Lars Erik Wernersson är professor i nanoelektronik och har precis avslutat projektet Insight, som varat tre och ett halvt år med ett anslag på cirka fyra miljoner euro och sex internationella partners däribland IBM. Projektet har gått ut på att undersöka nano-trådar för transistorkanaler, och Lars Erik Wernersson menar att det handlar om tillämpad grundforskning. Ett nytt, ungefär lika stort projekt, Sequence, väntar den 1 januari – så han har två framgångsrika ansökningar bakom sig.

Margareta Johansson är forskare vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, och koordinerar ett infrastrukturprojekt, Interact II, på tio miljoner euro på fyra år med 47 partners i 18 länder. Projektets syfte är att samla in och göra data tillgängligt om Arktis och andra högalpina områden där förändringar i klimatet sker dubbelt så snabbt som i resten av världen, vilket har global påverkan.

Även på Margareta Johansson väntar ett nytt projekt runt hörnet där man befinner sig i ”Grant Agreement Preparation” (60 av 63 partners har hunnit godkännas).

För bägge är det ett heltidsjobb att vara koordinator. Lars Erik Wernersson tycker att det är viktigt för hela projektet att koordinatorn är riktigt engagerad.

– Det smittar av sig, menar han. Och en stor fördel med att vara med i ett EU-projekt är att få ta del av andras tankar.

Margareta Johansson har arbetat i Arktis i tjugo år och tycker att koordinatorrollen är ett bra sätt att få bidra till att mer kunskap om miljöförändringar blir synlig och når beslutsfattarna.

– Jag får jobba med frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Och jag har också förmånen att få jobba med extremt trevliga människor, vilket betyder mycket för mig.

I hennes projekt ingår partners från flera länder utanför Europa som exempelvis USA, Kanada och Ryssland, som EU betalar för.

– Det känns extra roligt att EU ser vikten av att alla länder kring Arktis är med.

När det gäller administrationen kring projekten menar båda koordinatorerna att man kan ta hjälp av andra inom projektet. Lars Erik Wernersson har ett team runt sig med både doktorander och seniora forskare som han delar det administrativa lasset med. Och i förhållande till vinsterna med att delta i EU-projektet är det inte så betungande.

– Vi är ett dreamteam med stora och väletablerade partners inom vårt forskningsfält. De utmanar oss och vi driver på och lyfter varandra. Vår egen forskargrupp levererar på en högre nivå, säger han.

Båda har också fått en rätt stor vana vid att söka anslag och Margareta Johansson menar att man lär sig mycket vid varje ansökningstillfälle. Lars Erik Wernersson tycker att man ska ta god tid på sig. Själv höll han på i tre månader på heltid med den första ansökan och lite mindre med den andra.

– Man kan titta på andra framgångs-rika ansökningar och be om hjälp. Och skulle inte ansökningen gå igenom så behöver det inte vara ogjort arbete. En bra ansökan kan återanvändas i andra sammanhang, säger han.