Konst som rycker oss ur vardagslunken

Konstvetaren Peter Bengtsen på en street art-promenad i Malmö.

Peter Bengtsen guidar oss runt till fots i snålblåsten. På en utstickande kant ovanför våra huvuden lutar sig en liten kostymgubbe med portfölj ut och blickar dystert nedåt på Stenhuggaregatan, som om han funderade på att hoppa.

– Jag älskar verkligen upptäckarfasen med street art, skattjakten, när jag upptäcker något som de flesta bara går förbi, säger han och visar ytterligare en liten hukande affärsman ovanför en ventil. Bakom kostymgubbarna står konstnären Isaac Cordal.

Desto lättare att upptäcka är muralmålningen, gjord av Phlegm, som täcker en hel vägg där gatan tar slut, där håriga apliknande figurer klänger sig uppåt. Vi går i spåren av 2014 års street art-festival, Art-scape, i Malmö. Internationella gatukonstnärer bjöds in för att måla väggar, skulptera, sticka och hålla workhops runtom i stan. För några år sedan exploderade street art-festivalerna i Europa och de bästa av gatans målare, som tidigare målade illegalt och inte tjänade en krona, blev stjärnor. Nu turnerar de runt på olika festivaler och får stor exponering i städer där de får måla husfasader. Street art har blivit allt mer accepterat som kulturellt uttryck, men om street art skulle flytta in på museum menar Peter Bengtsen att något skulle gå förlorat.

– Street art har en annan kraft än konst på galleri eller museum. Vi är mer benägna att ta till oss budskapet när det dyker upp plötsligt och oväntat i stadsmiljön. Den provocerar och uppmanar oss att ta ställning.

Peter Bengtsens nuvarande forskningsprojekt undersöker just hur street art med klimatbudskap påverkar oss, eftersom jordklotets feber och miljöförstörelse engagerar många gatukonstnärer. Själv brukar Peter Bengtsen cykla runt för att se om något nytt har dykt upp. Ibland träffar han på personen som har hållit i sprayburken, eftersom de ofta återvänder för att dokumentera vad de har gjort.

– Men jag umgås inte mycket med dem, jag är mest intresserad av konsten. Själv är jag noga med att hålla mig inom lagens gränser, jag skulle aldrig bryta mig in på en ödetomt för att komma nära en målning.

Muren längs Folkets park i Malmö är täckt av ett flera centimeter tjockt lager av färg. Nya bilder målas ständigt över gamla. Ibland drösar hela sjok av färg ner.

– Det är nästan som konsthistorisk arkeologi, lager på lager. Här finns nästan alltid något nytt, ofta är det bilder med politiska budskap.

Vinden har vänt i allmänhetens ögon, idag uppskattas street art av fler. De flesta gör skillnad på klotter och gatukonst. Annat var det för bara några år sedan då nolltolerans mot graffiti och street art gällde. I Stockholm drogs till och med affischer tillbaka för att de gick i graffittistil, som ansågs uppmuntra till klotter. Men även om street art har blivit mer rumsrent, så ses enklare tags fortfarande som fult klotter. En tag är en signatur, ett bomärke för den som sprayar, som man målar på många ställen.

– Själv tycker jag att tagging är underskattat. Att få till en snygg tag tar ofta år av träning. Men jag har full förståelse för att husägare inte uppskattar att få tags sprejade på sina väggar, säger Peter Bengtsen .

Han fortsätter att berätta att det finns en oskriven regel som säger att man inte sprayar på historiska byggnader. Alla följer dock inte den.

– Det har funnits en stor diskussion om street art är konst eller inte. Men konst är konst, oavsett om den är laglig eller inte.

Text:  Jenny Loftrup

Foto: Gunnar Menander

Street art-tips i Malmö

På www.artscape.se/2014-1/ finns en karta med street art i Malmö. Här några nedslag:

• Folkets park, populär vägg, ständigt nya bilder, ofta politisk Kristianstadgatan/Norra Parkgatan,

• Ställverket Möllevångstorget, konstnären Stinkfish

• Stenhuggaregatan, små skulpturer, muralmålning

• Kaptensgatan, P- huset Anna, äldsta lagliga väggen i Malmö

• Ödetomt Rolfsgatan/Palmgatan