Historiskt har USA vid flera tillfällen hävdat Centralamerika, Karibien och Sydamerika som sin intressesfär. Sedan andra världskrigets slut har man försökt att destabilisera och ibland konfrontera socialistiska regimer och angripa den organiserade brottsligheten bakom droghandeln.
I samband med USA:s ”war on drugs” och framför allt när Panamas ledare, Manuel Noriega, behöll sin maktposition trots att han förlorat i allmänna val, togs beslutet att ingripa och avsätta honom 1989.
Narkoterrorsim
Situationen i Venezuela följer ett snarlikt mönster så till vida att Nicolás Maduro målas upp som narkoterrorist och att det är det som är anledningen till att USA ingriper och för honom ut ur Venezuela den tredje januari 2026.
USA:s rättfärdigande av aktionen siktar in sig just på misstanken om Maduros kopplingar till drogkarteller, men andra saker som lyfts upp är att han sitter kvar som president till följd av valfusk, eller att det i själva verket är kontrollen av den venezuelanska oljan som är drivkraften.
Maduro är borta, men regimen i övrigt sitter kvar vid makten, varför?
– Sannolikt vill USA undvika den sociala implosion som man upplevde efter insatserna i Irak och Libyen. Nu sitter regimen kvar i 90 dagar, men vad som händer därefter är till stor del osäkert och kommer vara avgörande för Venezuelas fortsatta utveckling, säger Andrés Palacio, docent i Ekonomisk historia på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Palacio, som själv har colombiansk bakgrund menar att den amerikanska insatsen kan ha positiva effekter, men att den också skapar oro både i Venezuela och i grannländerna. Han lyfter fram några viktiga frågor för Venezuelas framtid:
Venezuelanska flyktingar
Kommer regimen att utlysa demokratiska val under dessa 90 dagar och kommer hoppfulla venezolaner som i nuläget befinner sig utomlands att återvända? Landet som har cirka 30 miljoner invånare, beräknas också ha ungefär åtta miljoner medborgare som befinner sig utomlands.
Oljan
Venezuela har en av världens största oljereserver, särskilt av tung olja som i och för sig är svårare att förädla, men där amerikanska företag är ledande eftersom de äger den nödvändiga tekniken för termisk krackning och avsvavling. Däri ligger också grunden till vad som varit ett ömsesidigt beroende. Infrastrukturen dessa företag byggt upp tog skada av förstatligandet av oljeresurserna under den tidigare presidenten Hugo Chávez. Från amerikansk sida finns därför ett starkt intresse av att öppna upp möjligheterna för amerikanska företag att verka i Venezuela igen.
Narkotika
Upptakten till infångandet av Maduro låg i Trumps anklagelser mot honom som narkoterrorist och amerikanska styrkor angrep och sänkte flera fartyg som misstänktes vara involverade i drogtrafik utanför Venezuelas kust, innan de slutligen fångade in presidenten själv.
– Många är glada att Maduro är borta, men anledningarna som ges till ingreppet är inte trovärdiga och det skapar oro i hela regionen. Det är i nuläget inte bevisat att Maduro är involverad i narkotikahandeln. Även om det kommer ut en del kokain från Venezuela så är det i grannlandet Colombia som den stora produktionen sker. Där sitter också en president som Trump inte gillar, Gustavo Petro. Han är en vänsterpolitiker, men dock demokratiskt tillsatt. Ändå ger detta en hotbild som oroar Colombia i allra högsta grad, enligt Andrés Palacio.
Politiskt är det två frågor som fortsätter hänga i luften. Kommer Maduros regim bytas ut, eller kommer den fortsätta styra och även kontrollera armén? Och kommer USA att agera militärt mot fler latinamerikanska länder i närtid och kan det i så fall bli tal om Colombia, Cuba, eller något annat land i närområdet?