Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Elegant lösning för att mäta ultrasnabba laserpulser upptäckt

bild från labbet
En bild från labbet.

Ultrasnabba laserpulser – som är kortare än en miljondel av en miljondel av en sekund – har revolutionerat grundforskning, teknik och medicin. Trots detta har deras extremt korta varaktighet gjort dem svårfångade och svåra att mäta. För ungefär tio år sedan introducerade forskare från Lunds universitet och Porto universitet ett verktyg för att mäta pulslängden hos ultrasnabba lasrar. Samma team har nu uppnått ett genombrott som möjliggör mätning av enskilda laserpulser över ett bredare parameterområde i en mer kompakt uppställning.

– De nuvarande standardmätningarna för femtosekundlasrar, som vanligtvis används inom industri och medicin, ger bara en uppskattning av pulslängden. Vår metod ger en mer komplett mätning och kan bidra till att frigöra hela potentialen hos ultrasnabb laserteknologi, säger Daniel Díaz Rivas, doktorand i atomfysik.

Begreppet femtosekundpulser är svårt att förstå för de flesta av oss. Ändå används de i en mängd vardagliga tillämpningar, från ögonkirurgi till mikrobearbetning inom industrin. De extremt korta laserpulserna kan till och med undersöka de snabbaste processerna i naturen, såsom energitransport i fotosyntesen och elektroners dynamik.

Trots att de används allt mer har den exakta mätningen av pulsernas form och varaktighet förblivit en svår uppgift. Elektroniska instrument är för långsamma, vilket har fått forskare att använda optiska metoder.

Nuvarande metoder är begränsade

Dessa optiska tekniker kräver vanligtvis flera mätningar i en skanningssekvens. Detta gör dem olämpliga för att fånga enskilda pulser i realtid.
Så kallade en-skottsversioner har utvecklats för att karakterisera mycket korta pulser som ofta används inom grundforskning – men de har svårt med längre pulser som är vanligare inom industriella och medicinska tillämpningar. Begränsningarna är kopplade till komplexiteten i att tillräckligt sträcka pulserna inom en kompakt optisk uppställning.

En elegant lösning växer fram

Forskare vid Lunds universitet har nu utvecklat ett kompakt sätt att sträcka ut ultrasnabba laserpulser med hjälp av en enkel optisk princip. Genom att skicka en pulserad laserstråle genom ett diffraktionsgitter – en optisk komponent som används för att separera ljus i dess olika färger (våglängder) – och avbilda detta gitter med en kombination av linser går det att exakt kontrollera pulslängden över laserstrålen.
Denna metod gör det möjligt att förlänga femtosekundpulser mer än tio gånger, som är essentiell för mätningsmetoden att fungera, inom en kompakt optisk uppställning.

Detta möjliggör fullständig karakterisering i ett enda skott, utan behov av förkompenserande optiska element. Resultatet är en mångsidig teknik som fungerar för pulslängder från några få femtosekunder till hundratals, och täcker därmed vetenskapliga, industriella och medicinska tillämpningar. Det öppnar dörren för realtidsövervakning av enskilda pulser, något som tidigare varit utom räckhåll för många laserplattformar.

Framtidsutsikter

Utöver pulskarakterisering kan denna optiska princip användas för att forma ljuspulsernas rumsliga och tidsmässiga egenskaper och utforska olika sätt att studera ljus-materia-interaktioner.

– Eftersom ultrasnabba lasrar fortsätter att driva innovation inom vetenskap och teknik kommer verktyg som detta att vara nyckeln till att tänja på gränserna för precision och förståelse, säger Cord Arnold, forskare i atomfysik.

Artikeln i Optica

Forskningen är finansierad av European Innovation Council (Project SISHOT) och forskningen gjordes I samarbete med ett företag i Portugal (Sphere Ultrafast Photonics).

D-SCAN-metoden

Eftersom ultrasnabba laserpulser inte kan mätas med elektroniska instrument har indirekta metoder utvecklats. Dispersion scan (d-scan) bygger på att manipulera pulsens optiska egenskaper på ett kontrollerat sätt samtidigt som man registrerar spektrumet av interaktionen med ett medium. Detta resulterar i en tvådimensionell datastruktur, precis som en bild, som innehåller tillräcklig information för att matematiskt återskapa pulsen. Det väsentliga steget för manipulationen är en kontrollerad kompression och sträckning av pulsen i tidsdomänen.

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.