När stora delar av benvävnad gått förlorad – till exempel vid cancersjukdom, smärtsamma ledsjukdomar som reumatoid artrit och artros eller infektioner – räcker kroppens egna reparationsförmåga ofta inte till. Detta kan medföra betydande funktionsnedsättning och kräva benvävnadstransplantation.
Över två miljoner människor världen över beräknas behöva sådana transplantationer varje år. Dagens transplantationstekniker innebär att man använder patientens egna celler eller vävnad för vävnadsreparation eller regeneration. Utöver det personliga lidandet medför det höga vårdkostnader för samhället, berättar forskare bakom studien.
– Patientspecifika transplantat är både kostsamma och tidskrävande och lyckas inte alltid. Ett universellt tillvägagångssätt inom vävnadsteknik, med en reproducerbar tillverkningsmetod, har stora fördelar. I vår studie presenterar vi just en sådan metod och visar viktiga framsteg mot en icke personspecifik teknik. säger Alejandro Garcia Garcia, forskare i molekylär skelettbiologi vid Lunds universitet och försteförfattare till studien.
I studien har forskarna skapat brosk i laboratoriet som sedan görs helt cellfritt – decellulariseras. I processen bevaras den extracellulära matrixen – alltså den naturliga stödstruktur som omger celler i vävnad och som fungerar som både byggställning och signalsystem. I den kvarvarande broskstrukturen bäddas tillväxtfaktorer in som ger kroppens egna celler instruktioner om hur skadad vävnad ska repareras och återskapas steg för steg.
”Hyllklart” transplantat som samspelar med immunförsvaret
Metoden innebär att broskstrukturen kan tillverkas i förväg och användas för många olika patienter, utan att behöva skräddarsys för varje individ.
– Broskstrukturen som vi tagit fram bygger på stabila, välkontrollerade och reproducerbara cellinjer och kan stimulera benbildning utan att trigga kraftiga immunreaktioner. Vi visar att det är möjligt med ett färdigt, så kallat ”hyllklart”, transplantat som samspelar med immunförsvaret och kan reparera stora benskador. Eftersom materialet kan produceras i förväg och lagras ser vi detta som ett viktigt steg på vägen mot framtida klinisk användning av mänskliga benvävnadstransplantat, säger Paul Bourgine, som lett studien. Han är docent och forskare i molekylär skelettbiologi vid Wallenberg centrum för molekylär medicin, Lunds universitet
Nästa steg är att testa metoden i människa, och att planera för att skala upp och standardisera tillverkningsprocessen.
– I nästa steg handlar det om att välja vilken typ av skador som vi ska testa detta på först, till exempel svåra skador i långa skelettben i armar och ben. Samtidigt behöver vi ta fram det underlag som krävs för etisk prövning och myndighetsgodkännande för att få genomföra klinisk prövning. Parallellt bygger vi upp en tillverkning som kan ske i större skala och med samma höga kvalitet och säkerhet varje gång.
