Begreppet naturrelation blir allt viktigare när forskare försöker förstå hur privatpersoners val påverkar den biologiska mångfalden i städer. I den aktuella studien undersöks trädgårdsägares känslomässiga koppling till naturen, deras kunskap och deras sätt att arbeta i trädgården. Forskarna visar att just den upplevelsebaserade delen av naturrelationen – känslan av att höra hemma i naturen och tryggheten i att sköta en trädgård – spelar en avgörande roll för vilka insatser som faktiskt genomförs. Denna erfarenhetsbaserade naturrelation påverkar i sin tur hur väl trädgården gynnar pollinatörer.
Anna Persson, forskare vid Miljö- och geovetenskapliga institutionen på Lunds universitet, menar att det inte är våra åsikter om naturen som gör störst skillnad, utan de konkreta erfarenheterna och just våra känslor för naturen.
– Vi kan läsa oss till hur naturen fungerar eller ha tankar kring hur vi borde ta hand om den, men för att vi också ska agera behöver vi uppleva den. Förnuftet räcker inte på egen hand, säger Anna Persson.
Det är stor chans att den som har en god naturrelation väljer att gå ut och arbeta i trädgården även om det råkar regna exempelvis, eller att personen har lärt sig att skilja ogräs från spirande trädgårdsväxter i jorden. Det är dessa vardagliga beröringspunkter med naturen som i förlängningen skapar trädgårdar med en rikare biologisk mångfald där pollinatörer trivs.
Urbaniseringens dubbla risker
Samtidigt som trädgårdar kan bli viktiga fristäder för pollinatörer visar forskningen att den omfattande urbaniseringen i samhället kan innebära dubbla risker. Dels försvinner livsmiljöer för insekter när städer blir tätare, dels minskar människors direkta naturkontakt.
I studien kunde forskarna också se att urbaniseringen påverkar olika trädgårdsåtgärder på olika sätt. För trädgårdsängar, såsom ytor med högt gräs och vilda blommor, var urbaniseringen direkt negativt för pollinatörernas aktivitet, medan blomplanteringar inte påverkades lika tydligt. Denna skillnad understryker både att urbanisering i sig är negativ för många pollinatörer och att trädgårdar i staden kan behöva andra lösningar än trädgårdar på landsbygden.
Långlivade planteringar gynnar stadens pollinatörer
Studien visar att de trädgårdsåtgärder som gör störst nytta har en sak gemensamt: de har funnits länge. Långlivade blomplanteringar i stadsmiljöer blir särskilt värdefulla eftersom de ger en kontinuitet i miljöer som i övrigt förändras snabbt.
I förorter och mer lantliga områden spelar däremot artrikedomen i trädgårdsängar större roll. Dessa miljöer drar nytta av att det i omgivningen fortfarande finns vilda växter och pollinatörer som kan interagera med trädgården.
Forskningen visar också att trädgårdar som kombinerar blomsterplanteringar med frukt- och grönsaksodling får fler och mer aktiva pollinatörer, en effekt som forskarna beskriver som ’habitatkomplementering’. En mångfald av växter ger helt enkelt fler tider på året då något blommar och fler typer av resurser för olika pollinatörer.
Utökad naturkontakt och naturpedagogik för barn
En central slutsats i studien är att praktisk naturkontakt behöver värnas. Forskarna ser tydliga samband mellan upplevelsebaserad naturrelation, trädgårdskunskap och valet av åtgärder som gynnar pollinatörer. När människor inte längre lär sig känna igen växter, förstå jord eller tolka naturens signaler förloras en kunskapsbas som tidigare förts vidare mellan generationer.
För att värna om människors relation till naturen krävs insatser på flera nivåer. Det är till exempel viktigt att ge barn och unga bättre möjligheter till naturkontakt och naturpedagogik i skolorna, menar forskaren.
– Tidigare forskning visar att naturkontakt tidigt i livet är avgörande. Annars riskerar vi att förlora praktisk naturerfarenhet på bara några generationer, säger Anna Persson.
Här har framför allt kommunerna en viktig roll att spela, menar hon.
– Kommunerna kan inte styra privata trädgårdar, men de kan tänka nytt för att påverka grönytor som parker och allmänningar, genom att skapa fler gemensamma odlingsytor och naturpräglade parker, säger Anna Persson.
