I många svenska hem finns ett vältummat exemplar av Bodil Jönssons bok Tio tankar om tid, en bok som för 20 år sedan såldes i över 600 000 exemplar. I boken diskuterade författaren klocktid, upplevd tid liksom värdet av det numera välslitna ordet ”ställtid”.
I dag präglas samtidssamtalet kanske mer av stretande småbarnsföräldrars eftersträvandesvärda ”egentid” samt akronymer som FOMO (Fear of missing out) och dess motsatsbegrepp JOMO (Joy of missing out). Det utbredda intresset för tid är med andra ord detsamma även om språket och narrativet kring vad vi gör (eller bör göra) med vår tid har förändrats i takt med tidens framfart.
– Naturliga växlingar, som årstider eller natt och dag, har minskat i betydelse. Det elektriska ljuset i fabriken eller på kontoret kan exempelvis lysa när som helst. Detta kan skapa en illusion av att tid är en utbytbar ekonomisk resurs. Vi är tidsvarelser och upplever alla förändring, både inom oss själva och genom andra. Plötsligt har ett litet barn blivit en tonåring. Plötsligt går vi i pension. Samtidigt kan en viss plats se ut och kännas precis som den gjorde för tre decennier sedan, säger David Larsson Heidenblad, docent i historia vid Lunds universitet.
"Djuparbete är livsomvälvande"
David Larsson Heidenblads forskning kretsar kring samtidshistoria och teman som kunskapsarbete och det digitala samhällets framväxt. Utöver undervisning och forskning ägnar han sin tid åt att vara förälder. Han är en flitig uppdaterare av sina sociala kanaler och skriver texter för Svenska Dagbladet.
Det är lätt att tro att David Larsson Heidenblad har mer tid än många andra. Men så är av förklarliga skäl inte fallet. Snarare har David Larsson Heidenblads välfyllda livspussel krävt att han utvecklat en rad taktiker för att få alla bitar på plats. Och det är framför allt en strategi som verkar fungera bäst.
– För mig har så kallat djuparbete, alltså att man under en begränsad tid – säg 20–40 minuter – ägnar sig åt en krävande arbetsuppgift med full koncentration och utan distraktioner varit livsomvälvande. Det gör att jag kan få viktiga saker gjorda på jobbet, men också ha tid för allt det där andra som livet kräver av en. Vad som är särskilt viktigt när man planerar är att lägga in gott med luft, exempelvis i form av buffertdagar och buffertveckor som är helt blanka. För oväntade saker händer alltid och det måste man ta höjd för, säger David Larsson Heidenblad.
Människan har alltid försökt tämja tiden
Människans intresse för tiden är varken ny eller särskilt annorlunda. Tvärtom. David Larsson Heidenblad menar att människan mer eller mindre alltid har försökt tämja tiden på ett eller annat sätt.
– Vi har åtminstone gjort det väldigt länge. Jordbruk förutsätter att man kan göra saker som har betydelse bortom det omedelbara nuet. Och mer komplexa samhällen ställer ytterligare krav på samarbete kring tid. Dessutom har tid idag blivit föremål för mer mätning och kontroll, säger David Larsson Heidenblad.
Han tror att synen på tid ändras under livets gång, många vittnar ju om en känsla att tiden går allt snabbare ju äldre vi blir.
– Vilket förmodligen har att göra med att våra tidserfarenheter vidgas. Ett sommarlov är en betydligt större del av vårt levda liv när vi är 9 än när vi är 42. Med tiden kan också andras erfarenheter, liksom historien, bli en viktig del av hur vi förstår världens gång. Som människor är vi lyckligtvis inte helt utelämnade åt våra egna livserfarenheter, säger David Larson Heidenblad.
I samtal med Bodil Jönsson
Under Hållbarhetsveckan i Lund möts David Larsson Heidenblad och tidsikonen Bodil Jönsson i ett fördjupande samtal. De är födda i olika tidevarv vilket bäddar för ett dynamiskt samtal. Bodil Jönsson föddes 1942 under rådande världskrig. David Larsson Heidenblad mötte världen 1983, ett år när Carola vann Melodifestivalen med låten “Främling” och kalla krigets kärnvapensspänningar var som mest påtagliga.
– En stor skillnad är att Bodil har varit i min ålder, men jag har inte varit i hennes. Samtidigt har jag ju samtalat med henne och läst vad hon – och många andra i hennes generation – har skrivit, så jag tror mig ändå förstå vissa saker. Hon har berättat att det bästa med att åldras är att man får ”allt lägre tolerans för meningslöshet”. Det kan jag känna igen mig i, säger David Larsson Heidenblad.
Denna text är inte baserad på en forskningsstudie.
