Telomerer finns i slutändan av varje DNA-kedja i kroppens kromosomer, såväl hos talgoxar som hos människor. Längden på telomererna kan beskrivas som ett slags åldrandets biomarkör, korta telomerer innebär kort livslängd. Enligt forskarna visar deras undersökning att miljön där talgoxungarna växer upp avgör längden på deras telomerer mer än det genetiska arvet gör.
- Visst finns det fördelar i städer som tillgången på mat, men nackdelarna, exempelvis stress, tycks överväga, åtminstone vad gäller hur snabbt talgoxarnas celler åldras, säger biologen Pablo Salmón som forskar inom området evolutionär ekologi vid naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.
Forskarna nådde resultaten genom att studera syskonskaror bland talgoxar. Hälften av syskonen fick växa upp på landet, hälften i Malmö. Efter 13 dagar togs blodprov för att mäta längden på de röda blodkropparnas telomerer. Pablo Salmón och hans kollegor hade delvis förutsett resultatet men blev ändå överraskade när de såg hur pass stor skillnaden var på telomererna efter bara 13 dagar.
- Tidigare undersökningar har visat att arv har betydelse för telomerernas längd hos enskilda individer. Det vi visar är att stressig miljö under uppväxten har ännu större betydelse, säger han.
Studien, som han har gjort tillsammans med kollegor på naturvetenskapliga fakulteten, indikerar att det behövs fler undersökningar för att bättre förstå hur människor kan hjälpa fåglar i urbana miljöer till ett längre liv.
- Urbaniseringens påverkan på djurlivet måste studeras mycket mer, annars kan vi inte förstå vilka hot som fåglar utsätts för i stadsmiljöer och då kan vi heller inte göra något åt dem. Våra resultat reser förstås frågor även kring åldrandet hos andra djur som påverkas av urbaniseringen, och för den delen även människor, säger Pablo Salmón.
Undersökningen publiceras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften The Royal Society Journal Biology Letters.