Goran Basic återvände till trakterna kring sin hemstad Ljubija år 2004 för att göra en studie av ett efterkrigssamhälle. Ljubija ligger i nordvästra Bosnien, det som idag tillhör Republika Serbska. I närheten låg det ökända koncentrationslägret Omarska där mellan 3000 och 6000 civila bosniaker och kroater satt fängslade under balkankriget. Hundratals dog av svält och misshandel. Än idag gräver man ut massgravar i närheten av lägret, som till exempel i Tomašica där man misstänker att uppemot 1000 försvunna personer kommer hittas nedgrävda.
– De flesta av de jag intervjuade i Ljubija kände både mig och min familj från före kriget, säger Goran Basic, och berättar att han under sin vistelse i den forna hemstaden fick ta emot dödshot av personer som inte köpte att han var där i egenskap av forskare utan trodde att han spionerade på dem. Återstoden av vistelsen sov han aldrig två nätter på samma plats.
Goran Basics föräldrar bor också i Sverige och även om de idag åker på semester i f.d. Jugoslavien så har de aldrig återvänt permanent till hemtrakterna. På så sätt är de, enligt Basic, ganska typiska för svenska bosnier vars hus och egendomar ligger i områden som idag bebos av ”fel” etnicitet. De kan inte tänka sig att återvända till sina gamla byar. Återvänt till sina gamla byar har där-emot de bosnier som sökte asyl i Tyskland gjort. De ”tyska” bosnierna fick endast tillfälliga uppehållstillstånd och när kriget var slut hade de av ekonomiska skäl ofta inget annat alternativ än att ta sina gamla bostäder i besittning, även om dessa låg i områden som var etniskt rensade.
Goran Basics har intervjuat serber, kroater och bosniaker, såväl f.d. lägerfångar som förövare och passiva åskådare om försoning, förlåtelse och offerskap. Tidigare lägerfångar, idag bosatta i Skandinavien intervjuade han om hur de har klarat att gå vidare med livet efter den förnedring och skräck som det inneburit att ha suttit i ett koncentrationsläger. Han förvånades över att det, trots traumatiska erfarenheter, gått ganska bra för dem. De flesta var väletablerade i det svenska samhället.
– Jag hade väntat mig mer av psykisk sjukdom. Men de här personerna har kunnat gå vidare, säger han.
För att kunna gå vidare har det varit mycket viktigt för dem att få berätta om sina upplevelser. Många skriver ner vad de har varit med om, inte för ge ut någon bok utan för att deras barn och barnbarn ska få läsa om det. Men har de förlåtit förövarna?
– På sätt och vis kan man säga att de har förlikats med hur livet har blivit, säger Basic. De som bor i andra länder åker till Bosnien på semester. De som återvänt eller bor kvar vittnar om att det finns ett samarbete i vardagen mellan de olika folkgrupperna. Även om livet aldrig kommer att bli detsamma igen så tror man inte att ett nytt krig ska blossa upp.
Men någon förlåtelse är det inte tal om. Genomgående i Basics intervjuer med före detta fångar är att de inte kan förlåta dem som trakasserade dem i lägren, men att de heller aldrig skulle hämnas.
De före detta lägerfångarna är kritiska till sanningskommissioner. De tycker visserligen att det är viktigt att förövarna erkänner sin skuld, men det räcker inte. För att rättvisa ska skipas måste det också finnas straff med i bilden, menar de. Dessutom måste förövarna uttrycka uppriktig ånger. Dessa tre kriterier – rättvisa, erkännande av skuld samt uppriktig ånger – måste, enligt Basics studier, vara uppfyllda om försoning och förlåtelse ska vara möjlig.
Men för att slå fast skulden måste man så klart vara överens om vem som är förövare och vem som är offer. Juridiskt sett finns det ingen tvekan om vem som är offer, menar Goran Basic. Där talar Haagtribunalen sitt tydliga språk. Däremot blir offer-rollen intressant ur ett sociologiskt perspektiv.
– Idag finns en konkurrens om offerrollen, säger Basic. Alla framställer sig som offer, även de som är förövare i juridisk mening. Bland annat eftersom de idag har det mycket sämre ställt ekonomiskt än dem som tvingades fly till andra europeiska länder. De menar att de har fått klä skott för det som andra har gjort och idag används de som billig arbetskraft av återvändare med bättre ekonomi.
Flera år har nu gått sedan Goran Basic gjorde sina intervjuer. Från början var de tänkta som en del av hans avhandlings-arbete, men sedan fick han forskningspengar till ett annat avhandlingsprojekt – om omhändertagna ungdomar – och intervjuerna lades på hyllan.
Det senaste året har han dammat av dem, analyserat dem på nytt och fått dem publicerade som artiklar i olika tidsskrifter.
– Det var så klart en utmaning för mig som forskare att göra en värderingsfri studie över händelser som berört mig och mina anhöriga personligen. Men det kändes som en viktig sak att göra och den fyller ett tomrum.
Det säger Goran Basic som menar att det fortfarande är svårt att hitta värderingsfria analyser över vad som egentligen hände i Bosnien under 90-talet.
Ulrika Oredsson
Publicerade artiklar
Goran Basic har bl.a. publicerat nedanstående artiklar om kriget och efterkrigs-tiden i Bosnien:
• ”Konkurrensen om offerrollen i överlevandes berättelser efter kriget i Bosnien”. Tidsskrift for samfunnsforskning
• ”Ritualer i koncentrationslägret. Avståndstagande, moral och anpassning i före detta lägerfångars berättelser från Bosnien”. Statsvetenskaplig tidskrift
• ”Förlåtelse, försoning och oförsonlighet i överlevandes berättelser efter kriget i Bosnien”. Sociologisk Forskning
