– Demokratin i Egypten kommer inte att fungera om inte folket får utbildning istället för programmering, säger Ahmed Sakr Ashour, professor vid Ekonomihögskolan vid universitetet i Alexandria. Han tycker att tidpunkten för konferensen är perfekt när nu den unga demokratin prövas under Muslimska Brödraskapets regering.
Under två dagar presenterade forskare från Alexandrias, Pharos, Uppsalas, Lunds och Stockholms universitet sin forskning om olika aspekter av demokrati och utbildning. På agendan stod möjliga strategier för hur man skulle kunna få utbildningssystemet i Egypten att stötta demokratin, istället för tvärtom. Skola och universitetsutbildning i Egypten är gratis och samlar därför människor från olika samhällsklasser.
Idag är majoriteten av befolkningen i Egypten upptagna med att kämpa för brödfödan. Fattigdom och en hög nivå av analfabetism försvårar demokratiseringen. En pågående ekonomisk kris med skenande matpriser förvärrar läget. Besvikelsen är stor på utvecklingen efter revolutionen, särskilt bland de yngre forskarna.
Skolan är den arena där alla egyptier skulle ha möjlighet att praktiskt träna demokrati. Men kritiskt tänkande och att argumentera med hjälp av fakta står inte i läroplanen för den auktoritära egyptiska skolan. Lärarens ord är lag. Textböckerna är omoderna, och det finns bara ett rätt svar. Hur ska man då lära sig demokratins spelregler?
– Det riktiga kriget i Mellanöstern står i skolan. Vi måste beväpna eleverna med moderna skolor och moderna böcker, säger Reza Arjmand, gästprofessor vid Centrum för Mellanösternstudier.
Han presenterar sin studie om utbildningsreformer i Mellanöstern på Svenska institutet i Alexandria, som står värd för workshopen. Det vackra kolonialhuset går i duvblått och guld, med snirkliga ornament och fönster mot Medelhavet. På strandvägen utanför tutar bilarna oupphörligt i den trögt flytande trafiken. Workshopen i Alexandria arrangeras as av USI, ett unikt nätverk mellan sju svenska universitet och de svenska instituten runt Medelhavet. USI arbetar för internationalisering och ordnar bland annat tvärvetenskapliga fältkurser, som är öppna för alla med kandidatexamen. För närvarande hålls kurser i Rom, Aten och Istanbul.
USI-workshopen om utbildning och demokrati är den andra i Alexandria, före valet 2011 hölls ett seminarium om demokrati. Lunds universitet representeras av forskarna Sinikka Neuhaus, chef för lärarutbildningen, Mina O’Dowd, professor i pedagogik och Reza Arjmand, gästprofessor vid Centrum för Mellanösternstudier. Prorektor Eva Wiberg är ordförande i nätverket USI. Nu är hon också på plats för att försöka få till stånd nya samarbeten som förhoppningsvis en ny USI-kurs i Alexandria. Det är tredje gången gillt – efter första försöket kom revolutionen, efter handskakning nummer två byttes dåvarande rektorn ut.
Att samverka med Mellanöstern är en del av LUs strategiska plan och också en hjärtefråga för den nystartade lärarutbildningen. Utbildningschefen Sinikka Neuhaus vid LU och professorerna vid lärarutbildningen i Alexandria är lika angelägna om att få igång utbyten och planerar för fullt. Sinikka Neuhaus önskar att svenska lärarstudenter fick komma till Egypten.
– Efter bara några dagar här känns demokrati viktigare än någonsin, vi har mycket att lära. Jag hoppas vi lyckas få till stånd en kurs för lärarstudenter både i Sverige och Egypten. I det här fallet är det viktigt att studenterna får vara på plats.
I det svenska klassrummet finns ofta många nationaliteter och erfarenheter från förtryckande länder. Svenska elever hävdar sig också relativt väl i en internationell jämförelse när det gäller medborgarkunskaper. Men studier har också visat att det finns gott om svenska ungdomar som inte alls värderar sina demokratiska rättigheter. Kanske har snart 100 år av allmän rösträtt gjort oss hemmablinda. På plats i Egypten blir det tydligt hur värdefullt det är med demokrati och mänskliga rättigheter. Här har den unga generationen skrivit historia på Tahirtorget och studenterna är otåliga, de undrar vart friheten tog vägen. Nermin El Defrawi är lektor i litteratur och hon säger att hon får frågor från sina studenter varje dag om vad som ska hända nu. Hon har inga svar att ge. De har hoppats så mycket, men efter revolutionen har ekonomin försämrats, den hårdföra polisen har fortsatt begå övergrepp mot medborgarna, sexuella trakasserier mot kvinnor rapporteras öka.
– Det har blivit så mycket sämre bara de senaste månaderna. Tidigare kunde jag till exempel gå ut själv med ett barn på kvällen, till exempel åka till sjukhuset, det är otänkbart nu. Och jag kan inte vända mig till polisen om något skulle hända mig, säger Nermin El Defrawi, postdoc i litteratur.
Nermin El Defrawi går inte längre ut ensam ens på dagen i Alexandria. Det spelar ingen roll att hon bär slöja och heltäckande kläder. Att åka buss är inget alternativ, då får man som ensam kvinna räkna med kommentarer och sexistiska skällsord. Hon tillhör medelklassen, ”the islamic bourgeoise”, den välutbildade och ofta välbärgade del av befolkningen som sätter mest press på regeringar runtom i Mellanöstern. Men nu är måttet rågat. Nermin El Defrawi vill flytta utomlands, kanske till Quatar, för barnens skull.
– Ingen kan stoppa utvecklingen i Egypten, men de närmsta åren så kommer det att bli sämre. Jag kan inte vänta 15 år på att det ska bli bättre, jag vill inte att mina söner ska växa upp i den här atmosfären. Vi har ingen frihet, även om vi har alla pengar vi behöver.
Under workshopen märks ingen brist på fria tankar, forskarna argumenterar skarpt mot varandra efter att de har hållit sina presentationer. Det akademiska sättet att diskutera och tänka förenar, även när diametralt olika syn på till exempel kvinnors situation i Egypten kommer fram. Studenter kommer och går och tar plats i de sofforna med lejonfötter utmed väggarna på Svenska institutet.
När den svenska USI-delegationen vänder hem har rektor med delegation från Alexandrias universitet tackat ja till att komma till Sverige och till att starta samarbeten. De alexandrinska och lundensiska lärarutbildningarna har bestämt sig för att försöka landa en gemensam kurs. Saeed El Shamy tackar för att vi kom och säger att det har givit hopp.
– Vi måste vänta men vi får aldrig ge upp. Vårt land behöver kritiskt tänkande mer än någonsin. Forskare och doktorander behövs för att fortsätta revolutionen, avslutar hans kollega Medhat El Nemr, professor vid lärarutbildningen.
Jenny Loftrup
