Baserat på forskning från Kina under det inledande skedet av coronapandemin, i mars 2020, identifierades cancersjuka som en riskgrupp för svår covid-19, sjukdomen orsakad av det nu världskända coronaviruset (SARS-CoV-2). Med anledning av det reviderades många cancerbehandlingar med syfte att minimera smittorisken för patienterna.
– Vi fick lägga om vår verksamhet ganska snabbt på Verksamhetsområde Hematologi/Onkologi/Strålningsfysik för att skydda våra patienter, säger Mats Jerkeman, professor vid medicinsk onkologi och verksam vid Lund universitets cancercentrum, LUCC.
En tydlig förändring handlade om att minimera antalet fysiska besök på kliniken - istället möttes läkare, sjuksköterskor och patienter över telefon eller via video. En annan var att tablettbehandlingar, som kan administreras i hemmet, i vissa fall ersatte intravenös behandling. Allt för att minska tillfällena en patient potentiellt kunde komma i kontakt med smitta.
Ålder är en större riskfaktor
Allt eftersom mer forskning görs på coronaviruset har det visats sig att ålder är en mycket starkare riskfaktor än att ha en cancerdiagnos – vilket har visat sig i de höga dödstalen i de äldre åldersgrupperna, inte bara i Sverige, men i alla delar av världen.
– Nu har vi lärt oss mer om vad som ökar risken för svår covid-19. Hög ålder, ofta kombinerat med hjärt-och kärlsjukdomar och diabetes, snarare än cancer, utgör en hög risk. För cancer kan vi däremot se att patienter med hematologiska maligniteter har ökad risk för att bli sjuka. Det handlar om cancer som leukemier, myelom och lymfom.
Varför just hematologisk cancer utgör en starkare risk för covid-19 är oklart framhåller Mats Jerkeman. Mer forskning måste göras för att tydligare klargöra och analysera sambandet.
Patienters upplevelse av förändringen
Kan pandemin bana väg för förändrade sätt att behandla cancer? Det beror på hur behandlingsformerna påverkade patienternas hälsa, överlevnad och psykiska mående. Mats Jerkeman och hans kollegor ska nu utvärdera hur patienterna själva upplevde vårens förändringar, samt deras fysiska påverkan. Vissa förändringar kanske kan införlivas i framtida sätt att behandla patienter, oavsett om de utgör en riskgrupp eller inte.
– Vi tror att det kan vara så att många tycker att det är positivt att inte behöva besöka sjukhuset så ofta. Utöver att det medför mindre risk för smitta, så kanske patienten själv upplever att färre möten ger mer ork till annat.
Mats Jerkeman reflekterar över att vissa arbetssätt nog kommer att bli en del av den ordinarie verksamheten. Ett exempel är telefon- och videomöten. Det finns många fördelar eftersom läkare och sjuksköterskor kan träffa patienter trots att de kanske är snuviga eller lite nedsatta. För patienterna å andra sidan, kan telefonbesök ta mindre på krafterna, och medför även en minskad risk för att bli smittad av sjukdomar såsom covid-19, men även förkylning eller influensa.
– Inom primärvården har företag som Kry och andra aktörer redan drivit fram en digitalisering. Kanske kommer onlinemöten bli allt viktigare även inom avancerad cancervård. Nu ser vi fram emot att se vad utfallet av vårens förändringarna har blivit. Utifrån våra resultat kan vi sedan bestämma hur vi går vidare, avslutar han.
