Sedan tidigt 1970-tal har antalet konfirmander sjunkit från cirka 80 till 20 procent idag. Under pandemin sjönk antalet till under 20 procent, men har nu återgått till nivån före pandemin. Det har lett till att media talar om en Jesustrend bland unga.
– Vi bör dock vara försiktiga med att kalla ökningen för ett trendbrott. Det är för tidigt att avgöra, säger Frida Mannerfelt som är docent i praktisk teologi vid Lunds universitet med egen erfarenhet både som konfirmationsledare och senare präst från tidigt 90-tal till 2018.
Hon berättar att Svenska kyrkan är väldigt duktig på att samla in och analysera statistik. Därför vet man ovanligt mycket om förändringar över tid i just denna kyrka. I sitt resonemang utgår hon till stor del från rapporten Konfirmation i förändringens tid: rapport om konfirmander och ledare 2007–2022 och färska uppgifter från statsvetaren Sara Fransson vid enheten för forskning och analys.
Från majoritetssed till minoritetssed
Frida Mannerfelt pekar på att konfirmation i Svenska kyrkan har gått från att vara en majoritetssed till en minoritetssed. Stora samhälleliga förändringar som sekularisering, ökad religiös pluralism och inflyttning från andra länder är en del av förklaringarna bakom. Samtidigt är det just mötet med andra religioner som skapar nyfikenhet och önskan om att höra till.
– De som väljer att konfirmera sig idag gör i högre grad ett aktivt val att konfirmeras, säger Frida Mannerfelt.
Presenterna inte längre viktiga
Motivet till att konfirmera sig har också förändrats: från att vara en del av vuxenblivandet – en samhällelig vuxenrit – till att bli ett självständigt, individualistiskt och aktivt val. Egna behov såsom att ha roligt, utforska sin egen tro samt att få en festlig konfirmationsdag anges som motiv i undersökningar.
Idag anger konfirmanderna inte i lika hög grad presenter som motiv utan nyfikenheten att ta sig an eviga frågor som döden, gemenskap och identitet och ondskan i världen.
– Att få diskutera frågor som ”Hur ska jag till exempel förhålla mig till att jag inte är perfekt?” behövs i ett samhälle där det från olika håll – som sociala medier och det rådande betygssystemet – sätts press på ungdomar att vara det, säger Frida Mannerfelt.
Fler döps under konfirmationstiden
Statistiken visar också vilka som väljer att bli konfirmerade idag. Den största gruppen av de som konfirmerar sig är fortfarande barndöpta och har åtminstone en förälder som är medlem i Svenska kyrkan och det är fler flickor än pojkar.
Vanligt är också att konfirmanderna hör hemma i medelklassen.
– De tenderar att komma ifrån familjer med bra resurser och har åtminstone en förälder med eftergymnasial utbildning. Detta kanske är en av anledningarna till att själva konfirmationsfirandet tenderar bli större och mer påkostat. Detta är något vi ser har hänt med sådant som dop och vigslar också. Om man väl gör det, så firar man rejält, säger Mannerfelt.
En trend som finns är att antalet som inte är barndöpta, utan döps under konfirmandtiden, har växt från att vara en procent 2007 till tio procent 2022 av konfirmanderna.
– En viktig bidragande faktor är religionens ökade synlighet i samhället över lag i kombination med lägre kunskap om religion. Förändringar i samhället och skolan har gjort att konfirmanderna kan mycket mindre om kristendomen. Centralt innehåll i kristen tro, som att Jesus föddes i ett stall och låg i en krubba är inte något man självklart känner till, säger Frida Mannerfelt.
Det skapar nyfikenhet på vad kristendomen står för. Ungdomarna hittar också in via kompisar. De har hört att det ska vara roligt och blir nyfikna på kristen tro och tradition, förklarar Mannerfelt.
Oseriöst eller relevant och välkomnande
Svenska kyrkan har också arbetat mer aktivt och metodiskt med att göra konfirmationen relevant för ungdomar genom att integrera den i andra aktiviteter, som fotbollsläger, skidresor och musikläger.
– Det finns en diskussion inom Svenska kyrkan om strävan efter relevans riskerar att framstå som oseriöst, men oftast är hållningen att det behövs flera vägar för att nå fram, säger Frida Mannerfelt. Den pedagogiska ingången har också förändrats från att för riktigt länge sedan vara katederundervisning om katekesen till att idag mer gå på djupet med hjälp av samtal, erfarenheter, upplevelser och kreativt skapande.
– Denna strävan att vara relevant märks i Svenska kyrkan i stort. Också språket i gudstjänstordningar och normer följer med sin tid. På 1800-talet betonade man synd och idag använder man istället ord som brist för att beskriva samma fenomen, säger Mannerfelt.
