– Jag jobbar med den biologiska mångfalden i städer just för att människorna där ska kunna få följa årstidsväxlingar i sin vardag och få se att det lever och händer något. Det finns flera studier som visar att vi mår bra av naturen, att vi knyter an och får den där omedelbara förståelsen som man bara får om man upplever något själv, säger Anna Persson.

Allt färre människor söker upp naturen

Idag minskar möjligheterna till direktkontakt med naturen i och med att allt fler människor bor i städer, och många inte själva söker sig utanför staden. Efter bara några generationer i stan så förloras den kunskap om växter, djur och ekosystem som tidigare förts vidare från generation till generation. Förutom att en minskad tillgång till natur påverkar vår hälsa och vårt välmående negativt, så kan bristen på naturupplevelser också minska motivationen att ta ett ansvar för att bevara en god miljö. Vi förstår inte att naturen utarmas på arter eftersom vi aldrig upplevt en artrik miljö.

– Det är därför det är så viktigt att vi stöter på naturen i staden, säger Anna Persson. Om vi inte vet att naturupplevelser finns kommer vi inte heller leta efter dem, eller kämpa för att bevara tillgången till dem.

En varierad natur kräver pollinatörer

En förutsättning för att en mångfald av växter ska kunna etablera sig spontant och fortleva inom stadens grönytor är att det finns bin, blomflugor, humlor, fjärilar med flera småkryp, som kan pollinera växterna. Anna Persson arbetar med ett projekt om pollinatörer i Malmö med omnejd, samt i Brisbane i Australien, för att studera hur man kan göra stadsmiljön lite mer insektsvänlig.

– Det är väl känt att det i de flesta miljöer krävs en mångfald av pollinatörer för pollinera en mångfald av växter och grödor. Jag försöker förstå hur mängden och fördelningen av parker och andra grönytor påverkar mängd och artrikedom av pollinatörer i städerna.  

Vad behöver bin och blomflugor för att trivas?

I Malmö och Brisbane har hon inventerat insekter i trädgårdar och parker, och satt ut krukor med växter för att se om de blev bättre eller sämre pollinerade. Detta för att se hur mängden och fördelning av grönytor påverkar pollinatörer som blomflugor och vildbin. Påverkas de olika artgrupperna på samma sätt?
 
– Vi ser framförallt att bin och blomflugor påverkas väldigt olika, säger Anna Persson. Bin är mer påverkade av mängden blommor lokalt i det inventerade området. I staden hittar vi framförallt många små solitärbiarter och de verkar klara sig bara det finns blommor på den lilla skalan.

Resultaten visar att i Malmö är artrikedomen av bin per trädgård lika hög inne i staden som i den omgivande intensivt odlade landsbygden. Men det är väldigt olika arter och många av arterna är unika för staden respektive landsbygden.

– Många av stadens unika bi-arter är så kallade smalbin som bara är ett par millimeter långa. De behöver inte så mycket pollen och nektar per individ, så sannolikt har en liten park eller trädgård tillräckligt med resurser för dem.

Blomflugorna, berättar Anna Persson, visar sig påverkas mer av hur mycket grönområde det finns på en större skala. Det beror troligen på att blomflugorna behöver tillgång till olika miljöer under sin livscykel. Skräpiga ytor gynnar blomflugorna som bland annat lägger ägg i dyiga vattenpölar, och vars larver kan livnära sig på näringen i vattnet eller på döda eller levande växter. Det är bara de vuxna blomflugorna som behöver nektar och pollen.

Ängar kan ersätta gräsytor

Hur kan man då planera staden och förändra skötseln av grönområden i stan? Det är något som Anna Persson planerar att diskutera med skånska kommuner, och andra som planerar och sköter urbana grönområden, när resultaten av studierna är klara.

– Jag tänker att man kan jobba mycket mer medvetet med sin grönstruktur. En park kan delvis bestå av ängsmiljöer. Ängarna behöver inte vara svårare att sköta än en gräsmatta, de kräver bara en annan typ av skötsel. För att det ska fungera kan kommunerna till exempel behöva förändra hur man upphandlar skötsel på entreprenad och hur växtmaterial från slåtter tas om hand.

Parker som delvis sköts som ängar, så kallade långgräsparker, är bland annat bra för att bevara en artrikedomen av fjärilar i Malmö. Det visar studier som Anna genomfört med kollegor inom forskningsområdet BECC. Under en tioårsperiod, 2006 -2015, halverades antalet fjärilsarter i de traditionella parkerna medan den i princip inte minskade i långgräsparker eller på ruderat(skräp)marker. Att anlägga ängar är inte bara bra för mångfalden, påpekar Anna Persson. Ängar har också andra fördelar jämfört med gräsmattor; ängsväxter tål torrt väder bättre, och i och med att de är djupare rotade, bidrar de till att regnvatten tränger ned i marken i stället för att rinna bort längs ytan.

Både fruktlundar och skräpmarker är bra

Ett annat sätt att förbättra den biologiska mångfalden i staden kan vara att skapa fruktlundar som både ger blomning för pollinatörer och god frukt att plocka. Om man sedan planerar in mer grönyta runt om i staden får man också mer ”skräpiga” områden med död ved och lite vattenpölar, till nytta för bland annat blomflugor.

– Tänk sedan vilka möjligheter till naturupplevelser vi skulle kunna skapa med de ytor som blir tillgängliga i en framtida bilfri stad! Men medan vi väntar på de svårare lösningarna kan vi i alla fall genomföra de enkla förändringarna, säger Anna Persson.