Olika former av metaller ingår i, och är en förutsättning för, tillverkningen av de flesta produkter i dagens samhälle, allt från byggnadsmaterial, industri, och sjukvård till kosttillskott. Som en följd, och för att vi ska klara en hållbar utveckling, växer återvinningen av metaller. Samtidigt medför arbetet med återvinningen ökad risk för hög exponering av toxiska metaller. Nu hoppas forskarna på att företagen ska bli bättre på att städa rätt och kapsla in dammiga miljöer.
– Vi har bedömt att det finns mycket att göra, och vi samarbetar aktivt med företagen för att förbättra arbetsmiljön inom återvinningsindustrin, säger Karin Broberg, professor i arbets- och miljömedicin, Lunds universitet.
Metallexponering i fokus
Inom forskningsprojektet GreenMetalWaste har Karin Broberg och hennes forskarkollegor studerat metallexponering på stora och mindre metallåtervinningsföretag. Forskarna besökte 13 återvinningsföretag som i huvudsak hanterar metall- och elektronikavfall. 139 arbetstagare ingick i studien, som nu publicerats i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Hygiene and Environmental Health. Studien är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Umeå universitet, Lunds universitet och Sahlgrenska akademin.
– Det mest nedslående var de höga dammnivåerna. I Sverige finns ett hygieniskt nivågränsvärde på fem milligram inhalerbart damm per kubikmeter luft, och det överskreds för 14 procent av deltagarna i studien, säger studiens sistaförfattare Eva Dock, forskare och yrkeshygieniker verksam vid Lunds universitet och Region Skåne.
Hos nio procent av de 139 överskreds även gränsvärdet för bly i luften. I enstaka fall – där arbetet bestod av sortering eller bearbetning av metallavfallet – överskreds även gränsvärdet för arsenik, koppar, kadmium och antimon (en vanlig komponent i bland annat flamskydd och bromsbelägg). Bly i kroppen kan bland annat ge högt blodtryck och påverka hjärta och kärl negativt, och arsenik är lungcancerframkallande, säger Karin Broberg.
Det mest nedslående var de höga dammnivåerna. I Sverige finns ett hygieniskt nivågränsvärde på fem milligram inhalerbart damm per kubikmeter luft
Eftersom dammiga arbetsmoment generellt sett inte kapslades in, kunde dammet – med olika metaller i sig – fritt spridas i de stora, öppna lokalerna. Särskilt utsatta för att andas in dammet var de som sorterade och bearbetade återvinningsavfallet. Även de som skötte underhållet som exempelvis städning var ofta kraftigt exponerade för metalldammet.
– Det är väldigt viktigt hur man städar. Dammsugning och våttorkning är mycket bättre än torrsopning och tryckluft för att undvika dammspridning, säger Eva Dock.
Utöver att mäta mängden inhalerbart damm och metaller i luften runt de 139 återvinningsarbetarna, spårades även halter av olika metaller i deras urin och blod. Resultaten jämfördes sedan mot en kontrollgrupp bestående av 90 personer som inte exponeras för metall i sitt arbete.
19 procent av återvinningsarbetarna hade förhöjda värden av fler än tio metaller i kroppen. 94 procent av dem hade förhöjda värden av minst sex metaller jämfört med kontrollgruppen. Bland de metaller som var förhöjda var bly och antimon och vissa sällsynta jordartsmetaller.
Hälsoeffekterna av metall okända
För många metaller, särskilt sådana som nyligen börjat användas i elektronik, är hälsoeffekterna ännu okända. Anja Stajnko, studiens förstaförfattare, betonar vikten av att framgent bevaka området.
– Vi vet inte mycket om effekterna av de här så kallade sällsynta jordartsmetallerna, säger Anja Stajnko, och nämner som exempel yttrium, indium, gallium och wolfram. Många av dessa metaller saknar gränsvärden, så det är viktigt att följa exponeringen och se vilken påverkan de kan ha på kroppen.
Arbetsmiljöverket har utformat en åtgärdstrappa som visar i vilken ordning skyddsåtgärder ska vidtas för att minska hälsofarliga exponeringar på arbetsplatsen. Första trappsteget är att ta bort eller byta ut olämpliga kemiska produkter och arbetsmetoder. Sedan, steg för steg, kommer att kapsla in/skärma av och automatisera, använda processventilation och att rotera arbetsuppgifter/lägga arbetet vid en viss tidpunkt. Som sista åtgärd i trappan finns personlig skyddsutrustning.
66 procent av studiedeltagarna använde inte andningsskydd. Av dem som gjorde det, använde bara nio procent sina skydd på rätt sätt.
– Tyvärr är det ofta på sista steget i åtgärdstrappan som företag börjar med arbetsmiljöarbetet. Men för att exempelvis ett andningsskydd ska fungera, måste det sitta korrekt. Skäggväxt till exempel kan minska funktionen upp till 90 procent om skyddet inte sitter exakt som det ska. Dessutom måste man ha koll på att filtren i skydden byts ut regelbundet, säger Eva Dock.
Företagen har nu fått ta del av forskarnas resultat. Vintern 2025-2026 kommer forskarna att besöka vissa av företagen för att upprepa mätningarna. Även forskare från Danmark och Portugal ingår i den delen av studien.
