– Jag tror att det viktigaste för tjejerna är att få utrymme. Att få leka, spela spel och bara ha kul är sådant som de kanske inte har tid för annars, säger Olivia Ingvarsson, en av tre studenter från Mänskliga rättigheter.

Volontärarbetet ingår som en aktivitet i Humanistiska och teologiska fakulteternas pilotprojekt inom Certificate of International Merits (CIM). Certifikatet skapades ursprungligen på Medicinska fakulteten som lockbete till utbytesstudier.

– De ville ge studenterna ett incitament att prioritera internationalisering. För att få certifikatet skulle de göra tre aktiviteter, var­av en skulle vara förlagd utomlands, berättar Fanni Faegersten och Katarina Wingkvist, koordinatorer vid Internationella kontoret på HT-fakulteterna.

Inga utlandsresor

Speciellt för HT-fakulteternas CIM är att studenterna i likhet med Juridiska fakultetens variant av certifikatet kan göra alla tre aktiviteter på hemmaplan. Specifikt för HT är att studenterna behöver reflektera över sina nyvunna perspektiv efter varje aktivitet, det vill säga formulera hur de har blivit påverkade, hur de har påverkat andra och vad de har lärt sig av den situation som uppstod. Att kunna berätta vad de har med sig för kunskaper från sin utbildning, både akademiska och generella, är viktigt när de senare ska ut i arbetslivet.

Fanni Faegersten berättar att de också betonar internationalisering på hemmaplan och då passar volontärarbete i närområdet perfekt.

– Det finns ju oerhört många interkulturella erfarenheter att ta till sig bara man öppnar sin egen ytterdörr! Det är inte tvunget att packa en väska och resa långt bort, säger hon. Vi har därför etablerat kontakt med ett antal hjälporganisationer inom Lunds kommun som föreslår olika typer av lämpliga aktiviteter inom ramen för sina verksamheter.

Nyanlända tjejer

Tjej till tjej-gruppen på Linero där Olivia Ingvarsson och hennes två studiekompisar från Mänskliga rättigheter gör sitt volontärarbete startades av Helen Mehrens. Projektet har fokus på nyanlända tjejer mellan tio och arton år.

Flickorna i gruppen kommer ifrån Iran, Irak, Afghanistan, Sudan och några andra afrikanska stater. De har flytt från krig och bär med sig stora trauman.

– Vårt mål från början var att ge dem en trygg mötesplats och hjälpa dem att komma in i samhället och öka deras självkärlek, säger Helen Mehrens.

Men, säger hon vidare, målet är också att stötta dem som ska bli framtidens ledare. De får lära sig att föra fram sin åsikt, att upptäcka en frihet att ta för sig och att ta makten över sina egna liv.

Gruppen träffas på söndagarna varannan vecka antingen på Linerogården eller så gör de ett besök någonstans. Förra året var ett av målen att de skulle lära sig simma. Många av dem har sedan i höstas simmat i skolan och blivit godkända.

Trygg grupp

Olivia Ingvarsson berättar att hon förvånades över hur trygg den här gruppen är. Redan första gången hon var där som volontär fick hon hjälpa dem med simningen.

– Jag hade trott att de skulle vara räddare eller blygare, för det var jag i deras ålder, säger hon. Utöver simningen har vi pratat mycket skola och prov. De har internationella prov i svenska och de kom till Sverige för tre år sedan. Det är en enorm press eftersom de skriver samma prov som svenska ungdomar, fortsätter Olivia Ingvarsson.

Projektet har medvetet valt volontärer från en rad olika länder, bland annat Sverige, Brasilien, Polen, Tyskland och Turkiet.

– Jag tycker att de som har möjlighet ska passa på att göra ett volontärarbete. Många som liksom jag läser Mänskliga rättigheter har ändå tänkt sig ett arbete åt det hållet. Annars riskerar man sitta sedan och tänka ”jag hade velat göra det där men det blev inte av”, säger Olivia Ingvarsson.

Hjälper integrationen 

Helen Mehrens känner sig stolt över vad de har åstadkommit på så kort tid vad gäller integration.

– Ibland försvinner en av flickorna och då har de integrerats. De har kommit in i andra föreningar och fått vänner, det är fantastiskt. När de kom kunde ingen tala svenska och vi hade tolk de första träffarna och använde kroppen för att kommunicera, berättar hon.

En av flickorna vid isbanan säger att det bästa med Tjej till tjej är att vara tillsammans och lära känna nya kompisar. Och det ser de alla ut att göra. Både de som åker skridskor och de som inte vågar vara ute på isen pratar hela tiden med varandra.