Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

En femtedel av utsläppen lämnas åt osäker koldioxidinfångning

koldioxidutsläpp från industri. Foto.
Vi måste utgå från tydliga utsläppsberäkningar, annars riskerar vi att överdriva och bli beroende av en storskalig koldioxinfångning som vare sig är hållbar eller realistisk, säger hållbarhetsforskaren Wim Carton. Foto: Jason Blackeye, Unsplash

En genomgång av 50 länders klimatstrategier visar att deras beräkningar av nettonollutsläpp skiljer sig kraftigt åt och att de kvarvarande utsläppen är betydligt större än vad forskarna räknat med. Upp emot en femtedel av dagens utsläpp räknar länderna ska tas om hand av storskalig koldioxidinfångning – en teknik som ännu är i sin linda.

Vissa utsläpp är svåra att undvika helt, som metan från jordbruket till exempel. Samtidigt finns det en risk att länder medvetet överskattar de kvarvarande utsläppen för att slippa hantera dem. Konsekvenserna av detta kan bli att klimatarbetet tappar fart, eftersom länderna vill att de kvarvarande utsläppen ska hanteras genom koldioxidinfångning. Men idag har dessa tekniker inte testats i stor skala, säger Wim Carton, docent i hållbarhetsvetenskap vid Lund University Centre for Sustainability Studies, och en av författaren till studien.

I studien, som är publicerad i Nature Climate Change, har forskare från Lunds universitet tillsammans med andra lärosäten, analyserat 50 länders klimatstrategier för att nå nettonollutsläpp. De har studerat hur dessa länder beräknar mängden kvarvarande utsläpp, och hur de har identifierats. Studien visar att olika länder har olika definitioner på vad som räknas som kvarvarande utsläpp, från vilka sektorer de kommer, och hur de ska kunna kompenseras. Den visar också att de flesta länder uppskattar att dessa utsläpp utgör cirka en femtedel av ländernas totala utsläpp – detta trots att man i studien utgått från ländernas mest ambitiösa beräkningar. Det är en siffra som enligt Wim Carton är betydligt större än vad forskarna tidigare räknat med.

Att länderna inte har identifierat vad som ska räknas som kvarvarande utsläpp gör det även svårt att jämföra olika länders utsläpp, samt uppskatta de faktiska utsläppen och beräkna vilken mängd koldioxidinfångning som kommer att krävas för att nå nettonoll menar Wim Carton. Oklarheterna kring hur mycket utsläpp som kommer att finnas kvar ökar även riskerna för inte nå Parisavtalets 1,5 graders mål.

För att skapa tillförlitliga och realistiska klimatplaner krävs nu tydligare definitioner och en bättre samsyn på vad som ska räknas som kvarvarande utsläpp enligt forskarna bakom studien.

Är dessa utsläpp verkligen oundvikliga? Det är svårt att veta eftersom beräkningarna och definitionerna ser så olika ut. Det är en fullständig soppa, säger Wim Carton.

Om studien

Forskarna har studerat 50 länders långsiktiga klimatplaner för att nå nettonoll år 2050, i enlighet med Parisavtalet. Forskarna har bland annat studerat: hur de olika ländernas klimatplaner definierat kvarvarande utsläpp; vilka mängder kvarvarande utsläpp länderna räknar med; hur de kvarvarande utsläppen fördelas mellan sektorer; och hur länderna planerar för att kompensera för de varvarande utsläppen.  

Ladda ner studien: Why residual emissions matter right now 

Om forskaren

Wim Carton. Foto.

Wim Carton är lektor i hållbarhetsvetenskap vid Lunds universitet. Hans forskning fokuserar på koldioxidinfångning, negativa utsläpp och klimatkompensation.

Läs mer om Wims forskning i Lunds universitets forskningsportal

 

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.