Med avancerade terapier kan läkare behandla eller förhindra svåra sjukdomar. De så kallade genterapierna är skräddarsydda och individualiserade. Genredigeringsverktyget CRISPR, populärt kallat gensaxen, som inte tillåts i dagsläget, gör det till exempel möjligt att inaktivera, byta ut eller korrigera enstaka delar i den genetiska koden. 

Det finns två sätt att använda CRISPR, antingen på kroppsceller eller på könsceller. Lagen skiljer generellt på genetiska ingrepp som görs på kroppsceller för att behandla sjukdomar, så kallad somatisk genterapi, och genetiska ingrepp som görs på könsceller. 

– Just forskning om genredigering av könsceller är kontroversiellt eftersom den vid klinisk användning påverkar den genetiska uppsättningen av avkomlingar och kommande generationer, säger Jessica Almqvist.

I nuläget är användandet av gensaxen inte heller säkert. När du klipper i DNA-spiralen finns en risk att ändra på andra ställen än du hade tänkt eftersom saxen ger oönskade effekter. Det finns också en risk för att den här typen av verktyg skulle kunna användas för alla möjliga ändamål som för att ”förbättra” mänskliga egenskaper som intelligens eller utseende på framtida avkomlingar. Därför är det inte tillåtet att använda gensaxen CRISPR på mänskliga könsceller. Men frågan är under diskussion.

Olika lagstiftning inom EU

Istället för att ha ett absolut förbud mot klinisk användning av CRISPR, som många länder har där forskning i CRISPR pågår idag, är ett alternativ ett så kallat moratorium, det vill säga fördröjande av verkställighet, fram till dess man vet med säkerhet att riskfria metoder finns. Jessica Almqvist förespråkar den så kallade försiktighetsprincipen:

– När man inte riktigt vet vad effekterna kommer att bli måste man tillämpa försiktighetsprincipen. Med försiktighetsprincipen kan man argumentera för att ett moratorium är rätt när osäkerheten och riskerna är för stora, säger Jessica Almqvist.

Vad innebär då en sådan princip i praktiken? Ett exempel på försiktighet är att inte tillåta genetiska ingrepp på könsceller i kliniska sammanhang. Genterapier som görs på kroppsceller är däremot tillåtna. De måste dock enligt EU:s förordning om läkemedel för avancerad terapi först ha godkänts av Europeiska läkemedelsmyndigheten.

Det enda juridiskt bindande fördraget som finns i dagsläget är Europarådets fördrag om biomedicin och de mänskliga rättigheterna från 1997. Det tillåter genterapier men endast för medicinska ändamål. Det tillåter inte ingrepp på könsceller. 29 av 46 medlemsländer har ratificerat, alltså förpliktat sig till att följa, fördraget. Sverige tillhör inte dem.

– I gruppen som inte anslutit sig återfinns länder som tycker att fördraget är för generöst, som Tyskland, och länder som tycker det är för snävt, som Sverige, säger Jessica Almqvist. 

Enligt fördraget skulle det vara förbjudet att skapa embryon på artificiell väg. Det är dock tillåtet i Sverige som inte ratificerat fördraget. I Sverige är det enligt lagen om genetisk integritet som antogs 2006 tillåtet att skapa embryon i forskningssyfte om donatorerna av äggen och spermierna har gett sitt samtycke. Svensk lag är alltså mer generös än andra EU-länders.

Med genterapier följer etiska avväganden

– Medicinska framsteg ställer saker på sin spets. Det är komplext eftersom olika rättigheter och grundläggande principer står på spel. Frågan är hur vi vill använda tekniken och vad det får för konsekvenser, säger Jessica Almqvist.

Förutom att behandlingen måste vara säker är det också en kostnadsfråga. Det finns till exempel cancerbehandlingar baserade på avancerade genterapier som är godkända inom EU men ändå alldeles för dyra för att göras tillgängliga för den allmänna välfärden. 

– Rätten till hälsa är en mänsklig rättighet men hur ska man balansera olika intressen och andra rättigheter när resurser ska fördelas? Det är ingen lätt fråga, säger Jessica Almqvist.

Så även om man skulle konstatera att till exempel CRISPR är helt riskfritt – ingen skadas – och säkerhetsfrågan inte längre är av betydelse, kvarstår ekonomiska och även etiska frågor:

– Är tekniken förenlig med till exempel jämlikhet, icke-diskriminering, skydd av utsatta grupper och mångfald i samhället? CRISPR väcker frågor om rätten till hälsa men även genetisk integritet och mångfald, samt vilka som får tillgång till dessa dyra och etiskt kontroversiella terapier, säger Jessica Almqvist.