– Information gavs, men inte tillräckligt regelbundet eller tillgängligt. Det finns viktiga lärdomar att dra inför nästa kris, säger Yana Litins’ka, universitetslektor i offentlig rätt vid Juridiska fakulteten i Lund.
I en forskningsstudie publicerad i tidskriften Medical Law Review har Yana Litins’ka djupintervjuat 15 ukrainska flyktingar som anlänt till Sverige 2022, samt analyserat cirka 500 myndighetsdokument, internationella konventioner och beslut med fokus på rätten till hälsa. Resultatet visar på flera brister i tillgången till covidvaccination – inte minst när det gäller informationsflödet.
– Flyktingarna vittnar om att de fick all information direkt när de kom till Sverige, men att det sedan blev tyst. I ett läge där de fortfarande bearbetade trauman och oro för anhöriga i Ukraina var det svårt att ta till sig budskapet. Hade informationen upprepats och anpassats efter situationen hade fler kanske vaccinerat sig, säger Yana Litins’ka.
Studien identifierar tre huvudsakliga brister:
- Informationshantering. Informationen till nyanlända var inte återkommande eller tillräckligt lättillgänglig, trots att den fanns på flera språk.
- Ekonomisk tillgänglighet. Många flyktingar bodde på orter där vaccin inte erbjöds. Trots att vaccinationen var kostnadsfri kunde resor till större orter bli en ekonomisk tröskel.
- Administrativa hinder. Svårigheter att få vaccinationspass utan svenskt personnummer gjorde det mer komplicerat att dokumentera vaccinstatus.
Samtidigt vill Litins’ka lyfta att svenska myndigheter i grunden agerade korrekt, men att studiens syfte är att bidra till förbättrad krisberedskap.
– Det handlar inte om att peka finger, utan om att ge underlag för att stärka framtida insatser. Regelbunden, målgruppsanpassad information är ett av de enklaste men viktigaste verktygen vi har, säger hon.