”Reverse Osmosis Plant” ser vid första anblicken ut som svävande molekyler men tittar man nära på akrylgloberna ser man UV-tryckta foton på vinylfolie som visar en saltavlagringsfabrik i Spanien.
Lars Bergström och Mats Bigert träffades på Konsthögskolan i Stockholm och har samarbetat i 30 år. De ger sig ofta ut på forskarresor i världen och utgår gärna från tekniska försök att påverka väder och klimat, så kallad ”geoengineering”.
”The Tornado diverter” med vilken man kan blåsa över stormen till grannen… Mats Bigert närmast i bild.
– Det är nästan skrattretande hur det har vänt från människans trevande försök att använda teknik för att förändra vädret till att vi nu faktiskt måste använda tekniken för att rädda klimatet, säger Mats Bigert.
Konstnärerna konstaterar lite dystert att det verkar lättare att ställa om med stora klimatbeslut i diktaturer än i demokratier. I Marocko har man till exempel satsat på solcellsanläggningar och i Kina har man också kunnat ta en del ”hårda” klimatbeslut.
– Här är det problem mellan politikerna och vetenskapsmännen. Politikerna vill ha tydliga besked, men forskarna vågar inte säga något säkert.
Och det som forskarna sa för 30 år sedan verkar för övrigt ändå inte stämma, säger Lars Bergström och menar att det finns en hel del ”tillfälliga sanningar” i klimat-debatten.
Ingen av dem har någon naturvetenskaplig bakgrund, utan tycker mest att de bygger. Och det finns en del imponerande byggnadsverk som ingår i utställningen. Till exempel den 750 kilo tunga och volyminösa bollen som fyller upp hela gavelrummet mot skulpturparken.
Skulpturen ”Problemet” anländer i delar och monterades till en jätteboll som fyller Skissernas gavelrum. Foto: Ann Landgren.
Ann Landgren är intendent på Skissernas och berättar hur bollen fick monteras ner i tolv delar för att sedan med hjälp av hiss- och lyftkran komma upp för trapporna och på plats i rummet.
– Det krävdes tre man till detta, säger hon.
Bollen som inte helt överraskande kallas ”Problemet” symboliserar problemställningen mellan klimatet och människan. Ett annat tungt verk är den tornado-väjare som dominerar ett annat av utställningsrummen.
– Med den kan man blåsa över stormarna till grannen, skämtar Lars Bergström.
Vacker i sin silverblanka renhet är ”Memory of a lost top” som visar 70 centimeter förlorad alptopp. Salt i relation till torka tas också upp i fler verk som i de svävande molekylerna ”Reverse Osmosis Plant” med motiv från en saltavlagringsfabrik utanför Spanien. Mer salt hittar man i de vackra iskristallerna från Italien, och i entrén till museet hänger en mobil med salt som sakta rinner upp och ner i timglas.
– Om tjugo år ska det visst vara slut på färskvattnet i Stockholm, säger Mats Bigert och Lars Bergström fyller i med att då blir väl stan en saltöken i stället…
Lars Bergström visar ”Memory of a lost top” – en 70 cm förlorad glaciärtopp.
Verken har tidigare visats på Artipelag i Stockholm, då under namnet ”I stormens öga”. Nu har den delats upp och visas till en del på Dunkers Kulturhus från och med maj och i Lund till och med den 9 september. Till utställningen hör en film som liksom utställningen nu heter ”The Weather War” och namnet anspelar på de konflikter som följer i den globala uppvärmningens spår.
– I Syrien till exempel så ledde torkan till att människor flyttade från landet till stan vilket ledde till konflikt – och i Bangladesh råder också klimatkonflikter, säger Lars Bergström.
Utställningen ingår som en programpunkt i ”Arts Meet Science”, den 27 april.
Läs även Forskare inspireras av konsten
Text: Maria Lindh
Foto: Kennet Ruona