Samverkan ett medel – inte ett mål

Två kvinnor och en man
Anna Jonsson (till vänster) och Eugenia Perez Vico menar att samverkan i sig saknar värde. – Det är ett medel och inte ett mål. Foto: Maria Lindh

Samverkan! Ett ord som likt ett mantra upprepas överallt som lösningen på det mesta från psykisk ohälsa till klimatet. Men vad menar man?
Och när ska man samverka och med vem? Och ska alla samverka?
LUM sökte upp två samverkansforskare för att reda ut begreppet.

– Det råder stor begreppsförvirring, bekräftar Eugenia Perez Vico och Anna Jonsson, bägge vid Företagsekonomiska institutionen.

Förvirringen kring definitionen av samverkan handlar bland annat om att så många olika begrepp har hamnat i samma låda. Eugenia Perez Vico räknar upp några:

– Innovation, kommersialisering, kunskapsspridning, impact, tillgängliggörande, forskningskommunikation, nyttig-görande…

Eugenia Perez Vico har forskat om akademins roll i innovationssystem och har arbetat tillsammans med flera statliga myndigheter i deras samverkansuppdrag gentemot akademin. Nu ingår hon i Vinnovas kunskapsplattform om universitetens roll i samhället kallad ”Making Universities Matter”.

Anna Jonsson bedriver ett forskningsprojekt om samverkan och kunskapsproduktion (se faktaruta) samt ett kommunikationsprojekt med fokus på samverkan och att nå ut med forskning.

Om, hur och varför samverkan

De definierar samverkan som en ömsesidig kunskapsutveckling och kunskapsspridning, där ny kunskap uppstår i gränssnittet mellan teori och praktik. De menar också att samverkan i sig saknar värde. Att det är ett medel och inte ett mål.

Eugenia Perez Vico tycker att alla forskare bör fundera kring om, hur och varför de ska samverka.

– I vissa fall är samverkan nödvändig och i andra fall ofördelaktig. Poängen är att det bör finnas en medvetenhet bakom hur man förhåller sig till samverkan, säger hon och utvecklar det:

– Samverkan kan exempelvis ge det tillträde till sfärer utanför akademin som är nödvändiga för att skaffa sig djup insikt i ett samhällsfenomen.

Men vid andra tillfällen, menar Eugenia Perez Vico, kan den kostnad som samverkan medför vara för hög i förhållande till den utdelning den ger.

– Och ibland behöver forskare dra sig undan för den djupa oberoende reflektion i avskildhet som är så central för det akademiska hantverket.

Anna Jonsson betonar vikten av att skapa förståelse för vad forskningsprocessen handlar om och värna om olikheter och gränser. Exempelvis vad som gör forskarna unika i jämförelse med konsulter och andra experter. Hon menar att utvecklingen från folkbildning och tredje uppgiften till förväntat partnerskap med näringslivet behöver nyanseras och problematiseras.

– Det krävs en infrastruktur och kunnande i att kommunicera om forskningsprocessen, inte mer administration, säger Anna Jonsson och menar att ”beställningar” av samverkansuppdrag från till exempel näringslivet löper stor risk att bara ge kortsiktiga belöningar.

Ökat tryck på forskarna

På frågan om varför det pratas så mycket om samverkan just nu, svarar forskarna att det har att göra med den senaste forskningspropositionen som särskilt betonade det. Alla skulle plötsligt samverka och snabbt växte det fram strategier och planer för att samverka mer.

– Det innebär ett ökat tryck på forskarna och även en risk för likriktning, vilket har skapat irritation för att de känner sig förenklade och i vissa fall förbisedda. Bilder växer fram på forskaren som isolerad i sitt elfenbenstorn eller minglandes på marknadstorget, säger Anna Jonsson.

Teckning på vattnande man och träd
Kunskap mellan elfenbenstorn och marknadstorg. En illustration av Axel Brechensbauer från essäsamlingen ”Kampen om kunskap”.
Kunskap mellan elfenbenstorn och marknadstorg. En illustration av Axel Brechensbauer från essäsamlingen ”Kampen om kunskap”.
Samtidigt som alla pratar om samverkan är det ingen som tar riktigt ansvar för den, anser forskarna.

– Den hamnar mitt emellan forskning och utbildning. Det är allas och ingens fråga.

Detta blev tydligt när Eugenia Perez Vico och Anna Jonsson påbörjade arbetet med att utveckla en kurs om samverkan, och inte minst när de behövde hjälp med att sprida information om kursen. Men efter två års arbete och försök till förankring för idén, startar de nu kursen ”Perspektiv på samverkan – om akademins roll i samhället” som vänder sig till forskande lärare, fotfolket och dem vars röster också behöver höras.

– Hittills har direktiven om samverkan kommit uppifrån, nationellt från regeringen och från universitetsledningar. Det är för få som utgår från forskarnas perspektiv. Begreppet behöver därför problematiseras.

Som ett ytterligare försök att lyfta fram forskarnas röster är Anna Jonsson med flera (se faktaruta) aktuell med essäsamlingen ”Kampen om kunskap – akademi och praktik” där inbjudna forskare inom humaniora och samhällsvetenskap reflekterar över vad samverkan handlar om. Främjar – eller kanske rentav hotar – samverkan kunskapsproduktion i samhället? är en av frågorna  som ställs i boken

Kampen om kunskap

Essäsamlingen ”Kampen om kunskap” (Santérus förlag) bygger dels på ett forskningsprojekt ("Bortom torghandel och  marknadstorg" RJ, 2015) som Anna Jonsson bedriver tillsammans med Maria Grafström, Stockholms universitet/Handelshögskolan, Score, och Mikael Klintman, Lunds universitet. Dels på ett kommunikationsprojekt, Kunskapsserien RJ 2018, som är en förlängning och ett resultat av forskningsprojektet, och där serietecknaren  Axel Brechensbauer också ingår.

Läs även debattartikeln i Dagens Nyheter om samverkan mellan forskare och näringslivet. 

 

Liksom en senare artikel i Dagens Nyheter https://www.dn.se/debatt/risk-for-okad-misstro-nar-forskare-tvingas-forenkla/

Samverkanskursen

Samverkanskursen ”Perspektiv på samverkan – om akademins roll i samhället” bygger på ett forskningsprojekt som Eugenia Perez Vico ansvarar för och Anna Jonsson och institutionskollegan Diamanto Politis ingår i.

Projektet heter ”Ökad samverkanskompetens inom universitet och högskolor: Utveckling och test av ett kurskoncept”.