Bruket av naturvetenskapliga metoder inom arkeologisk forskning är ett ständigt växande fält som i många avseenden revolutionerat vår kunskap om det förflutna. En stor del av aktuell metodutveckling är kopplad till bioarkeologin och avser olika typer av kemiska studier av osteologiskt material, såsom DNA-analyser, proteomik och isotopanalyser av olika grundämnen. Metoderna har fått ett brett genomslag i de flesta arkeologiska discipliner och används för såväl datering som för att ge kunskap om sjukdomar, diet, mobilitet, släktskap och genetiska ursprung, för att nämna några exempel. Forskningsfältet, som är mång- eller tvärvetenskapligt, utgör i dag en avsevärd del av publicerade forskningsresultat. Det har således blivit allt viktigare för arkeologer och osteologer att känna till grunderna i dessa metoder, hur resultaten kan tolkas, samt hur metoderna kan kombineras med andra metoder inom arkeologin.

Denna kurs ger grundläggande kunskaper om olika naturvetenskapliga analyser av skelettmaterial från människor och djur, samt ger en inblick i aktuell metodutveckling. Den behandlar även provtagningsstrategier samt etiska ställningstaganden gällande destruerande provtagning och kemiska analyser av osteologiskt material. Inom ramen för kursen görs också icke-obligatoriska studiebesök vid laboratorier för att introducera studenterna i det praktiska arbetet. Vidare syftar kursen till att stärka förmågan till mång- och tvärvetenskapliga arbetssätt för att nå ny kunskap om det förflutna.