Diabetesforskning

Diabetesforskare vid Lunds universitet har visat att det är möjligt att dela in personer med typ 1-diabetes och typ 2-diabetes i fem olika undergrupper med olika utveckling av sjukdomen, vilket kan leda till mer individanpassade behandlingar av sjukdomen. Forskarna har dessutom kunnat visa att det finns genetiska skillnader mellan de fyra grupperna av typ 2-diabetes, vilket indikerar att det finns olika orsaker bakom sjukdomen.

Forskarnas mål är att använda denna genetiska och kliniska data för att utveckla behandlingar som är skräddarsydda för varje patient. Upptäckten är ett viktigt framsteg som kan innebära förbättringar för människor som lever med diabetes.

Epigenetiken och genetiken ger nya svar på hur diabetesvården kan individanpassas – diabetesportalen.lu.se

Vid Lunds universitet pågår mycket forskning om precisionsmedicin inom diabetes. Precisionsmedicin kan göra behandlingen av diabetessjukdomar och dess komplikationer mer träffsäker. Forskarna deltar också i stora samarbeten som sammanfattar hur långt forskningsfältet har kommit. 

Forskare vid Lunds universitet har bland annat lett arbetet med internationella konsensusrapporter som har identifierat möjligheter och utmaningar inom precisionsmedicin och tagit fram riktlinjer som kan bidra till att öka den kliniska relevansen av forskning inom precisionsmedicin. 

Våra forskare bidrar även med kunskap i etablerandet av Precisionsmedicinskt centrum syd, som har grundats i samarbete mellan Lunds universitet och Region Skåne. 

En viktig målsättning med det nya centret är att implementera ny kunskap inom precisionsmedicin med koppling till diabetes och hjärt-kärlsjukdom så att fler patienter ska kunna ta del av nya diagnostiska verktyg och behandlingsformer.

Forskare runt om i hela världen strävar efter att förstå vad det är som gör att vissa får typ 1-diabetes medan andra inte får sjukdomen. Diabetesforskare vid Lunds universitet studerar kontinuerligt olika diabetesrelaterade autoantikroppar hos barn med hög risk att utveckla typ 1-diabetes.

Forskningen har lett till att dessa autoantikroppar har godkänts som en biomarkör för sjukdomen. Godkännandet innebär att det nu går att genomföra kliniska studier på deltagare med minst två diabetesrelaterade autoantikroppar, som syftar till att förebygga sjukdomen.

Diabetesrelaterade autoantikroppar kan även användas som en markör för att screena för typ 1-diabetes. Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en metod som har blivit en internationell standardmetod för att avgöra vem som är i riskzonen att utveckla sjukdomen. Sedan dess har nya metoder tillkommit och vid Lunds universitet pågår forskning som utvärderar olika metoder. Kunskapen kan användas för att screena för sjukdomen inom sjukvården.

Barnens blodprover ökar kunskapen om utvecklingen av typ 1-diabetes

Ny metod gör det möjligt att screena för autoimmuna sjukdomar i stor skala – diabetesportalen.lu.se

Vid Lunds universitet samarbetar flera forskargrupper för att studera de mekanismer som ligger bakom diabetes. En viktig resurs för diabetesforskningen är en samling av Langerhanska öar från bukspottkörteln som innehåller insulin- och glukagonproducerande celler från människor med och utan diabetes. Forskarna studerar cellerna för att förstå vad som händer med frisättningen av insulin och glukagon vid diabetes. 

Samlingen innehåller även vävnader från lever, muskler och fett som är av intresse för diabetesforskarna. Forskarnas studier kan leda till nya behandlingar som förbättrar insulinfrisättningen och upptaget av blodglukos hos personer med diabetes.

Diabetes kan leda till komplikationer såsom stroke, hjärtinfarkt och njursjukdom. 

Forskarna studerar bland annat epigenetiska skillnader mellan olika grupper av personer med typ 2-diabetes för att förutsäga risken för dessa komplikationer i ett tidigt skede. 

Personer med diabetes har högre risk att utveckla så kallade åderförfettnings- eller åderförkalkningsplack, vilket innebär att fett lagras i kärlväggarna. När dessa plack brister bildas det en blodpropp som täpper igen blodkärlet, vilket kan orsaka hjärtinfarkt eller stroke. Forskarna undersöker därför mekanismerna bakom utvecklingen av dessa plack och varför de brister, med målet att utveckla behandlingar som kan förebygga det.