Kursen analyserar den historiska utvecklingen för etniska och religiösa minoriteter i Mellanöstern från Ottomanska rikets undergång fram till idag. Kursen uppmärksammar även de unika aspekterna hos olika grupper i MENA-området, såsom kurderna, alawiterna, maroniterna, shia och sunni.

Kursen behandlar också de dominerande teoribildningarna kring etnisk och/eller sekteristisk identitet (primordialism, konstruktivism och instrumentalism) och tillämpar teorierna på argument kring gruppidentiteters roll inom politiken. Kursen identifierar omständigheter under vilka identitetsbaserade konflikter tenderar att uppstå, och förklarar orsaker till och konsekvenser av identitetsbaserade konflikter.

Utifrån en interdisciplinär ansats behandlas betydelsen av historia, kultur, religion, ojämlikhet, rädsla och osäkerhet för etniska/sekteristiska konflikter. Betydelsen av geografi, miljöfrågor och konkurrens om naturresurser uppmärksammas också. I det sammanhanget presenteras tre fallstudier: inbördeskriget i Libanon, Irak efter Saddam Hussein, och kurderna i Turkiet och norra Irak.