För att hitta ett effektivt läkemedel som kan stoppa det nya coronaviruset från att orsaka sjukdomen covid-19 behöver forskarna förstå hur virusets förmåga att föröka sig kan blockeras. Viruset kommer då att "dö ut" eftersom det misslyckas med att kopiera sin arvsmassa (replikera RNA) inne i värdcellen och därefter göra infektiösa partiklar. Ett sätt att få denna kunskap är att använda intensiv röntgenstrålning som ger en detaljerad bild av strukturen hos de proteiner som är involverade i replikeringsprocessen.
Det finns 16 så kallade icke-strukturella proteiner (NSP:er) i SARS CoV-2 vilka spelar en viktig roll i den virala replikationen och transkriptionen, de första stegen i virusets förökning. Att störa virusets förmåga att replikera sig, och därmed kunna fortsätta att producera ett livskraftigt virus, är i fokus för många internationella forskare. Högupplösta kristallografiska och andra strukturbiologiska undersökningar spelar en viktig roll för att antingen hitta nya virushämmare eller för att studera hur befintliga läkemedel kan användas för att blockera det nya coronaviruset.
Flera proteiner involverade
Det finns flera proteiner involverade i kontrollmekanismen som viruset har för att skydda sin arvsmassa. Forskningsgruppens undersökningar fokuserar på tre av dessa: Nsp10, Nsp14 och Nsp16, i syfte att identifiera små kemiska molekyler som kan ändra dessa proteiners funktioner. En viktig metod i läkemedelsutveckling heter Fragment-based ligand discovery (FBLD). Strategin med denna teknik är att man vill hitta flera små molekyler, fraktioner av ett komplett läkemedel, som binder eller hindrar proteinet man studerar, vilka sedan sätts ihop till ett färdigt läkemedel. En viktig del i denna metod är att få fram kristaller av proteinerna och med hjälp av röntgenstrålning få strukturell information om hur de ser ut. Därefter kan man söka efter de små molekylinhibitorerna och förbättra dem med målet att blockera virusets möjligheter att föröka sig.
Forskningsgruppen arbetar därför just nu med att ta fram högupplösta modeller av kristallstrukturerna hos dessa tre proteiner. Detta arbete kommer att kompletteras med biofysiska och biokemiska karakteriseringsexperiment såsom termisk stabilitet, interaktionsstudier proteinerna emellan och strukturanalyser med proteinerna i lösning med röntgen- och neutronspridning. Nyligen lyckades forskningsgruppen producera kristaller av ett av dessa proteiner, Nsp10 (Bild nedan).
Genom att snabbt få tillgång till strålröret BioMAX på MAX IV, samlades data in till cirka 2.6 Ångström, vilket är ett mått på upplösning vid vilken man kan få en detaljerad bild på molekylnivå (se huvudbild högst upp). Forskningsgruppens arbete med att få fram kristallstrukturerna även av proteinerna Nsp14 och Nsp16 fortsätter.