De nya vicerektorernas uppgift är nu att arbeta för att skapa bättre förutsättningar för sina områden att utvecklas, och universitetets strategiska plan ska vara en viktig vägvisare i det arbetet. Den första prioriterade punkten i planen är att utbildning och forskning ska vara sammanflätade. ”Det ska ske i lärandemiljöer där det både undervisas och forskas och där meritering inom utbildning och forskning likställs.”

Så hur tänker ni kring sammanflätningen av era ansvarsområden?
– Vi är inte så dåliga på det, tycker Per Mickwitz och menar att det finns exempel på hur studenterna deltar i forskningsprojekt, men att detta borde ske mer systematiskt.
Ann-Kristin Wallengren påpekar att forskningen och utbildningen skiljs åt redan i tilldelningen av fakultetsmedel.
– Det är en påse pengar till forskningen och en annan påse till utbildningen, säger hon.
Den nationella styr-och resursutredningen, ”Struten”, föreslog att man skulle slå ihop de potterna vid tilldelningen av bas­anslagen, men så har det inte blivit.

Externa anslagsgivarna

Ann-Kristin Wallengren tycker att de externa anslagsgivarna även borde ta upp utbildningen som en del i ansökningen.
– Man skulle kunna kräva en redovisning och uppföljning av hur det sökta anslaget ska komma undervisningen till godo. Och det kunde man föreslå Vetenskapsrådet att skriva in i sina ansökningskriterier, säger hon.
Ett annat förslag är att man vid sitt eget lärosäte, på fakultets- och institutionsnivå, vid medarbetarsamtalen tar upp frågor kring hur forskningen gynnar undervisningen och vice versa.
– Att som undervisande professor få intelligenta frågor av studenterna är nyttigt, säger Per Mickwitz och menar också att ”kunskap har ben” och att forskning ofta sprider sig snabbare med studenterna vilket i slutändan gynnar samhällsnyttan.
I den mån studenter är med och skriver artiklar ska man visa ryggrad, kurage, och låta studenternas namn stå först, tycker Per Mickwitz vidare.

Skärpa tanken

Ann-Kristin Wallengren håller med om att det är bra för forskare att undervisa efter­som man måste skärpa tanken och reda upp sina teorier. Och hon efterlyser mer forskning för lektorerna så att sammanflätningen har en bra grogrund.
– Man förväntar sig att alla ska ha tid att forska – men så är det inte alltid. På en del fakulteter finns det inte mycket utrymme för lektorerna att forska, utan största delen av tiden går åt till undervisning och administration.
På de stora och världsledande universiteten är det en självklarhet för professorer att möta studenterna.
– Nobelpristagarna på MIT till exempel, undervisar oftast på grundkurserna, säger Per Mickwitz.

Belöna lärarinsatser

Båda vicerektorerna är överens om att det ska vara fint att undervisa även i Sverige, och att det på sina håll handlar om att modernisera en gammal svensk universitets­kultur.
Ann-Kristin Wallengren menar också att man måste titta på karriärvägarna. Idag meriteras man nästan bara på forskning.
– Att belöna goda lärarinsatser är viktigt och vi ska fortsätta arbetet med pedagogisk meritering som förra universitetsledningen drog igång. Ungefär hälften av fakulteterna har infört system för detta, säger hon och föreslår även pedagogiska portföljer som ett sätt att bedöma och värdera undervisningen bättre.
Att delta i möten på varandras nämnder, utbildningsnämnden och forskningsnämnden, är ännu ett förslag till hur sammanflätningen kan gynnas bättre i framtiden.

Filmvetare som vill jobba över fakultetsgränserna

Ann-Kristin Wallengren är professor i filmvetenskap, och har närmast varit prodekan med ansvar för grundutbildningen på sin fakultet, humaniora/teologi. Överst på sin agenda har hon den digitala examinationen som inte fungerat tillfredsställande nu under pandemin.
– Det är akut och måste lösas bums, och det jobbas hårt med det i ”Digitala lär­miljöer”, som är en utveckling av Canvas-projektet.
Hon vill också att det ska vara enkelt att arbeta över fakultetsgränserna och till exempel utveckla tvärfakultetskurser som det inte finns tillräckligt organisatoriskt administrativt stöd för idag. Själv är hon med om att utveckla kursen ”Krisens estetik” på 7,5 hp tillsammans med de konstnärliga, juridiska fakulteten och medicinska fakulteterna.
– Det är oerhört stimulerande att arbeta med det breda universitetet, tycker hon.
Under Ann-Kristin Wallengrens ansvarsområde ligger också Historiska museet, Skissernas museum, Odeum och Botaniska trädgården samlade under LUKOM.
Hon vill gärna att deras verksamheter ska få en större plats i resten av den utbildning och forskning som universitetet erbjuder.

Miljöprofessor som vill koppla ihop saker på nya sätt

Per Mickwitz är professor i miljö­policy och efterträdde Lena Neij som föreståndare för Internationella Miljöinstitutet, IIIEE, för två år sedan. Dessför­innan jobbade han i tjugo år på Finlands miljö­central i Helsingfors, ett stort statligt forskningsinstitut. Från början är han nationalekonom.
– Jag har alltid uppskattat Sverige, och särskilt Skåne och Lund, berättar han, och har under årens lopp haft flera samarbetsprojekt med Lunds universitet.
Något som slagit honom sedan han började jobba vid Lunds universitet är hur svenskt allting inom den gemensamma förvaltningen är.
– Jag är det enda internationella inslaget, säger han på sjungande finlandssvenska.
– Och det går ju bra eftersom svenska är mitt modersmål. Men vi ska ju vara ett internationellt universitet i världsklass…
Han tycker att internationalisering och mångfald är viktigt och han ser också det breda universitetet som en styrka för Lund.
– Men vi borde utnyttja bredden bättre, många institutioner och starka forskningsmiljöer lever separata liv och vi behöver koppla ihop saker på nya sätt.
Nu väntar han på slutrapporten av forskningsutvärderingen RQ20 som han bedömer kommer att spela en mycket stor roll för hans ansvarsområde framöver.