– Folkrätten har på kort tid utsatts för minst fyra stora chocker: Rysslands krig mot Ukraina, Israels krig i Gaza, västländer som ifrågasätter Internationella brottsdomstolens (ICC:s) legitimitet, och Donalds Trumps explicita förslag om att ta över andra länder, säger Valentin Jeutner, folkrättsforskare vid Lunds universitet.
Utvecklingen riskerar att försvaga den internationella rättsordningen. Men det finns också ljusglimtar.
– Stater tar upp fler fall än någonsin tidigare i Internationella brottmålsdomstolen. Detta tyder på att de kriser vi nu står inför också innebär en möjlighet att bekräfta och återknyta till principerna för den internationella rättsordning som växte fram ur askan efter andra världskriget, säger Valentin Jeutner.
Värld i förändring
I skuggan av dessa världshändelser smygstartar Folkrättsmuseet i Lund – en plats där varje föremål bär på en berättelse. Genom dessa vill museet göra folkrätt och mänskliga rättigheter både begripliga och konkreta.
– Jag har alltid dragits till berättelser. De hjälper oss att förstå kaoset omkring oss. Varje konflikt rymmer två berättelser – fiendens och vännens – och våldet blir möjligt först när vi slutar se människan i den andra, säger Valentin Jeutner.
Museets kärna består av världens största samling föremål som berör passagerarfartyget Lotus, som står i centrum för ett omtalat rättsfall inom folkrätten. Men museet rymmer också en rad andra föremål som ger inblick i hur juridik, makt och vardag flätas samman i tider av konflikt.
Ett sådant föremål är ett familjepass från Österrike-Ungern – en påminnelse om ett imperium som försvann. Pass från fallna imperier är laddade med symbolik, och att samla på just dessa har blivit något av ett specialintresse för Valentin Jeutner.
– Vi tror ofta att världen är oföränderlig, men historien visar att den ständigt förändras. Tidigare system har kollapsat och nya har uppstått, säger Valentin Jeutner.
Kriget som spel
Ett annat framträdande föremål på Folkrättsmuseet är kortleken med Iraks forna ledare Saddam Hussein som spader ess. Under Irakkriget 2003 tog USA fram en kortlek med Iraks mest eftersökta personer för att hjälpa soldater att identifiera nyckelpersoner i Saddam Husseins regim. Kortleken fungerade som en påminnelse om regimens ”most wanted”, men också som en form av "gamification": kriget blev ett spel där fiender samlades som kort.
Just spelifiering av krig är något Valentin Jeutner är intresserad av, och det finns fler exempel som också visas fram i skåpen på Folkrättsmuseet. Ett sådant är det ukrainska krigsfrimärket som gavs ut till minne av att ukrainska gränspoliser vägrat överlämna Ormön till det ryska krigsfartyget Moskva. På bilden räcker en ukrainsk soldat upp fingret åt fartyget. Någon dag efter att ukrainska posten gett ut dessa minnesfrimärken sjönk fartyget . Det var det första ryska flaggskepp som sjunkit sedan 1906. Då gavs ytterligare ett frimärke ut, med samma vy – fast utan Moskva.
Fartyget som seglade genom imperiers fall
Allting började med Valentin Jeutners Lotus-samling, som utgår från det franska passagerarfartyget Lotus, inblandat i ett mycket omtalat rättsfall inom folkrätten. Det var 1926 som Lotus kolliderade med ett turkiskt lastfartyg på internationellt vatten. Även om åtta turkiska sjömän dog i kollisionen handlade målet inte om dem – utan om principer. Rättsfallet mynnade ut i den så kallade Lotus-principen: allt som inte är uttryckligen förbjudet är tillåten inom folkrätten.
Men det var inte endast principerna som väckte Valentin Jeutners intresse. Under fartygets aktiva år, 1913 till 1931, korsade Lotus Medelhavet genom flera imperiers sammanbrott – däribland Tsarryssland, Osmanska riket och Österrike-Ungern. Imperierna föll medan Lotus fortsatte färdas mellan Marseille, Alexandria, Port Said, Jaffa, Beirut, ibland Smyrna och Istanbul – en resa som Valentin Jeutner drömmer om att göra med segelbåt.
I Lotussamlingen återfinns mängder av vykort, spelkort, konsertprogram, middagsmenyer och fartygets egen tidning. Tillsammans vittnar föremålen om en stökig vardag mitt i en omvälvande tid.
– De skriver på vykorten om vädret, om temperaturen, om rädslan för att bli sjösjuka – eller att bli torpederade av en tysk ubåt. Men mest av allt handlar texterna om kärlek, saknad och kroppsliga behov: är du sjuk? Fryser du? Har du fått något att äta? Tonen i breven är nästan modern. Vi har iPhones och bättre medicin, men känslorna är desamma, säger Valentin Jeutner.
Resenärerna på Lotus var sällan rena äventyrare. De var judiska pilgrimer på väg till heliga platser, ryssar som flydde revolutionen, och fransmän som reste från Frankrike till kolonier i Mellanöstern. Att resa med Lotus var ett sätt att resa från punkt A till punkt B.
Folkrätten i vardagen
Inom ramen för museet planeras även självguidade folkrättsturer i Lund – med stopp vid allt från nya världsminnet Ravensbrückarkivet på Universitetsbiblioteket till en hiss på Juridiska fakulteten.
– Hissen är tillverkad av Krupp, det tyska industriföretaget med djupt komprometterad historia från nazitiden. Det är inget man vanligtvis reflekterar över. Och det är just poängen: att synliggöra det vi annars inte ser, säger Valentin Jeutner.
Det här är bara början. Museets arbetsgrupp, som består av Valentin Jeutner och juriststudenter, har många fler idéer. Ett pågående projekt är att rätta otaliga felaktigheter i Wikipedia-artiklar om folkrätt – på både svenska och engelska. Gruppen har identifierat ett stort behov, särskilt vad gäller den svenska delen, vad gäller uppslagsord som Israel–Palestina-konflikten, Internationella domstolen (ICJ) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Museet är också den första institution i Sverige som ställer ut så kallade ”ej utfärdade examensbevis” – tillägnade ukrainska universitetsstudenter som dödades innan de hann avsluta sina studier.
Folkrättsmuseet samarbetar med Skissernas museum och Historiska museet vid Lunds universitet, eftersom folkrättsgruppen inte själva, som Valentin Jeutner säger, är museiexperter.
– Själva museet är en inbjudan till reflektion. Vad betyder det egentligen att ha ett museum om folkrätt? Vad innebär det att placera rättsprinciper och mänskliga erfarenheter bakom glas? Vi tar museologi, läran om museet som fenomen, på allvar – inte bara vad vi visar, utan hur vi visar det och vad det gör med vår förståelse.
