enteralt – direkt till mage/tarm, via sond i näsan eller genom stomi in i magsäck eller tarm.
I en studie publicerad hösten 2025 undersökte Maria Råstam tillsammans med forskare från Lunds universitet, Göteborgs universitet, Karolinska Institutet och japanska forskare förekomsten av ARFID bland svenska förskolebarn. Enligt den studien hade 5,9 procent av de 645 barnen ARFID, lika många pojkar som flickor. Studien genomfördes dock under covid 19, vilket gjorde att 21 av 42 BVC-mottagningarna inte deltog. Maria Råstam är tydlig med att underlaget blev mindre än tänkt, och uttrycker siffrorna med viss försiktighet.
– Men våra resultat tyder i alla fall på att ARFID inte är ovanligt bland svenska förskolebarn. Studien visar också att många barn, i vårt fall 65 procent av dem, har en normal vikt trots ätsvårigheterna. Det är därför viktigt att BVC inte stirrar sig blinda på vikten utan lyssnar på föräldrarna, säger Maria Råstam.
Hon hänvisar även till en ny, stor studie utförd vid Oslo universitet och baserad på närmare 36 000 norska barn och resultaten stämmer väl överens med de i den mindre studien som Maria Råstam varit del av.
14 procent av barnen i den norska studien uppgavs ha ARFID-symptom vid tre års ålder och åtta års ålder. Sex procent av barnen hade ihållande problem vid båda tidpunkterna. Drygt sex procent hade symtom som var så allvarliga att de kunde påverka hälsa eller näringsstatus. Forskarna kunde också visa på att ihållande, svår ARFID påverkade barnens utveckling på flera områden. De såg också hög samsjuklighet med autism och ADHD, vilket även Maria Råstam och kollegor kunde se i den svenska förskolestudien.
Ätsvårigheter hos barn är komplext, och kräver ofta ett detektivarbete hos vårdprofessionen. Är ätsvårigheten huvudproblemet, eller är det ett symptom på något annat som finns där parallellt?
– Det viktigaste är att den vårdpersonal som möter dessa barn är öppen och lyhörd och inte låser sig vid ett enda svar, säger Maria Råstam.