Trots de amerikanska forskarnas ansträngningar, flera år av forskning och utveckling och miljontals dollar fick ett läkemedel, ganitumab, som gett lovande resultat mot bröstcancer i djurstudier läggas på hyllan. Läkemedlet testades även kliniskt, men trots att man såg viss effekt var det ett mysterium vilka bröstcancerpatienter som blev hjälpta av behandlingen.
Det är vanligt när man utvecklar nya cancerterapier att inte alla patienter med samma sjukdom blir hjälpta av samma behandling. Därför krävs tydliga diagnosmarkörer. Men det gick inte att hitta tydliga ledtrådar som kunde visa vården vilka individer som faktiskt hade nytta av behandlingen. Läkemedlet blockerar en så kallad receptor (IGFIR), som sitter på tumören och som, när den aktiveras, kan leda till att tumörer växer och sprider sig.
– Det var en stor besvikelse för många av oss i fältet. Vi såg ju tydliga resultat i prekliniska studier, men när man såg på hela gruppen patienter så gick det inte att dra tydliga slutsatser. Så när jag såg resultaten från forskargruppen i Sverige, som i sina analyser kommit fram till svaret om vilken markör som identifierade de som hade nytta av läkemedlet, blev jag väldigt glatt överraskad, säger Michael Pollak, professor vid McGill University i Kanada, och en av medförfattarna till studien.
För lyckligtvis valde forskarna i USA att göra all sin data tillgänglig: kanske kunde andra forskare lösa problemet?
Nya perspektiv ledde till upptäckt
Christopher Godina, postdoktor vid Lunds universitet och underläkare vid Skånes universitetssjukhus, lockades av utmaningen och all den data som samlats in efter de kliniska prövningarna i Sverige och i Kanada. I de kliniska studierna hade patienterna fått det nya läkemedlet före kirurgisk behandling vid bröstcancer, men Christopher Godina tog sig an datan med nya perspektiv.
Han kartlade hur olika gener uttrycks i tumörerna och de pågående processerna i miljön runtomkring cancertumören och jämförde detta med hur det gått för patienterna. Det handlar om avancerade bioinformatiska uträkningar där man kombinerar biologi, datavetenskap och matematik för att analysera biologiska data, här med fokus på genetiska, molekylära och kliniska data. Målet här var att se om det gick att hitta någon markör som var gemensam för de patienter som blev hjälpta av behandlingen. Förvånande spelade det inte någon roll om tumören på cellytan hade receptorn som läkemedlet ska blockera.
– Vi hittade en biomarkör, IGFBP7, som hjälper oss att visa vilka patienter som kan ha nytta av den här behandlingen. Bland gruppen där markören var som lägst, så försvann nästan 50 procent (hos 15 personer av 32) av de aggressiva tumörerna helt innan kirurgi och 66 procent av de mest aggressiva så kallade trippelnegativa tumörerna försvann (hos 12 av 18 patienter). Det var verkligen inte den biomarkör man förväntade sig skulle ge svaret, och kanske var det därför man inte lyckats knäcka gåtan tidigare, säger Christopher Godina, försteförfattare bakom studien.
Resultatet förvånade. Tidigare trodde man att tumörer som innehöll mycket av ett visst protein, IGFBP7, skulle kunna behandlas med läkemedlet. Men det visade sig alltså vara tvärtom: att läkemedlet är effektivt för de vars tumörer innehöll lite av proteinet. Studien, som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften NPJ Precision Oncology, visar att det är möjligt att identifiera den grupp patienter som skulle ha nytta av behandlingen.
– Omräknat kan en fjärdedel av alla patienter med aggressiv bröstcancer ha nytta av behandlingen. Upptäckten är något av ett möjligt genombrott efter flera misslyckade försök att visa vilka patienter som har fördelar av denna behandling, säger Helena Jernström, professor vid Lunds universitet, som är en av forskarna bakom studien. Det är också möjligt att patienter med andra typer av cancer än bröstcancer kan ha nytta av läkemedlet.
Resultatet, menar forskarna, visar på vikten av öppen data. Om inte de amerikanska forskarna gjort sina resultat tillgängliga hade det varit svårt att lösa mysteriet.
– Nu var det möjligt för andra att analysera och se om det gick att hitta något som de tidigare forskarna missat. Så allt börjar med deras öppenhet. Nu hoppas vi att detta kommer att leda till att läkemedelsbolagen som lagt läkemedlet i malpåse vad gäller cancerbehandling, plockar upp utvecklingen av läkemedlet, säger Christopher Godina.