Jakten på mineraler skapar nya konflikter. När efterfrågan på metaller till batterier och motorer ökar uppstår debatt om var gruvor ska ligga och vilken påverkan det får för närliggande samhällen.
Idag finns 13 gruvor i Sverige, med utvinning av framför allt järn, koppar, zink och bly. Regeringen har som målsättning att öppna fler gruvor för att stärka Sverige och Europas konkurrenskraft. Men hur går det ihop med social- och miljömässig hänsyn?
– För mig går inte hållbarhet och mineralutvinning ihop. Jag tycker det är olyckligt att den gröna omställningen ofta förknippas med schysstare processer och mindre miljöpåverkan. Det är långt ifrån verkligheten, säger Martina Angela Caretta, lektor vid Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi vid Lunds universitet.
Martina Angela Caretta har undersökt hur gruvföretag påverkar lokalsamhällen, i bland annat Sydafrika, Ecuador och USA. I en studie från 2024 om skiffergasutvinning i centrala Appalacherna i USA konstaterar hon att många markägare – trots löften om ekonomiska fördelar – fått begränsad eller ojämn kompensation. Detta beror på ojämlika maktrelationer och bristande förhandlingsstyrka, vilket fördjupar sociala orättvisor och ekonomisk utsatthet. Ett annat problem är att det är ovanligt att jobben i de nya gruvorna går till de närboende.
– Trots att många jobb i nya gruvor kräver kort utbildning, går de sällan till lokalbefolkningen. Detta beror ofta på att gruvbolag föredrar att anställa externa arbetare eller migrantarbetare, vilket leder till att lokalsamhällen inte får del av de ekonomiska fördelarna. Detta skapar sociala spänningar och missnöje bland invånarna, säger Martina Angela Caretta.
”Kanske behövs inte den här mängden mineraler”
André Månberger forskar om hur man kan ersätta olika kritiska mineral och metaller. Han lyfter fram hur den snabba teknikutvecklingen kan leda till en mer hållbar utvinning över tid. För samtidigt som behovet av nya mineraler och metaller ökar, skapas nya möjligheter att ersätta olika material med varandra. Nickel kan exempelvis ersätta mycket av kobolten i litiumbatterier, och natriumsalt kan på sikt ersätta litium. Men prestandan på de alternativa materialen måste bli bättre.
– Vi kanske inte behöver så mycket nya mineraler och metaller som vi tror idag. Sverige och EU skulle kunna jobba mer med återvinning och materialersättning för att minska både importberoendet och gruvetableringarna, säger André Månberger, lektor vid Miljö- och energisystem, LTH, Lunds universitet.
Både André Månberger och Martina Angela Caretta påtalar hur det oroliga världsläget, med Rysslands invasion av Ukraina samt Trumps tullkrig, kan få stor inverkan på priset på olika råvaror.
Blir priset för lågt är företag ovilliga att dra i gång gruvprojekt. Därför är det också viktigt att bedriva forskning kring vilka mineraler som faktiskt kommer att behövas i framtiden – och inte bara utgå från hur behovet ser ut idag.
Även André Månberger lyfter fram ekonomisk kompensation till lokalbefolkningen som en nyckelfråga. Men vissa målkonflikter som rör naturresurser, vattentillgång och kulturella traditioner är svåra, nästan omöjliga, att undvika.
– Ett gruvprojekt lämnar stora avtryck, som kan ta år att återställa om det ens går. Den stora knäckfrågan är hur man kompenserar värden som rennäringen här i Sverige, där det handlar om att en viss grupp inte kan utöva sin kultur, säger André Månberger.
”Idén om ’mining with nature’ klingar väldigt falskt”
Georgia de Leeuw, postdoktor vid Mänskliga rättigheter vid Historiska institutionen vid Lunds universitet, har forskat om vilka narrativ som kopplas till mineralutvinningen i Sverige. Hon ifrågasätter starkt gruvföretagens budskap ”Mining with Nature” som baseras på att i så stor grad som möjligt undvika, minimera, återställa och kompensera för negativ påverkan på den biologiska mångfalden.
– Idén om mining with nature klingar väldigt falskt. Ambitionen om att återställa marken och kompensera för intrång förflyttar hänsyn till biologisk mångfald till andra platser eller in i framtiden; en åtgärd som ska göras först när gruvorna väl stängs. Det gör det möjligt att förbise, och välja att inte hantera, den påverkan som sker idag, säger Georgia de Leeuw.
Hon är tveksam till huruvida mineralutvinningen kan göras mer rättvis och hållbar utifrån exempelvis samebyarnas perspektiv. Speciellt eftersom mineralutvinningsprojekt bygger på historiska orättvisor i Sápmi när det gäller hanteringen av samiska marker. Ett fortsatt intrång i form av gruvor, avverkning av skog, infrastruktur, energiproduktion och ’gröna’ industriprojekt förstärker dessa orättvisor ytterligare.
Istället vill hon uppmana oss att lyfta blicken och ifrågasätta den grundläggande premissen för den gröna omställningen: behöver den verkligen vara så beroende av mineraler och metaller? Måste bilen fortsatt vara i centrum som transportmedel? Och behöver vi konsumera i den takt och omfattning som vi gör idag?
– Vi gör oss själva en otjänst om vi inte funderar mer kreativt och inkluderande kring hur vi vill att framtiden ska se ut. Vi har möjlighet att skapa mindre efterfrågan på vissa metaller genom att i grunden förändra vår livsstil, säger Georgia de Leeuw.
