Vad slog dig när du nyligen följde mediebevakningen av stormen Hans?
– Jag tycker att det i synnerhet mot slutet kom fram att rustandet för kommande klimatförändringar har många dimensioner, och att alla som arbetar med samhällsbyggande har viktiga samarbeten framför sig. VA-infrastrukturen – som jag själv arbetar med – är ett av flera områden där vi behöver jobba vidare, och då med sikte på att säkerställa en mer hållbar vattenanvändning. Även i norra Europa har vi börjat vänja oss vid torrperioder som påverkar vattenanvändning i vardagen...
Vilka behov ser du för framtiden inom VA-området?
– Också när det gäller föroreningar som släpps ut till naturen behöver vi bli bättre. Vi måste utveckla system som är resurseffektiva och begränsar utsläppen av föroreningar från dag- och avloppsvatten från industrier och hela städer. Det betyder att vi behöver stimulera utvecklingen av användarnära system för vattenhantering som gör att avloppsvatten inte ens uppstår.
Men skydd av infrastruktur och byggnader, när vi får mer intensiva regn och förhöjda vattennivåer, lär också behövas?
– Ja, här kommer åtgärder i såväl fastigheter som offentliga miljöer att behövas. Grönblå infrastruktur, gröna väggar och tak, tillsammans med bland annat solceller och dammar, kommer att bli allt vanligare lösningar. Men de måste anpassas så att de fungerar under både torrperioder och vid skyfall, och så att de kan bidra till att bevara urbana kulturvärden.
– En annan fråga som har blivit alltmer aktuell gäller hur vi ska få ut regnvatten från våra tätorter vid kraftiga regn, när vi samtidigt har förhöjda vattennivåer i hav och vattendrag.
Vad mer ska vi vänta oss för utmaningar när det gäller att klimatsäkra städer?
– Fenomen som häftiga eller långvariga regn och stormar samverkar, och det för med sig nya frågetecken kring hur vi ska utforma infrastruktur och byggnader. Vi måste ha en ökad beredskap att anpassa de lösningar som vi tar fram till förändrade och delvis okända förutsättningar. Ta till exempel hälsoaspekterna. I framtiden måste vi kunna säkerställa att vi kan skydda oss mot höga temperaturer. Växtlighet har en inverkan på lokala värmeöar (en urban värmeö är ett storstadsområde som är påtagligt varmare än omgivningarna, reds anm), så den behöver läggas in ekvationen för den klimatsäkra staden.
Så ingenjörer lär inte sakna arbetsuppgifter?
– Man kan i alla fall säga att klimatanpassning av tätorter är mångfacetterad. Det finns inte en lösning, utan vi måste anpassa oss efter ett mer föränderligt väder och snabbare förlopp, och jag skulle säga att vattnet blir avgörande för hur vi utformar våra städer och byggnader. För att klimatsäkra och uppnå vattenklokhet i Sverige behöver vi också skruva på regelverk, så att anpassningen kan finansieras och blir möjlig att genomföra i praktiken. Även om mycket arbete redan är i gång behöver vi arbeta både på djupet och mer överskridande.
