Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

”Hulken-ödla” slår ut uråldrig färgpalett

Närbild på ödla.
Hulkenödlan – aggressiv, dominant och sexorienterad. Foto: Roberto García Roa

Flera hudfärger som överlevt miljontals år av evolution har på kort tid försvunnit. Boven i dramat? En illgrön, aggressiv och sexuellt framstående murödla som slagit ut en rad kulörer bland sina artfränder.

Många djurarter uppvisar flera tydligt avgränsade färgvarianter, så kallade färgmorfer. Dessa är inte bara kosmetiska skillnader, utan hänger ofta ihop med olika strategier för att säkra tillgång till territorier, partners eller liknande.

Murödlan (Podarcis muralis) är en art som är utbredd i Medelhavsområdet och kan ha tre olika halsfärger – vit, gul och orange. Dessa har samexisterat inom samma populationer i miljontals år och varit ett skolboksexempel på stabil evolutionär balans. Men i en ny studie som publiceras i Science visar ett forskarlag, lett från Lund, att denna balans nu har brutits.

– Vi ser hur samexistensen av flera olika färgmorfer, som varit stabila under miljontals år, förloras på mycket kort evolutionär tid, säger Tobias Uller, professor i evolutionsbiologi vid Lunds universitet.

Bild på murödla.
I takt med att murödlorna med Hulken-utseende sprider sig försvinner de gula och orange halsfärgerna. Foto: Roberto García Roa

Forskarna har analyserat färgdata från omkring 240 populationer av murödlor, totalt över 10 000 individer. Resultaten talar sitt tydliga språk. De så kallade Hulken-ödlorna – stora aggressiva individer med karaktäristiskt utseende – har rumsterat om bland artens klassiska halsfärger.

I takt med att murödlorna med Hulken-utseende sprider sig över landskapet försvinner de gula och orange halsfärgerna. Kvar blir endast den vita färgen.

– Det aggressiva och dominanta beteendet rubbar de finstämda sociala system som tidigare gjorde det möjligt för flera färgstrategier att samexistera, säger Tobias Uller.

Exempel på olika halsfärger hos murödlan.
De gula och orange färgerna försvinner successivt. Foto: Roberto García Roa

Färgstudien är unik. Den visar hur långlivade uppsättningar av färger inom en art kan vara förvånansvärt sårbara. Evolutionen är inte alltid långsam och balanserad – ibland räcker det med en enda ny, kraftfull aktör för att skriva om spelreglerna. I detta fall en stor, grön och sexorienterad murödla.

– Genom att visa hur färgvarianter som samexisterat under miljontals år slås ut förstår vi nu bättre hur uppkomsten av nya egenskaper förändrar konkurrensen i naturen, säger Tobias Uller.

Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: University of Tasmania, University of L’Aquila, University of Porto, University of Valencia, University of Athens, Natural History Museum of Milan, University of Pisa, University of Pavia, Max Planck Institute for Evolutionary Biology.

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science: Adaptive spread of a sexually selected syndrome eliminates an ancient color polymorphism in wall lizards”

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.