För att få en uppfattning om någon ljuger studerar man ofta hur personen talar. Ny forskning tyder på att det kan vara lovande att också undersöka hur någon skriver. Detta enligt Kajsa Gullberg, forskare i allmän språkvetenskap, som hoppas att hennes avhandling kan ge insikter i människans komplexa språkförmåga.
Kajsa Gullbergs forskning visar att sanningshalten i det man skriver kan påverka hur själva skrivprocessen ser ut. Det går att urskilja mönster i hur lång tid skrivprocessen tar, antal redigeringar, hur långa och hur många pauser man tar.
Skrivprocessen avslöjar mer än vi tror
Lögnforskning har länge skett inom psykologin med målet att hitta indikationer på att en person ljuger i till exempel ordval, kroppsspråk och att mäta pulsen. I talat språk har man traditionellt försökt hitta språkliga markörer för lögner som upprepningar, gester och pauser, medan man i skrift framför allt har undersökt den färdiga texten.
Inom psykolingvistiken, som Kajsa Gullbergs forskning tillhör, står vägen från tanke till tal eller skrift i centrum för att förstå språkförmågan, och i Kajsa Gullbergs avhandling, läggs fokus på att undersöka om sanningshalten i det som produceras påverkar den här vägen, alltså tal- och skrivprocessen.
– Forskningen som undersöker språkliga markörer är viktig, men den kan kompletteras med mer kunskap kring själva skrivprocessen i realtid. Och här tyder min studie på att skrivprocessen kan förändras när man ljuger, säger Kajsa Gullberg.
Hennes resultat visar att:
- Om man skriver en lång lögn, görs fler pauser än när man skriver en lång sann berättelse.
- Om man tar lång tid på sig att skriva en lögn, gör man färre pauser än när man tar lång tid på sig att skriva sanningen.
- Texten redigeras mindre när man skriver en lögn – oavsett textens längd och hur lång tid skrivandet tar.
– Jag blev förvånad över att folk inte redigerar sin text lika mycket. Det kan vara så att när vi ljuger planerar vi mer innan vi skriver, speciellt om vi lägger längre tid på att skriva vår berättelse. Om vi skriver en lång lögn pausar vi mer, eftersom vi tänker efter och konstruerar lögnen innan vi skriver ned den och behöver därför inte redigera så mycket sen, säger Kajsa Gullberg.
Sanningen går snabbare att upprepa
I en uppföljande studie fick deltagarna skriva samma sanna respektive lögnaktiga historier flera gånger. Resultatet visade att:
- Skribenten gör färre redigeringar när sanningar ska upprepas, medan mängden redigeringar för lögnen förblir densamma eller fler när den ska upprepas.
Förklaringarna bakom detta verkar vara att:
- Det är enklare att återberätta något sanningsenligt, då man bara återskapar händelseförloppet som man minns och det blir ännu enklare vid ytterligare upprepningar.
- Lögner kräver att man minns både det verkliga händelseförloppet och hur man ljög om det för att ljuga konsekvent. Det gör det svårare, kräver mer kontroll och tar därför längre tid.
Talprocessen ser annorlunda ut än skrivprocessen
De flesta människor har en massa erfarenhet av att höra människor prata och vet hur personer låter när talar, men de flesta är inte medvetna om hur någons skrivprocess ser ut – inte ens sin egen.
Studien visade att lögner i tal hade:
- färre ”tveksamma” pauser som ”eeh”
- ett ökat antal fyllda pauser i lögner om man pratar länge
- dock är det vid upprepning minskade skillnader mellan lögn och sanning.
– En lögn är mer energikrävande och kräver kontroll, vilket kan ge utslag i hur vi pausar, säger Kajsa Gullberg. Tvekan kan uppfattas som osäkerhet, därför känns det kanske bättre att prata på när man ljuger, fortsätter hon.
Trots att hennes forskning visar på synbara avvikelser lägger Kajsa Gullberg till att det ofta är mycket svårt att avgöra om en person ljuger. Till och med när personer som tränats på att iaktta vissa markörer i tal, kategoriseras bara runt 50–60% av lögnerna rätt.
– Men kunskapen om hur skrivprocesserna ser ut kan ändå bidra till att man i forensiska sammanhang får ytterligare ett verktyg att identifiera om något avviker från det vanliga i sin språkproduktion. Sammantaget pekar min avhandling på att skrivprocessen är ett lovande område att fortsätta utforska när det kommer till lögner, säger Kajsa Gullberg.
