– I de tidigaste civilisationernas religioner där det finns texter bevarade har solen blivit kult, ofta kopplad till den högsta makten. I forntidens Egypten är faraon solens son och i slutet av kejsartidens Rom var kulten kring guden Sol central, berättar religionshistorikern Paul Linjamaa, som forskar på antika religioner runt Medelhavet. Faraon fick sin makt av solen och representerade solen på jorden, och i Rom utropade kejsare Konstantin solens dag, söndag, till officiell vilodag, fortsätter han.
Människooffer till solgud
Ett senare exempel från en annan del av världen där solen var kult och hade all makt var i aztekernas rike under medeltiden. Aztekernas nationalgud Huitzilopochtli identifierades där med solen.
– Folket offrade enorma mängder krigsfångar och slavar för att guden skulle hålla sig stark och inte förlora mot mörkret under natten så att solen skulle kunna återvända nästa morgon. Det var alla dessa offer i form av hundratusentals skallar som chockade spanjorerna när de kom till Mellanamerika på 1500-talet, säger Paul Linjamaa.
Även idag finns exempel på där ledaren enligt religionen får sin makt av solen. I Japan sägs kejsaren och hans familj härstamma direkt från solgudinnan Ameterasu.
– Kulten kring henne tas på allvar och är en del i vardagslivet i det annars sekulära Japan, berättar Paul Linjamaa.
Ameterasu har ett specifikt tempel dit folk vallfärdar och där hon anses ha sin hemvist. Vart tjugonde år byggs ett nytt tempel till vilket hon flyttar under rituella former.
– Hennes betydelse kan man också se på att templet är ett utsökt hantverk. Det är byggt i finaste cederträ helt utan spikar. Traditionen är viktig och enorma mängder pengar för att bygga templet samlas med lätthet in från såväl företag som enskilda personer, berättar han vidare.
Solen dyrkas än idag
Olivia Cejvan, som är religionsantropolog och forskar på samtida esoterism i Sverige, berättar hur solen dyrkas än idag. I de esoteriska sällskap hon studerar är den en nyckelsymbol i både världsbild och rituellt utövande.
– Det var ingen slump när en av de mest inflytelserika skolorna The Hermetic Order of the Golden Dawn vid grundandet 1888 valde just gyllene gry ning som namn. För dem är nämligen solen symbolen för andlig upplysning och det högre jaget, säger hon.
Den rituella höjdpunkten i Golden Dawn-kalendariet är därför just hyllandet av solen vid vår- och höstdagjämningen, då mörker och ljus är i perfekt balans.
En av de grupper som delvis hämtat inspiration från Golden Dawn-skolan är häxkonstreligionen Wicca med ursprung i 1950-talets England. Men Wicca tog en annan riktning. I den är solen symbolen för guden, den komplementära motsatsen till gudinnan, som symboliseras av månen. Solens cykliska varv under året symboliserar gudens födelse, död och återfödelse. Därför har solens och årsväxlingarnas gång en central plats i religionen med dess åtta rituella högtider.
– Just solen högtidlighålls vid vår- och höstdagjämningen, men även vid sommar- och vintersolståndet då det är som ljusast respektive mörkast, berättar Olivia Cejvan.
Symbol för högsta kunskapen
Solens olika typer av närvaro i esoteriska traditioner återfinns också i många andra religioner från antiken till nutid, till exempel som symbol för den högsta kunskapen, som motpol till mörkret för att skapa balans och som ursprung till ett rituellt kalendarium skapat av dess skiftningar och regelbundenhet.
– Solen symboliserar så oerhört mycket och är ständigt närvarande i många religioner, även om många religiösa rörelser inte praktiserar soldyrkan, säger Olivia Cejvan.
