Avtal anknutna till Internet - Vilken domstol har jurisdiktion enligt Bryssel I-förordningen?

Contracts connected to the Internet - The jurisdiction in Brussels Regulation

Författare

Anders Hilmansson

Summary, in Swedish

När en tvist uppkommer till följd av ett gränsöverskridande avtal uppstår frågan om jurisdiktion. Denna regleras inom EU i Bryssel I-förordningen. Enligt huvudregeln grundas jurisdiktion på svarandens hemvist. Alternativa jurisdiktionsgrunder framgår av artikel 5.1, avseende avtal i allmänhet, och i artikel 15, avseende konsumentavtal. Syftet med denna uppsats är att undersöka oklarheterna i dessa två artiklar. Särskilt vad avser avtal anknutna till Internet.

Enligt artikel 5.1 Bryssel I är domstolen på uppfyllelseorten behörig. Hur uppfyllelseorten bestäms är dock beroende av kategoriseringen av avtalet. Karakteriseras avtalet som vara, tjänst eller annat enligt Bryssel I? Särskild problematik uppstår vid avtal om mjukvara vilket ingåtts och uppfyllts via Internet. Mjukvaran består av data vilket i sig varken utgör vara eller tjänst. Mjukvara på ett fysiskt lagringsmedium, exempelvis en CD, är en vara. Frågan är om åtskillnad bör göras i det fall mjukvaran laddas ner via Internet. Skrivandet av data kan utgöra en tjänst men kan samtligt leda till immaterialrättsliga rättigheter för upphovsmannen. Dessa rättigheter kan upplåtas genom ett licensavtal vilket varken är vara eller tjänst. Klargörande från EUD gällande vara, tjänst respektive annat krävs.

Uppfyllelseorten för varor och tjänster, oavsett fysisk uppfyllelse eller uppfyllelse via Internet, bör utifrån avgöranden från EUD primärt bestämas av avtalet. Sekundärt bör den faktiska uppfyllelseorten beaktas förutsatt att denna är förenlig med den gemensamma partsviljan i avtalet. I avsaknad av dessa båda orter bör uppfyllarens hemvist tillmätas relevans. För andra avtal än varor och tjänster bestäms uppfyllelseorten enlig den praxis som finns avseende artikel 5.1 Brysselkonventionen.

Avseende konsumenter har domstolen på konsumentens hemvist jurisdiktion om artikel 15 Bryssel I är tillämplig. Tillämpningen förutsätter att en näringsidkare riktar sin verksamhet till konsumentens hemvist, att ett avtal ingåtts mellan dessa parter samt att avtalet ingåtts inom ramen för den riktade verksamheten. Riktningen samt omfattningen av den verksamhet som riktas bedöms utifrån objektiva omständigheter vid avtalets ingående. Detta skapar incitament för näringsidkare att aktivt begränsa sin riktning.

Avdelning/ar