– Det är jätteroligt att ha få varit med i tävlingen, och såklart jätteroligt att få vinna, säger Sofie Mohlin, docent vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lund.

Tävlingen, som ägde rum den 23 november i Stockholm, utmanar deltagarna att på endast fyra minuter presentera sin forskning på ett så fängslande, intressant och underhållande sätt som möjligt. 

Totalt tävlade sex forskare från olika lärosäten runt om i Sverige. Ämnena var varierade, och omfattade allt från koldioxidlagring i berggrunden och hälsoinformation till forskning om skogar och skolklimatet. Det var dock Sofies presentation som övertygade både juryn och publiken på plats på Vasateatern i Stockholm. Hon berättade med engagemang och humor om hur hon och hennes forskargrupp använder sig av kycklingembryon för att bota en cancerform som uppstår redan när barnet ligger i magen.

Hon förklarar att de behöver modeller som efterliknar den verkliga miljön för att kunna studera hur denna cancer utvecklas. Därför har de valt att använda kycklingembryon. Genom att ändra på gener, antingen sätta in eller ta bort, kan de undersöka vad som händer med embryots tillväxt och vilka förändringar som leder till cancer. 

– Den kunskapen ger oss sedan verktyg som kan användas när patienten kommer in för diagnos, och för att förstå varje enskilt barns cancer. Det senare leder till att behandlingen kan skräddarsys vilket ökar chanserna för överlevnaden och minskar oönskade biverkningar. Inget barn ska behöva dö i cancer, säger Sofie Mohlin.

Tro på vetenskap och inspirera unga

Sofie Mohlin lyfter fram två viktiga anledningar till att hon medverkade i tävlingen, och varför hon anser att andra forskare också bör engagera sig.

– Att forskare når ut och presenterar sitt arbete kan få allmänheten att behålla tron på vetenskapen och förstå att dess oumbärliga kraft är av yttersta vikt. Två tydliga exempel är vaccin och klimatkrisen. 

Den andra aspekten handlar om att inspirera unga människor till en framtid inom forskarvärlden menar Sofie Mohlin.

– Det är inte ovanligt att akademin ses som otillgänglig och tråkig, och eftersom jag verkligen älskar mitt jobb, vill jag ändra på den bilden. För egen del är det dessutom viktigt att stereotypen för hur en forskare ser ut och beter sig suddas ut, till exempel genom att visa att även en kvinna med två barn, och helt utan akademisk bakgrund, kan leda en egen forskargrupp.