Dagens hållbarhetskriser är existentiella eftersom de väcker frågor kring meningen med livet, vår individuella och kollektiva identitet. I en tid där en pandemi av psykisk ohälsa sveper över världen behöver vi ge plats för djupare, reflekterande samtal kring våra relationer. Existentiell resiliens och hållbarhet kan vara en vägvisare, begrepp, som samlar oss kring grundläggande värderingar för att klara av att göra stora omställningar, i hela samhället.

Det nya samverkansinitiativet Existentiell resiliens, ERiCi, vid Lunds universitet vill sprida metoder för att främja meningsskapande och stärka vår inre motståndskraft, vår existentiella resiliens i utbildning och praktik, genom kontemplation, estetik och medkänsla.

– Våra kriser har sin grund i att vi vanligvist separerar det mentala från det emotionella och det kroppsliga, att vi saknar samhörighet med varandra, att vi se oss själva som överlägsna andra och till och med naturen. 

Det menar Christine Wamsler, professor i hållbarhetsvetenskap vid Centre for Sustainability Studies, LUCSUS. Hon är en av tre koordinatorer för detta initiativ.

– Det samhälle vi lever i idag är en återspegling av en inre, mänsklig kris, av ett komplext samspel av inre och yttre dimensioner av hållbarhet. Det manifesterar sig i vårt dagliga liv, där vi i allt högre grad utmattar och utnyttjar oss själva, andra och planeten, säger hon. 

Arbetet med att bygga en bättre värld har genom åren fokuserat på yttre faktorer som till exempel teknik, ekonomi eller medicin, men intresset för en inre omställning har börjat växa. Viktiga politiska organisationer, som FN:s klimatpanel IPCC och FN:s utvecklingsprogram UNDP, argumenterar alltmer för att omvandling mot hållbarhet också kräver en inre förändring, en inre resa.

Båda organisationerna hänvisar till Christine Wamslers forskning som visar vilken typ av inre kapacitet vi behöver för att stödja yttre förändringar, som självreflektion, perspektivtagande, medkänsla och hopp.

– När vi är unga är sådana egenskaper ofta inneboende och naturliga för oss, men vi tenderar att förlora dem när vi går igenom de nuvarande utbildnings- och professionella system som vi har. Resultatet blir brist på mening och ökade nivåer av stress och utnyttjande.

Mer hälsosamt arbetsliv

Stress är en av Sveriges nya folksjukdomar. Vi har aldrig varit så oroliga som nu. Antal sjukskrivna på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa har dominerat sedan 2010: främst inom vård, skola, högre utbildning och omsorg.

– Stress och ångestrelaterade sjukdomar har en direkt koppling till hur vi tänker, känner och ser på oss själva och andra. Hur får vi ett mer hälsosamt arbetsliv? undrar Max Liljefors, professor i konsthistoria och visuella studier och även han koordinator för nya tematiska samverkansinitiativ Existentiell resiliens.  

Kontemplation, estetik och medkänsla är byggstenarna i detta projekt för att vi ska kunna engagera oss och skapa en mer hållbar framtid. Forskare arbetar tillsammans med yrkesverksamma inom vård och utbildning med att utforska nya sätt så att vi kan bli starkare som individer och som kollektiv.

– Vi har bjudit in människor med många olika bakgrunder som med förenade krafter kan skapa nya perspektiv och synergier. Vi vill koppla samman kontemplation, konst, och naturbaserade förhållningssätt för att stödja resiliens och hållbarhet, berättar Christine Wamsler.

Existentiell motståndskraft

Tanken är att få in dessa perspektiv i olika former av utbildningar, fortbildningar och praktik, särskilt utbildningar där de yrkesverksamma ofta drabbas av stressrelaterade sjukskrivningar. Hopplöshet och vanmakt kombineras med arbetsrelaterad stress inom flera samhällsbärande yrken och kan leda till utbrändhet och flykt från yrket. Ökade kostnader i samhället är en av många effekter.

– Vi vill främst fokusera på relationsintensiva yrken, till exempel inom sjukvården, eftersom dessa i hög utsträckning är drabbade av stressrelaterade sjukskrivningar. Även inom utbildningssektorn ser vi att det finns en stor potential att ta itu med dessa aspekter, och det i båda riktningarna. Man har möjlighet att lära ut kopplingarna mellan kontemplation, konst, natur och människor samtidigt som man själv i sin yrkesroll blir stärkt, berättar Max Liljefors.

Han har sedan tidigare varit med och format en unik uppdragsutbildning som ger deltagarna bättre och djupare förståelse om konst, kultur och estetik som en viktig resurs inom hälso-, vård- och omsorgsarbete. Vårdpersonal men även konstpedagoger har lärt sig hur skapande och estetiska upplvelser praktiskt kan förmedlas. Inom samverkansinitiativet ERiCi kommer de att utveckla nu en ny kurs på temat, i samarbete med Universitetet i Tromsø, inom EUGLOH (European University Alliance for Global Health).

– Det är viktigt att ge en motbild för att balansera den övergripande negativa syn som framförallt media ger. Vi vill lyfta de enorma resurser som vi människor har inom oss som vi kan använda oss av för att ta hand om och påverka förändringar som behövs för ett mer hållbart liv, menar Max Liljefors.

Verktyg ger positiva effekter

Martin Garwicz, professor i integrativ neurofysiologi och den tredje koordinatorn för den nya tematiska samverkansinitiativ Existentiell resiliens, håller med och tror att enda långsiktigt hållbara lösningen ligger i förebyggande åtgärder. Han är centrumledare för Birgit Rausing Centrum för Medicinsk Humaniora som fokuserar på den mellanmänskliga relationen mellan vårdande och vårdad.

– Jag är i grunden optimistisk – det finns mycket gott att bygga på. Men jag tror jag att vi måste våga ställa de grundläggande frågorna. Vi har ju ofta hittills bara behandlat symptomen på det som är fel med vårt samhälle, våra arbetsplatser, våra relationer till andra individer, eller andra grupper av individer. Mera sällan har vi angripit själva ”sjukan”, den grundläggande patologin. Vad värdesätter vi, egentligen, och varför?

Det är viktigt att inte underskatta effekterna som kan uppnås genom att använda kontemplation, estetik och medkänsla som sätt att utnyttja vår mänskliga potential, menar Martin Garwicz.

– Rätt använda ger metoderna tydliga positiva effekter på individer, relationer och kollektiv. Och för den som gillar att mäta, så är dessa effekter definitivt mätbara. Man ska inte tro att det bara handlar om mjuka värden. Vårt tematiska samverkansinitiativ har stora möjligheter att göra skillnad i världen samt i akademiska och professionella sammanhang.

Christine Wamsler understryker att vi behöver förstå mer om vår sammanlänkande existens på jorden så att vi kan minska exploateringen av både människor och natur.

– Om vi skapar trygga rum och förhållanden som gör att vi kan uppleva våra inre liv, vår gemensamma mänsklighet och ömsesidigt beroende, kan vi finna mening och hopp och börja agera. Jag tror att vi är många människor som väntar på detta paradigmskifte, betonar Christine Wamsler.