Taj Mahal i Indien, den vattenburna staden Venedig liksom Grand Canyons svindlande höjder är båda exempel på världsarv utsedda av Unesco, FN:s kulturorgan. Men Unesco arbetar också med andra sätt att bevara kulturarv, så kallade världsminnen.
Ett världsminne är en utmärkelse som ges till ett arkiv eller ett bibliotek som bedöms ha ett stort värde för mänskligheten. Bland nuvarande världsminnen återfinns exempelvis Beethovens handskrifter liksom Anne Franks dagbok. Och kanske snart även en historisk berättelseskatt med FN-utnämning i Lund.
– Vi har sedan 2014 arbetat för att Ravensbrückarkivet ska få denna hedersbeteckning och har nu fått veta att vi är nominerade. Att rösterna från förintelselägret Ravensbrück kan få en särskild plats för framtida generationer som inte kommer ha möjlighet att träffa förintelseöverlevare skulle vara av mycket stor betydelse, säger Håkan Håkansson, som lett arbetet med att göra arkivet digitalt tillgängligt.
”Förintelsen angår oss alla”
Ravensbrückarkivet består av 500 djupintervjuer med förintelseöverlevare som kom till Sverige med Folke Bernadottes Vita bussar under våren 1945. De flesta överlevarna kom från Ravensbrück, men många hade också suttit i andra koncentrationsläger. Arkivet består också av personliga ägodelar som brev, fotografier, anteckningsböcker och teckningar som överlevarna donerade.
– Arkivet är unikt i sitt slag i världen. Sedan det digitaliserade arkivet öppnade för allmänheten hösten 2017 har den digitala portalen Witnessing genocide haft ungefär 10 000 unika besökare per år. Det är väldigt mycket i arkivsammanhang, säger Håkan Håkansson.
Besökarna kommer från i stort sett hela världen. Antalet förfrågningar från exempelvis skolor och forskare, men även släktingar till förintelseöverlevare, om att ta del av materialet ökar år för år. Det gör Ravensbrückarkivet till ett av de mest efterfrågade och använda arkiven i Europa.
– I takt med att överlevarna blir allt färre blir dokumentationen av deras röster viktigare, inte minst för en yngre generation för vilken Förintelsen kan tyckas så avlägsen att den saknar relevans. Arkiven och vittnesmålen påminner oss om hur skör en demokrati kan vara; hur snabbt den moraliska grunden för ett samhälle kan vittra sönder, säger Håkan Carlsson, överbibliotekarie vid Universitetsbiblioteket i Lund.
Nomineringsprocessen till att bli världsminne sker i flera steg. Världsminneskommittén i Sverige tar emot förslag till nomineringar och väljer ut kandidater. Den utvalda institutionen, i det här fallet Ravensbrückarkivet, gör en ansökan tillsammans med Världsminneskommittén. Ansökan sänds vidare av Världsminneskommittén till Svenska Unescorådet som fattar beslut om att nominera förslaget till Unesco som i sin tur fattar ett beslut om nya världsminnen i april 2025.
Vid ett positivt besked blir Ravensbrückarkivet ett av Sveriges världsminnen. Senast blev Tryckfrihetsförordningen världsminne 2023. Även Tirénarkivet är nominerat.
– Förintelsen är inte enbart en angelägenhet för vissa människor och vissa grupper. Förintelsen handlar om vad som händer med oss när vi avhumaniserar andra. Ansvaret för att hålla dess minne levande är därför något vi alla delar, idag mer än någonsin, säger Erik Renström, rektor vid Lunds universitet.
Världsminnen i Sverige:
- Astrid Lindgrens arkiv i Kungliga biblioteket (2005)
- Emanuel Swedenborgs arkiv i Kungliga Vetenskapsakademin (2005)
- Ingmar Bergmans arkiv på Svenska Filminstitutet (2007)
- Alfred Nobels familjearkiv vid Riksarkivet och Landsarkivet i Lund (2007)
- Stockholms stads byggnadsritningar vid Stockholms stadsarkiv (2011)
- Silverbibeln på Carolina Rediviva i Uppsala (2011) är ett världsminne.
- Dag Hammarskjölds samling på Kungliga biblioteket (2017)
- Tryckfrihetsförordningen (2023)
Unescos Världsminnesprogram (Memory of the World) grundades 1992 och uppmärksammar det skrivna kulturarvet. Världsminnen kan vara av papper, pergament, trä eller i form av film, foton och filer.
