Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Honungsbin tränger undan humlor – även på blomrika ljunghedar

Närbild på humla som sitter på blomma.
Studien visar att biodling på ljunghedar påverkar humlor. Foto: Katherine Burns

När sensommarsolen faller över irländska Wicklow Mountains blir sluttningarna lila av blommande ljung. Honungsbina flyttas ut till hedarna för den eftertraktade ljunghonungen – men deras närvaro påverkar de vilda humlorna.

Ett svensk-irländskt forskarteam visar i en ny studie att vilda humlor både ändrar beteende och är mindre i storlek när antalet bikupor ökar. Forskarna jämförde platser med allt från 0 till 35 kupor och kartlade humlornas rörelsemönster under flera veckor.

– Vi såg att humlorna anpassade sig ganska direkt efter att honungsbina flyttat in, säger Lina Herbertsson, biologiforskare vid Lunds universitet.

Stor påverkan

Humlorna stannade kortare tid på ljungblommorna och flög vidare snabbare – ett tecken på att det fanns mindre nektar och pollen i blommorna. Ännu mer förvånande var att humlorna också blev mindre i de studerade områdena. Det skulle kunna bero på att stora humlor, som kan flyga långt från boet, flög till områden med färre honungsbin, och att små humlor, som normalt tar hand om yngel i boet, gav sig ut för att stötta insamlingen när de större humlorna inte hann med.

– Det här är inget vi förväntar oss på platser som fullkomligt prunkar av blommor. Effekten var märkbar både intill kuporna och upp till en kilometer bort, säger Lina Herbertsson.

Landskapsbild på irländska hedar.
Produktionen av ljunghonung stressar humlor i irländska Wicklow Mountains. Foto: Dara Stanley

Studien är viktig långt utanför Irland. Honungsbin, humlor och andra vilda bin är viktiga för pollineringen av vilda växter, frukt, bär och andra grödor. Men vilda pollinatörer pressas redan av minskande blomrika marker och fler bikupor innebär fler munnar vid samma buffé. Samtidigt är biodling en kulturtradition och en del av livsmedelsproduktionen – vilket gör balansen mellan honungsbin och vilda bin till en central fråga för både miljö och matförsörjning.

– Vi hoppas att våra resultat kan hjälpa biodlare och naturvårdsbiologer att planera kupornas placering, så att både honungsbin och vilda humlor kan trivas. Och att vi på sikt kan bevara alla pollinatörer, som ju är viktiga för både odling och vilda ekosystem, säger Lina Herbertsson.

Studien är ett samarbete mellan Lunds universitet och University Collage Dublin och publiceras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B: ”Honeybees have consequences for foraging bumblebees in Irish heathlands”

Porträttbild på kvinnlig forskare.

Kontakt

Lina Herbertsson

Forskare

Biologiska institutionen, Lunds universitet

lina [dot] herbertsson [at] biol [dot] lu [dot] se (lina[dot]herbertsson[at]biol[dot]lu[dot]se)

Profil i Forskningsportalen

Fakta

Honungsbiet förekommer naturligt i stora delar av Europa och har samexisterat med humlor under tusentals år. Redan på vikingarnas tid bryggdes mjöd av honung och biodlingen, alltså att hålla bin i kupor, har sedan länge en central roll i vår matproduktion. Samtidigt har denna domesticering av honungsbiet lett till att vi kan sätta ut fler bisamhällen på en plats än vad som hade varit möjligt om bina hade levt vilda, och det har under de senare åren visat sig att storskalig biodling kan tränga undan vilda insekter, däribland humlor.

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.